treunderverk

Så har jag då varit i Riksdagen .
Resan började kl. 04.00 upp till Göteborg ,då en fotograf från Hallandsposten kom och hämtade mig.
Vi tog sedan tåget från Göteborg till Stockholm och på vägen hoppade Eva fostermamman och en kvinna vid namn Lotten på tåget. I Göteborg gick juristen Lena Wiström på , och så jag och reporter och fotograf från HP.
Tanken var att vi skulle hinna prata innan mötet i Riksdagen ,och de 5 timmar det tog att åka gick väldigt fort.

I Stockholm träffade vi Anne Skåner ordf. för Samhällets styvbarn på Centralstationen.
Eva hade dragit i hop press och ordnat en liten presskonferens utan för Riksdagen, där vi samlades 30 min innan mötet.

De som var där var Rapport och Västnytt, Expressen och då Hallandsposten.
Jag kommer länka till de reportagen.

Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson(C) kom och mötte oss i entrèn , sedan gick vi upp till ett sammanrträdesrum och där satt resten av skaran politiker och väntade på oss.

För mig , en helt vanlig småbarnsmamma från Halmstad är detta stort.
Ja, jag var nervös innan mötet , kändes nästan som om jag fått tunghäfta .
Jag kan säga att det är inte riktigt normalt för mig, har oftast inte några problem med att prata , och blir sällan längre nervös då jag vet att jag ska prata till människor.
Nu var jag nervös.
Vi kom in i entrèn och fick våra passerkort, sedan började vi gå uppför trappan och genom korridorer.
Jag vet att jag tänkte att det är så här det ser ut på insidan , och kunde inte riktigt fatta att jag var där.

Det var nog just det som fick mig att tappa talet, jag blev lite för tagen av stundens allvar och som sagt för mig var detta stort.
För nästan ett år sedan satt jag med två ljuvliga små bebisar på då 1 månad gamla.
Utan att ana vad och hur vårt liv så brutalt skulle ändras 6 veckor senare.
Ett år senare sitter jag på ett möte i Riksdagen för att prata om det vi varit med om , och hur fruktansvärt vårt liv
skulle bli pga socialtjänstens agerande. Nä, det är inte enkelt att ta in.

Jag hade inte heller suttit där den dagen d. 25 okt 2011 om vi inte hade kämpat för upprättelse, om vi inte hade gått till media , om jag inte lagt ner timmar, tårar , förtvivlan , och på gränsen till depression , om jag hade struntat att gå igenom allt detta , ja då hade jag inte varit där jag är i dag . Tack vare vår artikel i Aftonbladet så fick jag kontakt med Eva fostermamman i Mark.Hon har hjälpt oss väldigt mycket och framförallt stöttat mig till att fortsätta kämpa . Detta var Evas möte och hennes kamp som vi alla var där för att bekräfta inför dessa politiker.
Detta har varit en bearbetning av mitt sorgearbete och varit nödvändigt för mig.
Många har undrart hur jag har orkat, och varit oroliga att jag skulle förlora mig själv på vägen.
Det är ju just därför jag har orkat, det har inte funnits några val, det har varit en absolut nödvändighet för mitt sorgearbetet.
Jag vill veta att jag har gjort allt som jag kunnat för oss och våra barn, och inte en dag ångra varför gjorde jag inte si eller så , då jag hade haft rätt till det.

Jag vill inte leva mitt liv i ständig sorg och bitterhet, jag vill kunna förlåta , och gå vidare.
Efter denna process som snart tagit 1 år så kommer jag att kunna det, men det är bara just därför.
Utan allt slit och alla tårar hade jag varit en bedrövlig person i dag, och den personen och en sådan mamma ska inte min familj behöva ha.
Allt jag gjort har jag gjort för våra barns framtid.

Mötet gick bra , vi var 5 personer på plats som antingen blivit drabbade eller hade erfarenhet utav socialtjänsten.
Alla med olika historier och bakgrund men med en gemensam erfarenhet utav socialtjänsten.

Det var jag som representerade biologisk familj, Eva som är fosterfamilj, Lotten också fosterfamilj, Lena jurist med fokus på mänskliga rättigheter och Anne Skåner som varit drabbad och ordf. för samhällets styvbarn.

Det var 7 politiker som tagit en timme av deras tid för oss.

Kenneth Johansson ordf (C)
Mats Gerdau vice ordf (M)
Annika Eclund suppleant skolutskottet (KD)
Anders Andersson ledamot (KD)
Jan Ericson (M) Marks kommun utbildningsutskottet
Johan Linander (M) justitieutskottet
Maria Lundqvist Brömster (FP)


Eva inledde och presenterade , jag fick börja att prata.
Jag berättade kortfatatt vad vi varit med om, om socialens agerande, om att vi saknar expertis i Sverige då det gäller SBS. Jag presenterade vår expert och forskare Waney Squire och fick överlämna ett kompendie till ordf. Kenneth Johansson med Waneys bakgrund och  forskning. Tiden gick väldigt fort då vi knappt hade 10 min var att föra fram det vi ville ha sagt.
Juristen pratade om sina erfarenheter då hon sett konsekvenserna av hur det kan gå i rätt då nämnd och domstolar dömer efter vad en enskild handläggare kokar i hop. Vi behöver ha en lag som heter att man "skall" och inte "bör". Eva förde bla fram vikten av bra utbildning för socionomer , för som det ser ut i dag så berör inte utbildningen ämnet barn . Att det finns inbyggda fel, subjektiva bedömningar,och skiftande lagtolkningar, men även förändring i nämnden att införa juridiska personer och inte som det är i dag , då det sitter "fritidspolitiker" och avgör människors liv och framtid. Eva pratade även om hur det ser ut för fosterhemsföräldrar i dag och vad som bör ändras på där.
Alla lyssnade och de tog verkligen till sig allt vi sa , de tackade oss för att vi kom dit och berättade för dem hur verkligheten ser ut.
Efter mötet kom Maria Lundqvist Brömster (Fp) fram till mig och undrade om vi inte hade barnen hemma idag.
Hon frågade även varför vi inte fick alternativet att få bo i ett familjehem hela familjen samlad, eller ha någon hemma hos oss från socialen.
Jag svarade att vi hade ställt den frågan till chefen och handläggarna , men de sa bara att "det inte går till på det viset"
Maria sa då bestämt att det gör det visst !
Det finns flera sätt att utreda på och hon sa att det var ett rent tjänstefel att neka oss det.

För mig betydde det väldigt mycket att få höra det från en högt uppsatt politiker.

Detta kommer leda till en förändring förr eller senare, redan några dagar efter hade Anders Andersson (KD) lagt in en motion om vissa lagförslag .

Jag är så tacksam att fått vara med och påverka och att förändra och jag kommer att fortsätta att engagera mig för andra människor på ett eller annat sätt. Vi kommer bilda en organisation med Eva som är upphovsman till denna.
Den kommer att heta Barnperspektivet i Sverige , och jag kommer berätta mer om den senare.

För våran del och vår kamp , kommer snart att vara över.
Jag har gjort allt jag har kunnat nu , och det får bära eller brista.
Jag har satt ett slutdatum på den dagen då jag ska lägga alla papper i en kartong på vinden, inte kämpa mig blodig för upprättelse längre. Det får vara slut sen, jag vill börja leva ett normalt liv igen , vill vara där för mina barn till fullo. Vi har missat ett helt år av våra barn då vi tvingats att gå igenom allt detta . Visst har jag funnits där för dom till 100 % , men jag har inte kunnat njuta av vårt första år tillsammans , eller av Ellas 4 års år, som man ska som förälder. Det har hela tiden legat en press och mörk skugga över våra liv.

Nu vill jag försöka ta tillbaka en liten bit av det liv vi hade innan detta "krig" bröt ut.
Nej , våra liv kan aldrig bli det samma igen , men vi måste helt enkelt lära oss att leva med det.

Våra tre underverk ligger nu och sover och jag är så lycklig över att ha dem här , ja kanske lyckligast av alla för jag vet hur skört det är, hur ofattbart lätt det är i vårt land Sverige att bli av med sina barn på endast spekulationer.

Var rädd om det ni har och tänk så lyckligt lottade ni är .
Som en klok kvinna sa : Man har inte rätt till sina barn, sina barn ska man förtjäna .