Svar till Socionom som slåss för barnens bästa
Hej socionom !
Tack för din kommentar och att du har läst min blogg :-) Jag är fullt medveten om ert svåra och komplicerade arbete, men desto viktigare är det då att det blir rätt. Att behandla och bemöta människor rätt , då det får sådana fruktansvärda konsekvenser att det fördärvar utsatta människors liv, både barn och föräldrars, för all framtid. Jag säger inte att det är så du arbetar , men det är väldigt ofta sådant här förekommer runt om i Sverige. Jag har hört så många tragiska livsöden, och där det faktiskt är barnen som kommit kläm och det är socialen som fördärvat deras liv. För barnens bästa , säger man ..... hur,och när är det för barnens bästa ?
Att slita ett barn från sina biologiska föräldrar oavsett, är ALDRIG för barnens bästa. Missförstå mig nu inte , men jag menar bara att det är ett trauma som sätter sig i dessa barn för resten av deras liv. En fara för den unges hälsa och utveckling heter det ju ? I dag är det just detta som en enskild handläggare får göra egna bedömningar på.Jag har sett och hört om LVU där man gjorde ett omhändertagande för att det "kanske"låg en risk att en mamma inte kunde ta hand om sitt barn någon gång i framtiden, pga av att hon blivit rullstolsbunden. Eller den familj som inte ansågs kunna ge sina barn tillräckligt med statusprylar , men var världens mest kärleksfulla föräldrar. Här är det egna personliga bedömningar som spelar in för att lagen är just tolkningsbar. En utredare bestämmer sig i ett tidigt skede av sin utredning för vad hon tycker och tror,och så som hon vill, så kommer det att bli, eftersom hennes utredning är det som gäller både i nämnd och F-rätt.Hur kan man då tycka att barn som aldrig farit illa, ska omhändertas enligt LVU och paragraf 6 ?Sådant händer inte säger du då, men jag VET att det har hänt och händer hela tiden.
Vi har 3 fall bara här i Halmstad, där det har påvisats vara felaktiga omhändertaganden. Inga barn har på något sätt farit illa, men här har det varit upp till en enskild handläggare att bedöma detta.På egna antaganden, tolkningar mm. Här har det absolut brustit i kompetens från socialsekreterare. Socialstyrelsen har så gjort en granskning och kommit fram till att det brister i kompetens mm. Hur kommer det sig då att socialsekreterare inte tar åt och till sig detta, utan slår i från sig , och skyller i från sig ? Hur ska det någonsin kunna ske en förändring till det bättre om man inte kan ta till sig kritik ? I dag är det upp till varje enskild handläggare att bedöma och ta avgörande beslut om familjers liv, och de besluten kan se väldigt olika ut beroende i vilken kommun du bor i.Med avgörande beslut menar jag att de har makten att styra och leda sin utredning på endast deras egna "spekulationer",antaganden och slutsatser, men även pga att lagen i dag är tolkningsbar.
Att det sedan finns en socialnämnd som ska bedöma om utredningen håller eller inte är ju inte hela sanningen. Fakta är att i en nämnd sitter det bla fritidspolitiker, dessa personer har ingen juridisk kunskap utan bedömer endast på personliga åsikter och vad de får höra av utredare . Det är där det blir väldigt fel och här beror allt på hur utredaren väljer att lägga fram sina "fakta" och hur man väljer att berätta och trycka på vissa saker.Ingen av de som sitter i nämnden ifrågasätter , eller ens läser igenom utredningen grundligt, utan litar blint på utredaren och dennes utredning.En utredning som för övrigt inte behöver innehålla hela sanningen,fakta , inte är objektiv och där det även kan finnas rena osanningar. Var finns då rättssäkerheten för den enskilda människan ? Oftast skickas det vidare per automatik.Sedan är det upp till F-rätten att ta det avgörande beslutet.
I vårt fall så innehöll vår utredning just allt ovannämnda. Hade nämnden verkligen granskat, läst och varit kritiska så hade de inte kunnat fastslå att vårt fall skulle skickas vidare.Eftersom den innehöll rena lögner.Vår utredare hävdade att våra barn var allvarligt hjärnskadade, men om man då hade läst igenom läkarutlåtanden så hade man fått svart på vitt, att så var inte fallet.Detta var bara en sak av många som var fullständigt påhittat.Klipp och klistra mentaliteten förekommer hela tiden i utredningar, och detta är inget som är taget från ingenstans, då det finns forskning på detta,läs om Bo Edvardsson och vad han har kommit fram till. Detta bekräftar även socialsekreterare som jag kommit i kontakt med efter att vårt fall blev känt.Så jag menar bara att var finns rättssäkerheten för oss som blir drabbade, och som dessutom är oskyldigt anklagade av en enskild handläggare ?
Våra utredare ville aldrig att våra barn skulle komma hem till oss igen, och då är vi totalt oskyldiga. Våra små barn har varit sjuka och med största sannolikhet beror det på förlossningen. För barnens bästa sa de hela tiden , och i vårt fall så riskerade de våra barns väl och kanske liv då de ville att de skulle växa upp i fosterhem.Hur många fler finns det då där ute där det varit liknande fall som vårt....Det är en attitydförändring som måste till. Att ha en vilja att vilja hjälpa familjer och barn på rätt sätt. Inte att slita barn från deras föräldrar på så lösa grunder och endast på antaganden. Att göra insatser i hemmen, stötta och visa på medmänsklighet, för det måste väl ändå vara det som är en socionoms största uppgift, och inte ha det som målsättning att till varje pris gå in och splittra familjer.
Våra barn var 2,5 månad , jag ammade dem, vi var i symbios och där det är så viktigt att barnen ska vara hos sin mamma den första tiden.
Detta struntade soc-förvaltningen i Halmstad i, eftersom det inte var så viktigt enligt dem. Inte ens dömda kvinnor i fängelse blir behandlade så, utan där anses det vara viktigt att mor och barn ska få vara nära varandra den så viktiga anknytnings tiden. Mina barn rycktes i från mig och de såren är så djupa att jag ALDRIG kommer kunna läka dem . Jag är dömd att leva mitt liv med en obeskrivlig sorg och smärta i min själ.Den finns där hela tiden som ett svart hål. Och Ella , den behandling hon fick av socialen.Inte en enda gång tog de hänsyn till hennes hälsa och välmående. Att hon tog psykisk skada och blev personlighets förändrad , det var väl också för "barnets bästa" . Det hade funnits så många sätt att utreda oss på, humanare sätt, om man bara hade haft viljan och empatin.
Här har soc.styrelsen kommit fram till att det saknades dokumentation,samtycke till placering och till läkarundersökning,ingen umgängesplan mm. Jag anser att det i allra högsta grad brister i kompetens här! Vad tror du att detta får för konsekvenser för utredarna ? Inga alls är vad jag tror. Ja , det är sant att utredaren har ett visst antal veckor på sig, men snälla , snälla försök att förstå vad denna skada gör för familjer som blir satta under lupp och får sina barn omhändertagna på obefogad oro och spekulationer.
I 7 veckor var våra små älskade barn skilda från oss !!! Och det ska vi bara ta och acceptera ?När det gick som längst var de ifrån oss i 17 dagar, utan att vi under hela denna tid visste hur de egentligen mådde , om familjen de bodde hos tig väl hand om dem. Tänk att inte få se sina små bebisar på så lång tid, att inte veta om man någonsin får hem dem igen....och då är man totalt oskyldig.
Det går inte att resonera så att allt måste få ha sin gång, för då är skadan redan skedd. Däremot att utreda under tiden, lära känna, göra observationer i hemmen , eller i ett hem som soc ordnar, bara man inte skiljer familjerna åt . För detta är och förblir ett trauma oavsett. I vissa fall är polisen inkopplad, hur tror man att barnen inte tar skada av detta ? Hur tror man att dessa barn någonsin ska kunna lita på myndigheter,polis och vuxna personer i framtiden ? Hur tror man att dessa barn kommer bli när det är så lätt att de utvecklar ett förakt mot dessa människor?
Jag är så ledsen att jag fått ta del av denna värld, att veta hur samhället inte fungerar. Jag vet så mycket i dag om hur saker går till inom socialförvaltningar eftersom jag har läst och studerat det mesta jag kommit åt, både bra och dåliga saker. Jag vet att att det i vissa kommuner är styrt av ekonomi , då det kommer till LVU, där det handlar om att kommunen ska få pengar eller få betala pengar beroende på om man väljer att omhänderta barn, eller göra insatser och hjälpa.
Jag tror inte att du tillhör denna kategori av socialsekreterare som jag skrivit om, men det är oerhört viktigt att NI kan ta till er av den kritik som socialstyrelsen har fört fram. Att gå på knäna och vara överbelastad med jobb, är inget försvar till att det brister i kompetens, och därför inte relevant att skylla på.
Däremot är det mycket tråkigt för er att ni ska behöva ha det så.
En legitimation för en socialsekreterare är det enda rätta. Ni gör ett otroligt viktigt jobb, där det mer än något annat måste skötas korrekt och där det inte får brista i kompetens. Man hade höjt statusen på ert yrke, genom att ni blivit ytterst kompetenta, men även då det hade gällt att man som handläggare kan bli av med sin legitimation om man inte utför sitt yrke med respekt och rätt kompetens. Ert yrke är det enda där man inte behöver ta konsekvenser för sitt agerande och handlande så som det ser ut i dag. Vi alla vet ju vad som händer läkare, sjuksköterskor mm om de brister i sin yrkesroll. Men en enskild handläggare får jobba kvar vad som än händer. Ni har också ansvar för människors liv !Hoppas du tar detta på rätt sätt och förstår vad jag menar.Lycka till i ditt viktiga och meningsfulla arbete Mvh Malin
Tack för din kommentar och att du har läst min blogg :-) Jag är fullt medveten om ert svåra och komplicerade arbete, men desto viktigare är det då att det blir rätt. Att behandla och bemöta människor rätt , då det får sådana fruktansvärda konsekvenser att det fördärvar utsatta människors liv, både barn och föräldrars, för all framtid. Jag säger inte att det är så du arbetar , men det är väldigt ofta sådant här förekommer runt om i Sverige. Jag har hört så många tragiska livsöden, och där det faktiskt är barnen som kommit kläm och det är socialen som fördärvat deras liv. För barnens bästa , säger man ..... hur,och när är det för barnens bästa ?
Att slita ett barn från sina biologiska föräldrar oavsett, är ALDRIG för barnens bästa. Missförstå mig nu inte , men jag menar bara att det är ett trauma som sätter sig i dessa barn för resten av deras liv. En fara för den unges hälsa och utveckling heter det ju ? I dag är det just detta som en enskild handläggare får göra egna bedömningar på.Jag har sett och hört om LVU där man gjorde ett omhändertagande för att det "kanske"låg en risk att en mamma inte kunde ta hand om sitt barn någon gång i framtiden, pga av att hon blivit rullstolsbunden. Eller den familj som inte ansågs kunna ge sina barn tillräckligt med statusprylar , men var världens mest kärleksfulla föräldrar. Här är det egna personliga bedömningar som spelar in för att lagen är just tolkningsbar. En utredare bestämmer sig i ett tidigt skede av sin utredning för vad hon tycker och tror,och så som hon vill, så kommer det att bli, eftersom hennes utredning är det som gäller både i nämnd och F-rätt.Hur kan man då tycka att barn som aldrig farit illa, ska omhändertas enligt LVU och paragraf 6 ?Sådant händer inte säger du då, men jag VET att det har hänt och händer hela tiden.
Vi har 3 fall bara här i Halmstad, där det har påvisats vara felaktiga omhändertaganden. Inga barn har på något sätt farit illa, men här har det varit upp till en enskild handläggare att bedöma detta.På egna antaganden, tolkningar mm. Här har det absolut brustit i kompetens från socialsekreterare. Socialstyrelsen har så gjort en granskning och kommit fram till att det brister i kompetens mm. Hur kommer det sig då att socialsekreterare inte tar åt och till sig detta, utan slår i från sig , och skyller i från sig ? Hur ska det någonsin kunna ske en förändring till det bättre om man inte kan ta till sig kritik ? I dag är det upp till varje enskild handläggare att bedöma och ta avgörande beslut om familjers liv, och de besluten kan se väldigt olika ut beroende i vilken kommun du bor i.Med avgörande beslut menar jag att de har makten att styra och leda sin utredning på endast deras egna "spekulationer",antaganden och slutsatser, men även pga att lagen i dag är tolkningsbar.
Att det sedan finns en socialnämnd som ska bedöma om utredningen håller eller inte är ju inte hela sanningen. Fakta är att i en nämnd sitter det bla fritidspolitiker, dessa personer har ingen juridisk kunskap utan bedömer endast på personliga åsikter och vad de får höra av utredare . Det är där det blir väldigt fel och här beror allt på hur utredaren väljer att lägga fram sina "fakta" och hur man väljer att berätta och trycka på vissa saker.Ingen av de som sitter i nämnden ifrågasätter , eller ens läser igenom utredningen grundligt, utan litar blint på utredaren och dennes utredning.En utredning som för övrigt inte behöver innehålla hela sanningen,fakta , inte är objektiv och där det även kan finnas rena osanningar. Var finns då rättssäkerheten för den enskilda människan ? Oftast skickas det vidare per automatik.Sedan är det upp till F-rätten att ta det avgörande beslutet.
I vårt fall så innehöll vår utredning just allt ovannämnda. Hade nämnden verkligen granskat, läst och varit kritiska så hade de inte kunnat fastslå att vårt fall skulle skickas vidare.Eftersom den innehöll rena lögner.Vår utredare hävdade att våra barn var allvarligt hjärnskadade, men om man då hade läst igenom läkarutlåtanden så hade man fått svart på vitt, att så var inte fallet.Detta var bara en sak av många som var fullständigt påhittat.Klipp och klistra mentaliteten förekommer hela tiden i utredningar, och detta är inget som är taget från ingenstans, då det finns forskning på detta,läs om Bo Edvardsson och vad han har kommit fram till. Detta bekräftar även socialsekreterare som jag kommit i kontakt med efter att vårt fall blev känt.Så jag menar bara att var finns rättssäkerheten för oss som blir drabbade, och som dessutom är oskyldigt anklagade av en enskild handläggare ?
Våra utredare ville aldrig att våra barn skulle komma hem till oss igen, och då är vi totalt oskyldiga. Våra små barn har varit sjuka och med största sannolikhet beror det på förlossningen. För barnens bästa sa de hela tiden , och i vårt fall så riskerade de våra barns väl och kanske liv då de ville att de skulle växa upp i fosterhem.Hur många fler finns det då där ute där det varit liknande fall som vårt....Det är en attitydförändring som måste till. Att ha en vilja att vilja hjälpa familjer och barn på rätt sätt. Inte att slita barn från deras föräldrar på så lösa grunder och endast på antaganden. Att göra insatser i hemmen, stötta och visa på medmänsklighet, för det måste väl ändå vara det som är en socionoms största uppgift, och inte ha det som målsättning att till varje pris gå in och splittra familjer.
Våra barn var 2,5 månad , jag ammade dem, vi var i symbios och där det är så viktigt att barnen ska vara hos sin mamma den första tiden.
Detta struntade soc-förvaltningen i Halmstad i, eftersom det inte var så viktigt enligt dem. Inte ens dömda kvinnor i fängelse blir behandlade så, utan där anses det vara viktigt att mor och barn ska få vara nära varandra den så viktiga anknytnings tiden. Mina barn rycktes i från mig och de såren är så djupa att jag ALDRIG kommer kunna läka dem . Jag är dömd att leva mitt liv med en obeskrivlig sorg och smärta i min själ.Den finns där hela tiden som ett svart hål. Och Ella , den behandling hon fick av socialen.Inte en enda gång tog de hänsyn till hennes hälsa och välmående. Att hon tog psykisk skada och blev personlighets förändrad , det var väl också för "barnets bästa" . Det hade funnits så många sätt att utreda oss på, humanare sätt, om man bara hade haft viljan och empatin.
Här har soc.styrelsen kommit fram till att det saknades dokumentation,samtycke till placering och till läkarundersökning,ingen umgängesplan mm. Jag anser att det i allra högsta grad brister i kompetens här! Vad tror du att detta får för konsekvenser för utredarna ? Inga alls är vad jag tror. Ja , det är sant att utredaren har ett visst antal veckor på sig, men snälla , snälla försök att förstå vad denna skada gör för familjer som blir satta under lupp och får sina barn omhändertagna på obefogad oro och spekulationer.
I 7 veckor var våra små älskade barn skilda från oss !!! Och det ska vi bara ta och acceptera ?När det gick som längst var de ifrån oss i 17 dagar, utan att vi under hela denna tid visste hur de egentligen mådde , om familjen de bodde hos tig väl hand om dem. Tänk att inte få se sina små bebisar på så lång tid, att inte veta om man någonsin får hem dem igen....och då är man totalt oskyldig.
Det går inte att resonera så att allt måste få ha sin gång, för då är skadan redan skedd. Däremot att utreda under tiden, lära känna, göra observationer i hemmen , eller i ett hem som soc ordnar, bara man inte skiljer familjerna åt . För detta är och förblir ett trauma oavsett. I vissa fall är polisen inkopplad, hur tror man att barnen inte tar skada av detta ? Hur tror man att dessa barn någonsin ska kunna lita på myndigheter,polis och vuxna personer i framtiden ? Hur tror man att dessa barn kommer bli när det är så lätt att de utvecklar ett förakt mot dessa människor?
Jag är så ledsen att jag fått ta del av denna värld, att veta hur samhället inte fungerar. Jag vet så mycket i dag om hur saker går till inom socialförvaltningar eftersom jag har läst och studerat det mesta jag kommit åt, både bra och dåliga saker. Jag vet att att det i vissa kommuner är styrt av ekonomi , då det kommer till LVU, där det handlar om att kommunen ska få pengar eller få betala pengar beroende på om man väljer att omhänderta barn, eller göra insatser och hjälpa.
Jag tror inte att du tillhör denna kategori av socialsekreterare som jag skrivit om, men det är oerhört viktigt att NI kan ta till er av den kritik som socialstyrelsen har fört fram. Att gå på knäna och vara överbelastad med jobb, är inget försvar till att det brister i kompetens, och därför inte relevant att skylla på.
Däremot är det mycket tråkigt för er att ni ska behöva ha det så.
En legitimation för en socialsekreterare är det enda rätta. Ni gör ett otroligt viktigt jobb, där det mer än något annat måste skötas korrekt och där det inte får brista i kompetens. Man hade höjt statusen på ert yrke, genom att ni blivit ytterst kompetenta, men även då det hade gällt att man som handläggare kan bli av med sin legitimation om man inte utför sitt yrke med respekt och rätt kompetens. Ert yrke är det enda där man inte behöver ta konsekvenser för sitt agerande och handlande så som det ser ut i dag. Vi alla vet ju vad som händer läkare, sjuksköterskor mm om de brister i sin yrkesroll. Men en enskild handläggare får jobba kvar vad som än händer. Ni har också ansvar för människors liv !Hoppas du tar detta på rätt sätt och förstår vad jag menar.Lycka till i ditt viktiga och meningsfulla arbete Mvh Malin
