treunderverk

Tisdagen d. 3 januari var det 2 veckor och 3 dagar sedan vi träffade våra barn senast. 17 dagar sen vi höll om våra barn , hade dem i vår famn på riktigt. Vårt eget kött och blod, på riktigt....och inte bara i en dröm. Så många drömmar jag hade haft, i både halv sovandes och sovandes tillstånd om att hålla mina barn tätt intill i famnen. Jag fantiserade om hur det kändes och hur ljuvligt de doftade, att bara få känna och hålla om min egna barn att få ha dem nära och hos sig.Det var nu bara en dröm för mig.....en fantasi ,och ett minne. Därför var jag så noga med att verkligen dra in varenda liten doft, minnas varenda lilla leende, varenda blick och sättet de rörde sig och hur de såg ut, just för att ha det i minne den tiden vi var i från dem . Det var det som gjorde att jag orkade och stod ut. Barnens bilder i huvudet var där ständigt och de var de som gjorde att jag orkade kämpa. Denna morgon åkte vi från våra vänner , där vi sovit över på natten . Hem till vårt hus där Jörgens pappa väntade på oss som övervakare åt Ella, då hon skulle få följa med och träffa sina syskon. Bara det, att vi alltid var tvungna att ordna så att det alltid var någon med då Ella var med oss, en övervakare , var fruktansvärt tidsödande, energikrävande,och något så jäkla onödigt !!! Människor i vår omgivning blev naturligtvis också påverkade av detta , släkt och vänner som inte heller mådde bra av vad vi tvingades genomlida, och även de, då de fick ställa upp och köra hit och dit, fram och tillbaka för att vara hos oss och vaka över Ella. Vaka över oss så vi inte skulle misshandla henne,lyfta och skaka hennes kropp på 23 kilo, eller ta hennes ben och svinga henne runt i rummet och drämma hennes huvud i väggen , som de menade att det fanns en stor risk för. Jo, visst.......i synnerhet då det aldrig förr har visat sig att Ella varit utsatt för någonting, någonsin. Hennes prover visade ingenting, det fanns inte ett blåmärke på hennes kropp vid undersökning. BVC hade bara gott att säga om Ella och om oss som föräldrar.Dagis hade bara gott att säga om Ella och att det aldrig har känt någon oro för henne. Fast en övervakare, det tyckte Socialen att vi skulle ha. Ja, det fanns ju så oerhört mycket tecken på att Ella skulle ha varit, eller var utsatt för något våld. Helt otroligt att bara hävda det, med tanke på att det inte fanns någonting som sa att det var så. Jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa stackars barn som verkligen blev utsatta under denna tid då det lades oerhörda resurser på vår familj som var oskyldig till alla deras anklagelser. Jag blir fruktansvärt oroad och ledsen över att det finns så inkompetenta människor på sådana positioner. I och med att vi var tvungna till allt detta, eller att vi inte fick ha Ella hemma med en övervakare så gjorde de livet så jävligt de bara kunde för Ella, och oss. Med risk för att jag blir tjatig, men det kan inte hjälpas. DET FANNS ALDRIG NÅGON ANLEDNING ATT OMHÄNDERTA ELLA, OM ÄN FRIVILLIGT. DET ÄR HELT GRUNDLÖST OCH ETT FRUKTANSVÄRT BROTT OCH ÖVERGREPP PÅ ETT LITET BARN !!!!!!!!!!!!! Ju mer jag tänker på det , desto mer övertygad blir jag på att faktiskt anmäla det,för det borde vara straffbart att agera som de gjort, att göra livet till ett helvete för en då snart 4 årig flicka. Två socialsekreterare kom i bil hem till oss, för att vi skulle samköra ut till jourhems familjen där Olle och Alva var. Vi trodde att de ville komma in och se hur vi bodde, de pratade om det vid vårt första möte ,att det skulle komma att ske, men de var aldrig intresserade av att lära känna oss, se hur vårt hem såg ut och hur barnen levde. Det kom aldrig på tal igen och något hembesök blev det aldrig. Vi fick höra att det inte spelade någon roll hur bra barnen hade det hemma.Att de kom från en familj där det fanns kärlek och att de hade en bra hemmiljö hade de redan förstått. Det var ju inte det de handlade om nu. För att skaka ett barn det kunde ju vem som helst göra och hade inget med omvårdnad och kärlek att göra. Lagen om vård av unga säger att det inte får finnas någon risk eller fara för ett barns hälsa och utveckling, vilket det aldrig har gjort eftersom Alvas "skador" med all sannolikhet har berott på helt andra orsaker. Hur kan det då vara så att det finns en risk för barnens hälsa och utveckling då de själv säger att barnen kommer från ett bra hem och att de har förstått att vi älskar våra barn.Ellas utredning som kom senare skulle då bekräfta just detta. Det kommer i ett senare inlägg. Nej, socialen hade redan bestämmt sig , de hade redan slagit till med full kraft mot oss. Fantiserat ihop scenario om vad de trodde hade hänt.De hade begått så mycket fel och pinsamheter så det var bara att köra på , och det med en helvetes fart och kraft. För som jag sagt tidigare , det handlade inte om våra barns bästa, det kan det inte ha gjort, utan endast om att rädda sig själva........prestige. Det var väldigt synd att de inte tog chansen att verkligen lära känna oss. Att kanske göra det där hembesöket som de pratades om , hade varit en sak i rätt riktning, och hade kunnat rädda Ella från allt hon fick gå igenom. Eller förstod socialen att det inte fanns något negativt att hämta där, och därför var det onödigt, då de ändå bara var ute efter att få rätt, och som vi kände det att "sätta dit oss"