treunderverk

http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1537166-hp-hade-alla-fakta

I gårdagens Hallandsposten kunde vi läsa Anders Holmers debattinlägg .
Det var ett svar på Mikaela Walterssons debattinlägg förra veckan där hon går ut
och försvarar sig .
I förra veckan var även socialchefen Hans-Jörgen Wahlhed och kommunchefen Fredrik Geijer
på besök hos HP chefsredaktör för att i frågasätta Hp:s alla skriverier som de inte gillar.
De tycke att det var snedvinklat och alldeles för stora uppslag, som gjorde att allmänheten
tappade förtroendet för socialtjänsten.
Det är i mitt tycke så fruktansvärt lågt att agera på detta viset, försvara, slå i från sig, och inte vilja
fatta vad problemet är.
Det är inte HP som får förtroendet för socialtjänsten att svikta, för det sköter socialtjänsten alldeles själva.
Hur i hela friden har de mage att skylla det på någon annan ?
Men det är ju det som är problemet, när man inte kan ta till sig kritik och bemöta den på ett vettigt sätt,
då kan det inte ske några förändringar i heller, och det är tragiskt.
Detta är även ett hot mot vår demokrati , om de menar att HP inte får skriva vad de vill.
Det som förvånar och oroar är att Fredrik Geijer som påstod att detta ärendet inte "låg på hans bord" som han uttryckte det, ändå är med på ett möte med chefen på Hallandsposten ??? Han som inte kunde "sätta sig in i enskilda ärende"

Vi anser att dessa människor handlar i panik för de vet att de gjort fel, och kan inte tackla det.
Det förstår inte heller att de gör sig själva till åtlöje.

Läs länken , för vi blev väldigt glada för vad Anders skrev då han lyckats träffa mitt i prick .

I dag kl 11.00 ska vi vara i rådhuset på ett möte med Mikaela Waltersson.
Ett uppföljningsmöte som vi kom överrens om att ha i höstas., då vi träffades
för att kräva en offentlig ursäkt och ekonomisk ersättning från kommunen.
Vi blev ombedda att vänta tills Socialstyrelsens granskning var klar, och utefter vad de kom
fram till så fick vi vänta på att se om det blev någon ursäkt eller ej.

Mikaela påstar att hon flera gånger har bett oss om ursäkt.
Vi kallar det inte en ursäkt att säga: "Jag kan bara beklaga om ni upplevt er illa behandlade"

Det räcker inte, då det inte är vad hon anser utan lägger över det på oss.

Hur svårt kan det vara att säga : "Vi ber om ursäkt för att ni blivit illa behandlade och bemötta, detta ska
inte få upprepas och vi måste säkerställa att det inte kan hända igen. Berörda socialskreterare som behandlat er illa kommer att få ta konekvenserna av sitt handlande."

Vi vet att Mikaela inte kommer att be oss om ursäkt för att de gjorde ett omhändertagnade på våra barn, då
de inte fick kritik för detta från socialstyrelsen.
Jag är så trött på att behöva förklara att det inte är omhändertagandet vi riktar kritik mot utan, sättet och metoderna. Därav kommer det dåliga bemötandet.
De har fått kritik för just det och då förväntar vi oss att man rättar till och ber om ursäkt för det.
Sedan tycker inte vi att det är klokt att denna handläggare får jobba kvar efter allt som har framkommit om hennes agerande i dag. Hon har varit under utredning, hon är polisanmäld för brott som kan ge upp till 2 års fängelse, men ändå så låter nämnden henne jobba på som vanligt. Just nu i detta så gör hon kanske en annan familjs liv till ett helvete med sina nedbrytande metoder.

Jag återkommer senare om hur mötet gick

På återseende ....

http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1525219-be-om-ursakt-


I dagens Hallandsposten har Eva fostermamman från Markärendet skrivit en insändare om
vad hon tycker om att Halmstad socialnämnd inte ber oss om ursäkt.

Återigen har och är Eva ett enormt stöd och bollplank för oss , utan henne hade inte jag varit där jag är i dag.
Tack Eva , det betyder så mycket för mig/oss att veta att vi har dig som stöttar upp då vi behöver det.

Vi har ett möte inplanerat med socialnämndens ordf , M. Waltersson nästa vecka.
Jag återkommer snart igen , då jag vet hur det gick .

Stora kramar till alla er som läser min blogg !

Så kom då Socialstyrelsens beslut.

Vår handläggare ringde i onsdags morse , och meddelade oss att granskningen var klar och borde komma med posten samma dag. Jag frågade vad deras uslag blev , och fick till svar att de hittat brister då det gällde dokumentation, vårdplan då det gällde Ella samt umgängesplan. De kritiserade även hur socialen skött ärendet då Ella skulle läkarundersökas då de inte hade inhämtat vårt samtycke till detta.
Brister i dokumentation så som att enhetschefen inte hade dokumenterat att vi hade ett möte med honom, och då vi slagit larm om att Ella inte mådde bra,och att hennes önskan var att få komma hem.
Det fanns brister då det gällde umgängesplaneringen och en vårdplan för Ella saknades helt.

Socialstyrelsen kritiserade också personalens bemötande och agerande gentemot oss.

Citerar:

"Socialstyrelsen anser att klagomål angående bemötande måste tas på största allvar och att nämnden måste försöka ta reda på anledningen till att de upplevt kontakten och sammarbetet som kränkande och negativt"

Däremot ansåg Socialstyrelsen att nämnden inte gjort fel som tvångsomhändertagit barnen.
Jag i fråga satte det för vår handläggare på Socialstyrelsen och hon tyckte att i efterhand och med facit i hand att det var fel att omhänderta barnen , men det var inte fel att omhänderta dem då det begav sig.

Detta var väl ungefär det vi hade förväntat oss, kanske ändå att de hade kunnat gå in och nämt något ändå, kanske satt det på pränt i beslutet just det som handläggaren sa, att "i efterhand var det fel att omhänderta."

Vi fick även beslutet från sjukvårdsgranskningen, och det enda de har granskat är om sjukvården gjort rätt eller fel som anmält oss.
Helt meningslös granskning då det naturligtvis inte går att att påstå att läkaren som anmälde gjorde fel, då han har anmälningsplikt.
Det vi tycker är märkligt är att de inte nämner något om hur vården har ignorerat oss, ställt fel diagnoser, skickat hem en liten patient med livshotande skador , och därmed orsakat Alva lidande, utsatt henne för fara, samt varit en bidragande orsak till att vi hamnade i denna fruktansvärda situation. Mycket märkligt ......

Vi anser nu att socialnämnden är tvugna att be oss om ursäkt, inte för att de gjort ett omhändertagande utan för att bemötandet och agerandet varit illa. Nu finns det ett beslut av en gransknng och nu står det på pränt.

Vi kommer kräva att de ger oss en offentlig ursäkt då det gäller bemötande, och inte som Mikaela Waltersson säger " Om det är så vi har upplevt det" För det är ingen ursäkt, det är en fråga och inte ett erkännande att bemötandet varit dåligt.

De måste visa ödmjukhet, respekt, och sunt förnuft nu, för de har ju framkommit att det finns brister och att bemötandet varit dåligt och då får Halmstad kommun be om ursäkt för det, föräkra att det inte kommer upprepas men vad som viktigast är att dessa handläggare får gå med omedelbar verkan !

Hur ska man försvara det, hur kan det få sitta kvar handläggare som misskött sig och fått kritik för sitt bemötande och agerande ? Ska fler människor råka illa ut av dessa handläggare ?

Det är bemötandet som har kritiserats och då är det de som har bemött som måste gå.

Övrig granskning då det gällde hela verksamheten fick massiv och svidande kritik.
Där gällde det brister i utredningar, långa väntetider på beslut, bla fanns det 60 ärenden i somras som blev liggandes och familjer fick vänta på beslut. Det längsta en familj fick vänta var 11 månader.
Där fanns det även familjer som var anmälda utan fog som fick gå och vänta på beslut om hur deras liv och framtid skulle se ut.

Jag länkar till nyhetsinslaget på TV4 Halland i morgon
Ska även be om en pdf fil av HP i morgon om dagens artikel om oss.
Det går inte att länka från Hallandsposten.

I nyhetsinslaget som visades i kväll , säger Mikaela Waltersson att de inte tänker be oss om ursäkt.
Socialstyrelsen har inte kritiserat själva omhändertagandet och då kan hon inte heller be om ursäkt för det.

Men som jag skriver ovan, så är det just själva bemötandet som vi kräver att de ska be oss om ursäkt för.

Vi har fått ett förslag på en tid och dag för ett möte med Mikaela Waltersson för att diskutera bla detta.

Vi ses snart igen ...

Hej Mikaela !

Vi vill bara uppmärksamma och påminna dig om att det just i dag är 1 år sedan NI tog våra barn i från oss,
på antaganden och spekulationer.
Vi mår fortfarande mycket dåligt över hur Ni har behandlat och agerat gentemot oss , och som Ni vet är vi
själsligt märkta för livet , över hur enskilda handläggare bemötte och agerade mot oss.

Vi kan aldrig få vårt gamla liv tillbaka, vi har blivit anklagade för barnmisshandel som är något
av det vedervärdigaste som finns.
Handläggare har  behandlat oss föraktfullt, talat om och beskrivit vad "vi gjort" och skakat på sina huvuden
med avsky mot oss.
Ni har tagit i från oss rätten till våra barn , tagit bort vår lycka och vår livsglädje, tagit våra barn
och placerat i ett främmande hem deras och vår första jul tillsammans.
Jag som var en nybliven mamma, med allt vad det innebär , då man lever i symbios med sina barn, har fått
sår i mitt hjärta och i min själ som ALDRIG kommer att läka.
Ni fråntog mig även rättigheten att få amma mina barn.

Jag får fortfarande andnöd och panik när jag tänker på den dagen då vårt helvete började , och det gör jag
varje dag.

VI ÄR OSKYLDIGA till alla era anklagelser och för det behöver Ni inte ha Socialstyrelsen i ryggen för att kunna be om ursäkt !
Det är medmänsklighet, empati , storhet, hyfs och sunt förnuft att be om förlåtelse då man gjort fel.

Det lär vi våra barn och det är en självklarhet .
Vad tycker Ni att det ger för signaler då Ni som kommun inte vill föregå med gott exempel och göra rätt för er ?
Det är ynkligt att Ni inte efter vad som framkommit i dag kan ge oss den ursäkten .
Vi är friade i rätt, har aldrig varit misstänkta för brott, ni själva har bedömt att vi är lämpliga föräldrar genom att
dra tillbaka er överklagan, sjukvården har inga som helst betänkligheter mot oss, BVC har aldrig misstänkt något, tvärtom, likaså
Ellas dagispersonal som aldrig känt någon oro över Ella , eller oss som föräldrar.

Det är sorgligt Mikaela att Ni fortfarande sitter och uttalar er om att läget var så akut då ni omhändertog barnen att det var det enda rätta.
Ja, det  var akut, men pga av läkarnas slarv med att ställa rätt diagnos.
I dagsläget vet vi vad tvillingarnas symptom berodde på , och det hade inte med något skakvåld eller någon misshandel att göra alls.
Det hade kunnat utredas på helt annat sätt , och det tror jag du vet.
Politiker i socialutskottet i riksdagen håller med om detta, och anser att det är ett tjänstefel utav er.

Ella , som Ni har behandlat horribelt och emot FN:s barnkonvention , hennes högsta önskan var att få komma hem , men Ni
struntade att lyssna till det. Jag gråter  ofta för vad Ni utsatt henne för.
Ni förstörde och tillintetgjorde hennes trygghet och hela hennes värld.

Skäms ni verkligen inte ?
Eller är det så att allt ni står för kallas PRESTIGE ?

1 år efter vårt livs helvete som Ni utsatte oss för är det dags att be oss om ursäkt för att ni gjorde ett förhastat omhändertagande,och
ett oacceptabelt agerande . 
Märk väl : Inte Att ni har gjort ett omhändertagande utan på vilket sätt och med vilka metoder,
och att det kunde
ha skötts annorlunda.

Vi vill kunna fira det nya året 2012 med ny livsanda och positivitet, kunna lämna allt detta hemska bakom oss och gå vidare i livet.
Det är vi väl värda och framförallt våra barn.
Vi vill kunna sätta ett avslut på detta lidande, nu när vi går in i ett nytt år.
Vi vill kunna bli lyckliga och försöka ta tillbaka vårt liv igen.
Detta kan vi bara göra om NI ger oss en offentlig ursäkt , och det NU !
Allt ont som Ni gjorde oss förra julen kan Ni nu ställa till rätta igen .

Vi är världens lyckligaste föräldrar , för vi har våra älskade underverk hemma i dag.
Vi behöver även bli  lyckliga människor.

Så hjälp oss nu att sätta punkt, det betyder allt för oss och för vår framtid .
Ett enkelt "förlåt" är det bara det handlar om , är det så svårt ?

Ett litet tips Mikaela om du får lite tid över i jul , är att läsa min blogg om du inte redan gjort det.
www.treunderverk.blogg.se

Ge oss en GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR .

Mvh

Malin Almqvist och Jörgen Olsson
föräldrar till tre underverk .

I morgon kommer beskedet från Socialstyrelsen gällande deras granskning av vårt fall.
Då får vi vår "dom" känns det som.
Vi har ingen som helst aning om hur utslaget blir, och jag kommer att var så nervös och orolig när jag
går och hämtar posten i morgon.
Detta har en enorm betydelse för oss, då det är en upprättelse för oss om de anser att allt inte har gått rätt till.

Vi vet att det är 10 fall som har granskats enskilt, men bara 2 som de har givit kritik.
Vårt fall kan vara ett av de 2, eller inte ......

Hur som helst så kommer TV4 Halland att filma oss i morgon och det kommer att sändas vid deras lokala nyhets
sändning vid 18 eller 19 tiden. Hallandsposten kommer även de att skriva om det. Vet ej , men kan tänka mig att det kommer i tidningen på torsdag.

Håll alla tummar och tår för oss och att det går vägen nu, och rättvisa ska skipas.

Tack åter igen till alla er som läser och som varit ett stöd hela tiden .

Tiden gick och vi hade fullt upp med alla våra barn.
Olle och Alva var och är väldigt ativa och mobila , så det är full fart från morgon till kväll.

Vi tog ett beslut att inte sälja vårt hus, utan försöka bo kvar ändå.
När vi väl hade tagit det beslutet kändes det mycket lättare, som att vi landade och bara fick vara.

Det började närma sig jul, och jag visste inte riktigt hur det skulle kännas ,eller vara att gå igenom samma tid som för ett år sedan. Skulle allt komma tillbaka och skulle jag bli nedstämd och ledsen av att minnas varje dag i december månad som det var 2010 ?  För jag kan varje dag utantill, jag kan känna sorgen, förtvivlan, maktlösheten, den obeskrivbara längtan efter mina barn , ja jag kan göra denna lista hur lång som helst.

Men så kom jag ändå att tänka positivt och med en ödmjukhet över vad vi faktiskt hade hos oss.
Vi hade våra tre underbara barn hemma, vår kärlek och vårt förhållande hade klarat denna prövning, vi hade blivit så enormt starka i vilka vi var och hur vi var för varandra .
Om vi har klarat detta, så kan vi klara vad som helst.
Det går inte att bryta ner oss, det gick inte att knäcka oss , vi har klarat detta tillsammans , och det måste väl betyda något ?

Visst kom det stunder där jag skönk ner i svarta hål, när allt kom tillbaka , och det trauma som jag fortfarande
bär med mig gör sig påmint. Det kommer nog alltid att vara så , men det kommer att komma med större och större intervaller . Jag får bara acceptera att mitt liv och den jag var innan allt detta delvis är förlorat.
Jag kommer ha svåra stunder emellanåt i hela mitt liv, för vad vi har utsatts för, är en våldtäkt och ett övergrepp. Kropp och sinne har satts i chock , och den stressen som följer är hemsk.
Jag har än idag svårt att ta djupa andetag , jag yt andas , och har vissa stunder svårt att andas överhuvudtaget...... samma känslor och trauma kommer tillbaka.

Ödmjukheten inför vad vi hade gjorde att jag kunde se och tycka att detta skulle bli vår bästa jul någonsin.
Ingenting kunde bli sämre. Jag kände lycka och tacksamhet över att få vara med dem som betyder mest av allt i hela världen , våra barn . Vi skulle fira jul tillsammans, vår allra första gemensamma jul med alla barnen samlade. Vi skulle få fira jul tillsammans med våra barn..... känn på den ni , för det är ingen självklarhet i dag.

Vem som helst kan bli drabbad som vi, ingen är immun i synnerhet med facit i hand då det framkommit att det finns så stora brister i kompetens då det gäller enskilda socialsekreterare, då de inte har förmågan att avgöra vilka barn som ska omhändertas eller inte. Att det framkommit att det skett många felaktiga omhändertaganden de senaste åren.Alltså går inte ens  oskyldiga föräldrar säkra längre. Problemet är likadant i hela Sverige . Detta är nykommen statistik från socialstyrelsen.

Men visst , följde jag dagarna i december och mindes tillbaka , men det var inte med sorg och förtvivlan utan med lycka över att vårt liv hade en mening denna jul. Och jag tänkte på alla de föräldrar där ute som vi bla fått kontakt med, som inte var lika lyckligt lottade som vi . För det var ju det vi var,lyckligt lottade då det är ett lotteri om vem som blir drabbad.

Den enda dagen då det kändes riktigt illa , var d. 10 dec samma dag som de tog våra barn i från oss.
Då längtade jag mer än någonsin efter upprättelse och en ursäkt av kommunen . Jag längtade och önskade att vi kunde få möta och gå in i 2012 utan att behöva dra ut på det mer nu , att vi kunde få börja det nya året med att släppa detta och gå vidare. Den dagen var inte rolig, då jag satt och tittade på klockan och mindes vartenda klockslag den dagen som ödelade våra liv.

Hela förmiddagen då vi aldrig  ens kunde föreställa oss vilken fruktansvärd tragedi och hur vårt liv skulle se ut bara några timmar senare.

Vid 10 tiden, personal beter sig kostigt och otrevligt, telefon med Ella som vill komma ner till oss.
Jag var med Alva på skelettröntgen, Jörgen var uppe och matade henne.

Väntan på besked om operationen som aldrig kom , Jörgen som skulle köra och hämta Ella.
Hur en läkare stoppar oss vid utgången ,och ger oss besked om att socialen är på väg ner........

Jag tror att det var vid 13 tiden som de kom, och som vårt liv försvann ner i den mörka avgrunden .......

Jag skickade ett mejl till Mikaela Waltersson denna dag d. 10 dec bara för att påminna henne om att det var exakt 1 år sedan de stal våra barn.
Ännu efter 1 års tid då det framkommit att vi är oskyldiga till deras anklagelser , att vi har rätt och de har fel. så
vägrar de oss en ursäkt .

Jag fick till svar att hon trodde att vi var överrens om att inte ta några beslut innan socialstyrelsen har granskat.

Ingen empati, medmänklighet, och inget erkännande att fel har begåtts, då det är så uppenbart och då alla andra som polis, läkare och rättsväsende inte längre har några betänkligheter gentemot oss.
Alla andra utom Socialnämnden i Halmstad.
För det behöver man inte socialstyrelsens godkännande i ryggen, utan det handlar om just ovannämnda, empati och medmänskliget .

Jag tycker att det är skamligt .

Jul och nyårshelgen blev just så bra och speciell som vi bara hade önskat.

Alva tog sina första steg d. 19 dec , och då hade Olle tultat och sprungit omkring sedan d. 17 oktober.

Jag kan inte med ord beskriva min lycka över att få ha mina barn hos mig/oss , att få se dem lära sig gå och göra alla de framsteg som komma skall , att få se dem växa upp i det hem där de hör hemma .
Det var ju ingen självklarhet då för lite mer än ett år sedan.

I samma veva som Uppdrag Granskning visade om familjen från Sandviken som blev anklagade för sexuella övergrepp på sina barn, så hörde både Aftonbladet och Rapport av sig till oss  för intervjuer , samt att de gav en hänvisning till att det fanns fler som blivit oskyldigt anklagade och utsatta utav socialtjänst och rättsväsende i vårt land Sverige.

Länken till Rapports sändning d. 13 nov 2011 finns ej längre att få tag på.

Likaså kan jag ej heller hitta länken till reportaget i Aftonbladet.

Tråkigt , men så är det .

Ett år har gått och mer än det , sedan våra barn kom hem.
Det har gått en hel höst och nästan en vinter sedan jag senast skrev.

Jag valde att helt ta avstånd från allt detta , då musten helt gick ur mig efter mötet i riksdagen.
Jag fokuserade på min familj , på vårt hus och boende och på att få leva ett normalt småbarnsliv.
Det har varit nödvändigt och nyttigt för mig att ta ett break.

Vi bor kvar i vårt hus och det har med tiden blivit lättare för mig att trivas och vilja stanna kvar här.
Vi tittade på andra hus , vi lade bud men det gick liksom inte vägen, det var väl inte meningen att vi skulle flytta.
Vi fick därefter dagisplatser till Olle och Alva precis då vi önskade , det bara klaffade och jag lärde mig att försonas med allt det negativa som satt i våra väggar. Nu känns det inte riktigt så hemskt längre .
Ett år har gått och det är det första året som är jobbigast att gå igenom efter en tragedi. Från och med nu så relaterar vi inte längre till det hemska som hände för ett år sedan, för nu finns det ljusa och glada minnen att tänka och minnas tillbaka till.
Det svarta , mörka avgrundshålet har börjat att fyllas igen.

Jag kommer att berätta lite om vad som har hänt de senaste månaderna, och det börjar med vårt möte med kommunchefen Fredrik Geijer som jag krävde då jag tyckte att det var angeläget för honom att få veta hur människor anställda av kommunen hade agerat och betett sig mot oss. Det tyckte inte Geijer, utan avböjde ett möte med oss , där han genom sin sekreterare lät meddela att det inte låg på hans bord.
Jag blev fruktansvärt besviken , och ledsen då jag tyckte att Halmstad kommun stängde dörrar i ansiktet på oss.
Efter allt vi tvingats gå igenom, och efter allt som kommit fram så fanns det ändå ingen som behandlade oss väl och med respekt , utan de fortsatte att trycka ner oss .
Det var även detta som gjorde att jag ville flytta, och flytta i från Halmstad kommun som svek oss så.

Efter det beskedet tog jag kontakt med socialnämndens ordf Mikaela Waltersson (m).
Hon var villig att träffa oss för ett möte.
I samma veva så skickade jag ett mejl till Geijer där jag skrev vad jag ansåg om att han nekade oss ett möte.
En kort stund efter det , ringde hans sekreterare och nu var han intresserad av att träffa oss.

Så vad vi hade då var ett möte först med Mikaela Waltersson , och sedan ett möte till med Fredrik Geijer.

Vårt syfte med dessa möten var att få dem  att förstå vad de hade ställt till med, hur vi känslomässigt och psykiskt hade blivit skadade utav deras och handläggares agerande. Vad konsekvenserna blev för en helt vanlig småbarnsfamilj och hur fruktansvärt lätt det är att hamna i en sådan här situation , om man råkar få en olämplig och inkompetent handläggare.
Hur illa de hade skött allt gällande Ella, att de Halmstad kommun och socialförvaltning samt socialnämnd hade utfört en , i vårt tycke medveten psykisk misshandel på ett litet barn som då var 3 nästan 4 år.
Vi undrade också vad som hände med denna och de handläggare som bar ansvaret för vårt öde , om de verkligen var lämpligt att de jobbade kvar, då det dessutom pågick en granskning och utredning av socialstyrelsen ?
Vi fick till svar av Mikaela att de jobbar kvar, men att hon är den förste att agera om socialstyrelsen anser att de gjort något fel. Jag blev illamående av tanken att denna människa just i det ögonblicket kunde sitta och fördärva andra människors liv och missbruka sin makt.

Mikaela lyssnade på vad vi hade att säga, men sa att de inte tänkte göra något innan socialstyrelsen var klar med sin granskning. Vi bad om en offentlig ursäkt för hur vi hade blivit bemötta, behandlade och felaktigt anklagade.
Men det var inte snack om någon ursäkt förrän granskningen var klar , och hela tiden denna tillbaka lutan på socialstyrelsen ...... Jag menade på att de hade väl själva som kommun ett moraliskt ansvar, en medmänsklighet och empati för sina medborgare. Att när man gjort fel, då ber man om förlåtelse.

Halmstad kommun är en kommun med dess styrande så full av prestige och ovilja till att se, och ta till sig kritik, utan skyller hellre i från sig och försvarar sig.
Det värsta var nog ändå vårt möte som sedan kom med kommunchefen Fredrik Geijer.

Hallandsposten och Tv 4 halland ville vara med och skriva samt sända detta, då vi hade en kravlista med oss om ekonomisk ersättning för vad vi förlorat rent ekonomiskt på denna tragedi.
Vi ville först och främst ha tillbaka allt det som vi tvingats låna från släkten för att endast kunna överleva dessa månader, så att vi kan betala av våra skulder och bli fria . Det andra som vi ansåg vara lika viktigt var skadestånd för Ella, för hur de har agerat gentemot henne. Plåster på såren pengar om hon en dag behöver dessa för att kunna anlita privata terapeuter för sitt välmående. Hon ska inte då behöva ställas i en situation att inte få hjälp för att hon inte har råd att betala för att reparera den skada som kommunen har orsakat henne. Även om hon inte kommer att behöva dem, så är det pengar som hon ska ha för den kränkning och det övergrepp hon utsattes för utav socialförvaltningen.

Vi hade spaltat upp en lista för vad vi tyckte det var värt.

Fredrik Geijer tog emot oss, vi satt en timme på ett enskilt möte , han lyssnade och kunde bara beklaga.
Han lät oss även förstå att det inte var han som bar ansvaret för detta, som sagt det låg inte på hans bord.

40 min in i mötet så i frågasätter han ändå vår skuld , då han menar på att han inte kan veta om vi är oskyldiga eller inte.....
Jag tror inte det är sant, och ifrågasätter hur han kan sitta och säga så ?
Han påstår då att det är omöjligt för honom att sätta sig in i ett enskilt ärende.
Jag menar på om han inte har hängt med om vad som hänt, han måste väl ha läst om oss i Hallandsposten ? Hört talas om vårt fall ? Nej, han påstår att han inte vet någonting .
Inte ens de grundläggande uppgifterna om att :

1. Vi är friade i rätt
2. Polisen har lagt ner allt om oss, då vi aldrig varit misstänkta för brott
3. Socialnämnden har själva dragit tillbaka sin överklagan till kammarrätten

Detta visste han inte heller., påstod han.
Har du inte läst Hallandsposten undrar jag ?
Han svarar att han inte använder sig av HP som ett sanningsforum.

Jag säger då att dessa 3 grundläggande uppgifterna kunde han ha tagit reda på inför vårt möte.
Det är inget som en journalist ljuger om i skrift, utan ren fakta.

Det är beklagligt att en chef för vår kommun kommer och tar emot människor som varit så utsatta
utan att vara påläst och informerad om vilka han skulle träffa.
Det är ytterliggare en kränkning mot oss och mycket respektlöst och nonchalant.

Fredrik Geijer är chef över Halmstad kommun och är tvungen att vara uppdaterad över allt som händer och
har med kommunen att göra. Detta visste han mycket väl , men det var väl enklare för honom att ljuga oss rakt upp i ansiktet.

Vi lämnar över vår kravlista och han låter oss förstå att om socialstyrelsen inte har några synpunkter på deras agerande så gäller inte den listan längre.

Vi tackar för mötet och går ut och möter upp Tv 4 halland för en intervju.

Tisdagen d.1 nov förra året var Jörgen i Stockholm för att träffa neuropatologen Waney Squier från John Radcliff hospital Oxford England. Waney var vårt expert vittne vid vår förhandling i Förvaltningsrätten.
Denna hjärnforskare besitter en enorm kunskap och erfarenhet utav flera fall som vårt. Hon är världsledande inom sin forskning och har skrivit 2 böcker, publicerat ett 100 tal vetenskapliga artiklar i välrennomerad tidningar bl.a Forensic Science International.
Waney var i Sverige med en advokat Heather Kirkwood, för att träffa läkare, advokater, och drabbade.
Heather är från USA och har i många år arbetat med fall där personer varit oskyldigt anklagade för barnmisshandel så som Shaken Baby och fall där man upptäckt rakitis hos nyfödda(benskörhet) Men föräldrarna blivit anklagde och dömda för misshandel.

Waney vill att svenska läkare tar till sig hennes forskning och alla nya rön som är resultatet av hennes 10 åriga forskning inom dessa områden. Hon är intresserad av att föreläsa och utbilda svenska läkare så att de kan göra rätt bedömningar då det kommer in fall som ex. vårt. Hon menar att svenska läkare har en hel del att lära om nya rön och upptäckter, men svenska läkare är inte intresserad av det utan dömer fortfarande på 40 år gamla läror och teorier och vägrar lyssna på utländsk expertis.

Det sitter i dag oskyldiga människor i fängelse , och det finns föräldrar som blivit av med sina barn som är placerade i fosterhem utan orsak ! Dessa människor har blivit felaktigt dömda pga läkarnas ovilja och okunskap då det gäller ovanstående . Vi har en expert grupp som heter MIO , där dr.Olof Flodmark radiolog går i spetsen. Denna grupp är usedd av staten att verka och ge expertutlåtanden vid rättsliga processer. Dessa "experter" är säkert kunniga då det gäller annan typ av barnmisshandel , men det de inte är experter på är SBS, då vi saknar expertis i vårt land. Ändå så är det dessa personer främst Flodmark som alla hänvisar till då man vill ha en "second opinion". Även vi blev hänvisade till Flodmark, men då vi hade läst på om denne läkare så vågade vi helt enkelt inte för vi kunde inte hitta ett enda fall där han inte utdömt shaken baby syndrome som orsak . Han kan tydligen också göra utlåtanden endast på hörsägen, dv.s utan att ha läst journaler och tittat på röngenbilder.

Det är skrämmande att vi har en grupp som har sådant stort förtroende bland läkare och rättsväsende i Sverige som hellre fäller än friar en oskyldig familj. Det bedrivs ingen forskning och förs ingen statistik inom området , ändå så anser sig dessa besitta expertkunskaper och pratar nedlåtande om utländsk expertis. Då det även i en rättsprocess och då det blir ett domstols beslut är dessa läkare som får avgöra utgången och sätta domen för att juridiska personer inte kan göra det då de saknar kunskaper, så är det horribelt att dessa självutnämnda experter får ta det avgörande beslutet att sänka en oskyldig barnfamilj.
Hur är detta möjligt i ett demokratiskt land ?
Denna grupp har ett sådant stort anseende att deras ord blir lag , och det finns inte någon som granskar denna grupp utan det görs av dem själva och dessutom finansieras detta vansinnet av våra skattepengar.

Att fortsätta att köra på 40 år gamla läror när man vet att det kommit ny forskning och inte ens vara villig att ta till sig det, borde betraktas som kriminellt. Varför fortsätter det då ?

Jo, att erkänna att man gjort fel, att inse att man fördärvat livet för många familjer, att barn är felplacerade, föräldrar sitter i fängelse , ja tänk er själva vilken skandal.
Tänk vad deras prestige och stolthet hade knäckts. Nej, det får ju bara inte ske ....
När to.m rättsmedicinalverket går ut med ett principbeslut till svenska läkare att hålla fast vid sin bedömning, att inte ifrågasätta ett beslut, eller sin kollegas beslut , att inte ändra åsikt för det går ju bara inte som de sa.

Just detta blev vi varse om när vi var mitt i det mörkaste. Jag ringde upp professorer och läkare för att jag ville ha en annan åsikt än de läkare som redan var inblandade. Vi hade Waneys utlåtande , men vi tyckte att det hade varit bra att ha med en svensk läkares åsikt till rätten också.

En neurolog i Göteborg talade så om för mig att han inte kunde ha en annan åsikt än hans kollega , för var tog då hans trovärdighet vägen menade han. Han sa även att man inte kan ange en kollega.
Jag undrade då om de hellre sänkte en oskyldig barnfamilj till sitt öde ? Det kunde han inte svara på.
Så visst finns det prestige och en fruktansvärd "hålla varandra bakom ryggen mentalitet".

Här är så mycket som osar illa, vi har fått reda på att det har manipulerats med bevismaterial mm , så att personer som idag sitter i fängelse aldrig kan få en rättvis prövning , då rättsläkare och läkare har "slarvat" bort värdefulla bevis som kunde ha friat peronerna i fråga. Att rädda sitt egna skinn än att skipa rättvisa är viktigare för dessa läkare.
Vi anser att detta är kriminalitet på hög nivå , och dessa läkare som år ut och år in hållt på att sända oskyldiga till sitt öde , framförallt då man vet att det kan finnas andra förklaringar bakom SBS och benbrott som liknar misshandelspår, men som beror på sjukdom.
Läkarna går efter en triad då det gäller att diagnostisera SBS.
Ögonbottenblödning,
vätska omgivande hjärnan,
och hjärnödem.
Alva hade två utav dessa , ögonbottenblödning och vätska.
Denna triad stämmer inte längre med dagens utländska forskning , då dessa symptom är vanligt förekommande hos nyfödda barn som genomgått en komplicerad, traumatiskt eller långdragen förlossning.
60 % av alla nyfödda barn har dessa symptom. Dessa symptom upptäcks sällan och försvinner av sig själv inom 18 månaders ålder. Barnet kan vara helt opåverkat och man får aldrig reda på att det funnits dessa symptom.

Sedan har vi då bl.a vårt fall där det upptäcktes för att Alva visade tecken på att inte må bra. Olle hade också vätska i huvudet, men han tillhörde den mer vanliga gruppen där det aldrig upptäckts . Anledningen till Olles upptäckt var att Alva blev dålig och därför gjordes samma undersökning på honom.
Olle visade aldrig några tecken på att må dåligt , och därför hade vi aldrig fått veta om det inte hade drabbat Alva på det viset det gjorde. Barnen hade en extern hydrocefalus , som gör att man är extra känslig för mindre trauma. Alva hade vattenskalle då hon kom in till akuten, och där hon sedan genom en olyckshändelse råkar rulla ur bilbarnstolen och slår i höger sida av huvudet.
Det är detta som kommer att bli för ödande för henne och oss.
Har man vattenskalle så klarar man inte ett sådant här fall , och det blev orsaken till hennes ögonbottenblödning och blodblandade vätska. Ändå blev vi hemskickade utan att läkare hade tittat på henne.
Alva fick livshotande skador, men personal på akuten sa att hon inte var ett akutfall och ej prioriterad.

Ja, någonting har hänt , en olyckshändelse i ett ögonblick av total upprivenhet, frustration , oro, förtvivlan för att ingen på akuten tog oss på allvar. Jag trodde att Alva var fastspänd i stolen , han inte ens lyfta den utan det räckte med att jag tog tag i handtaget så rullade hon ur sin bilbarnstol.

Hade vi vetat att våra barn hade vattenskalle, hade vi knappt vågat lyfta dem, och de hade definitivt haft hjälm på huvudet. Nu visste vi inte detta, utan blev stämplade och misstänkta för barnmisshandlare utav sjukhus personal och socialtjänsten. Våra barn var sjuka och vi blev anklagade för barnmisshandel .
Det är något av det värsta som du som förälder kan bli anklagad för, och det blev vi .

Vi önskar att någon modig journalist hade velat ta tag i detta enorma ämne, granskat och gått till botten med det.
Vi hoppas att så kommer ske en vacker dag. Att få avslöja för hela svenska folket hur läkare agerar och vilken prestige och stolthet som går före människor och framför allt barn......även där.

Vi är helt övertygade om att detta kommer komma fram en dag , men det kommer ta tid.
När det avslöjas så kommer vi att ha en rättsskandal i vårt land som heter duga .

Så har jag då varit i Riksdagen .
Resan började kl. 04.00 upp till Göteborg ,då en fotograf från Hallandsposten kom och hämtade mig.
Vi tog sedan tåget från Göteborg till Stockholm och på vägen hoppade Eva fostermamman och en kvinna vid namn Lotten på tåget. I Göteborg gick juristen Lena Wiström på , och så jag och reporter och fotograf från HP.
Tanken var att vi skulle hinna prata innan mötet i Riksdagen ,och de 5 timmar det tog att åka gick väldigt fort.

I Stockholm träffade vi Anne Skåner ordf. för Samhällets styvbarn på Centralstationen.
Eva hade dragit i hop press och ordnat en liten presskonferens utan för Riksdagen, där vi samlades 30 min innan mötet.

De som var där var Rapport och Västnytt, Expressen och då Hallandsposten.
Jag kommer länka till de reportagen.

Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson(C) kom och mötte oss i entrèn , sedan gick vi upp till ett sammanrträdesrum och där satt resten av skaran politiker och väntade på oss.

För mig , en helt vanlig småbarnsmamma från Halmstad är detta stort.
Ja, jag var nervös innan mötet , kändes nästan som om jag fått tunghäfta .
Jag kan säga att det är inte riktigt normalt för mig, har oftast inte några problem med att prata , och blir sällan längre nervös då jag vet att jag ska prata till människor.
Nu var jag nervös.
Vi kom in i entrèn och fick våra passerkort, sedan började vi gå uppför trappan och genom korridorer.
Jag vet att jag tänkte att det är så här det ser ut på insidan , och kunde inte riktigt fatta att jag var där.

Det var nog just det som fick mig att tappa talet, jag blev lite för tagen av stundens allvar och som sagt för mig var detta stort.
För nästan ett år sedan satt jag med två ljuvliga små bebisar på då 1 månad gamla.
Utan att ana vad och hur vårt liv så brutalt skulle ändras 6 veckor senare.
Ett år senare sitter jag på ett möte i Riksdagen för att prata om det vi varit med om , och hur fruktansvärt vårt liv
skulle bli pga socialtjänstens agerande. Nä, det är inte enkelt att ta in.

Jag hade inte heller suttit där den dagen d. 25 okt 2011 om vi inte hade kämpat för upprättelse, om vi inte hade gått till media , om jag inte lagt ner timmar, tårar , förtvivlan , och på gränsen till depression , om jag hade struntat att gå igenom allt detta , ja då hade jag inte varit där jag är i dag . Tack vare vår artikel i Aftonbladet så fick jag kontakt med Eva fostermamman i Mark.Hon har hjälpt oss väldigt mycket och framförallt stöttat mig till att fortsätta kämpa . Detta var Evas möte och hennes kamp som vi alla var där för att bekräfta inför dessa politiker.
Detta har varit en bearbetning av mitt sorgearbete och varit nödvändigt för mig.
Många har undrart hur jag har orkat, och varit oroliga att jag skulle förlora mig själv på vägen.
Det är ju just därför jag har orkat, det har inte funnits några val, det har varit en absolut nödvändighet för mitt sorgearbetet.
Jag vill veta att jag har gjort allt som jag kunnat för oss och våra barn, och inte en dag ångra varför gjorde jag inte si eller så , då jag hade haft rätt till det.

Jag vill inte leva mitt liv i ständig sorg och bitterhet, jag vill kunna förlåta , och gå vidare.
Efter denna process som snart tagit 1 år så kommer jag att kunna det, men det är bara just därför.
Utan allt slit och alla tårar hade jag varit en bedrövlig person i dag, och den personen och en sådan mamma ska inte min familj behöva ha.
Allt jag gjort har jag gjort för våra barns framtid.

Mötet gick bra , vi var 5 personer på plats som antingen blivit drabbade eller hade erfarenhet utav socialtjänsten.
Alla med olika historier och bakgrund men med en gemensam erfarenhet utav socialtjänsten.

Det var jag som representerade biologisk familj, Eva som är fosterfamilj, Lotten också fosterfamilj, Lena jurist med fokus på mänskliga rättigheter och Anne Skåner som varit drabbad och ordf. för samhällets styvbarn.

Det var 7 politiker som tagit en timme av deras tid för oss.

Kenneth Johansson ordf (C)
Mats Gerdau vice ordf (M)
Annika Eclund suppleant skolutskottet (KD)
Anders Andersson ledamot (KD)
Jan Ericson (M) Marks kommun utbildningsutskottet
Johan Linander (M) justitieutskottet
Maria Lundqvist Brömster (FP)


Eva inledde och presenterade , jag fick börja att prata.
Jag berättade kortfatatt vad vi varit med om, om socialens agerande, om att vi saknar expertis i Sverige då det gäller SBS. Jag presenterade vår expert och forskare Waney Squire och fick överlämna ett kompendie till ordf. Kenneth Johansson med Waneys bakgrund och  forskning. Tiden gick väldigt fort då vi knappt hade 10 min var att föra fram det vi ville ha sagt.
Juristen pratade om sina erfarenheter då hon sett konsekvenserna av hur det kan gå i rätt då nämnd och domstolar dömer efter vad en enskild handläggare kokar i hop. Vi behöver ha en lag som heter att man "skall" och inte "bör". Eva förde bla fram vikten av bra utbildning för socionomer , för som det ser ut i dag så berör inte utbildningen ämnet barn . Att det finns inbyggda fel, subjektiva bedömningar,och skiftande lagtolkningar, men även förändring i nämnden att införa juridiska personer och inte som det är i dag , då det sitter "fritidspolitiker" och avgör människors liv och framtid. Eva pratade även om hur det ser ut för fosterhemsföräldrar i dag och vad som bör ändras på där.
Alla lyssnade och de tog verkligen till sig allt vi sa , de tackade oss för att vi kom dit och berättade för dem hur verkligheten ser ut.
Efter mötet kom Maria Lundqvist Brömster (Fp) fram till mig och undrade om vi inte hade barnen hemma idag.
Hon frågade även varför vi inte fick alternativet att få bo i ett familjehem hela familjen samlad, eller ha någon hemma hos oss från socialen.
Jag svarade att vi hade ställt den frågan till chefen och handläggarna , men de sa bara att "det inte går till på det viset"
Maria sa då bestämt att det gör det visst !
Det finns flera sätt att utreda på och hon sa att det var ett rent tjänstefel att neka oss det.

För mig betydde det väldigt mycket att få höra det från en högt uppsatt politiker.

Detta kommer leda till en förändring förr eller senare, redan några dagar efter hade Anders Andersson (KD) lagt in en motion om vissa lagförslag .

Jag är så tacksam att fått vara med och påverka och att förändra och jag kommer att fortsätta att engagera mig för andra människor på ett eller annat sätt. Vi kommer bilda en organisation med Eva som är upphovsman till denna.
Den kommer att heta Barnperspektivet i Sverige , och jag kommer berätta mer om den senare.

För våran del och vår kamp , kommer snart att vara över.
Jag har gjort allt jag har kunnat nu , och det får bära eller brista.
Jag har satt ett slutdatum på den dagen då jag ska lägga alla papper i en kartong på vinden, inte kämpa mig blodig för upprättelse längre. Det får vara slut sen, jag vill börja leva ett normalt liv igen , vill vara där för mina barn till fullo. Vi har missat ett helt år av våra barn då vi tvingats att gå igenom allt detta . Visst har jag funnits där för dom till 100 % , men jag har inte kunnat njuta av vårt första år tillsammans , eller av Ellas 4 års år, som man ska som förälder. Det har hela tiden legat en press och mörk skugga över våra liv.

Nu vill jag försöka ta tillbaka en liten bit av det liv vi hade innan detta "krig" bröt ut.
Nej , våra liv kan aldrig bli det samma igen , men vi måste helt enkelt lära oss att leva med det.

Våra tre underverk ligger nu och sover och jag är så lycklig över att ha dem här , ja kanske lyckligast av alla för jag vet hur skört det är, hur ofattbart lätt det är i vårt land Sverige att bli av med sina barn på endast spekulationer.

Var rädd om det ni har och tänk så lyckligt lottade ni är .
Som en klok kvinna sa : Man har inte rätt till sina barn, sina barn ska man förtjäna .

Hej alla läsare !

Nu är det alldelses för längesedan som jag skrev i bloggen. Jag har den senaste tiden lagt all min tid och kraft på barnen naturligtvis, men även på vår fortsatta kamp om förändring och upprättelse. Det är oerhört tidsödande och väldigt jobbigt stundtals, men så viktigt för framtiden.

Det är nu klart att Socialstyrelsen kommer att granska vårt fall , men även alla barnutredningar som gjorts från mars-september i år. Detta är ett enormt framsteg och vi hoppas verkligen på att det kommer att hända något nu.

Som jag skrivit tidigare så har jag haft regelbunden kontakt med Eva fostermamman i Mark ärendet (Uppdrag Granskning) sedan i juli.
Denna kvinna har kämpat i 2 år för att få till förändringar inom socialtjänstlagarna bla.
Eva har ett antal konkreta lagförslagsändringar då det gäller hantering av ärende, brister i utredningar, enskild handläggares ansvar mm. Kommer att berätta mer om detta senare.
Eva är inbjuden till Riksdagen och socialutskottet för att lägga fram och diskutera just dessa punkter .
Med sig till Stockholm tar hon mig som är en biologisk familj, 2 fosterfamiljer,en jurist, en domare, ordförande i Samhällets styvbarn och en socionom.
Vi kommer den 25 oktober åka upp till Stockholm för att träffa ledande politiker och få chans att lägga fram det vi vill få till stånd en förändring på.

Min uppgift blir att lägga fram och prata om att det inte finns expertis i Sverige ang Shaken Baby Syndrome, och hur ovilliga svenska läkare är att ta till sig nya rön och forskning som kommer från ledande forskarexperter utomland, och då vårt expertvittne Waney Squire från Storbritannien.

Detta är så stort och så enormt spännande, vem hade kunnat ana detta då jag först började på min blogg ?

Det känns ändå som om det är en mening med allt detta elände och tragedi, det finns väl en anledning till att detta drabbade just oss.

Jag står kvar vid mitt ord då vi var mitt inne i svartaste mörker, att jag en dag skulle få kämpa för upprättelse, förändring och att göra allt som stod i min makt för att skipa rättvisa.
Även rättvisa för andra människor, då det händer att det då och då ringer människor till oss som blivit drabbade som vi. Att då kunna hjälpa och berätta hur vi gjorde, att ge dem kontakter till rätt människor är helt underbart .

Just nu sitter jag långt in på nätterna och går igenom alla journalanteckningar och akter från socialtjänsten, då vi skall skicka in vårt yttrande till Socialstyrelsen innan de börjar sin granskning.

Jag håller även på att skriva vad jag ska ha med mig till Riksdagen , hur allt ska läggas upp och vad jag ska framföra.

Vår historia kommer jag att skriva färdig, för den är ju faktiskt inte färdigskriven än.
Det får komma då detta är över , och när det är det då kommer vi att kunna gå vidare i vårt liv .

Vi har vårt hus ute till försäljning, men det går trögt . Mer om det kan ni titta på inslaget från i kväll på TV4 Hallands nyheter där vi är med. http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_halland?title=misstanken_forstorde_deras_liv&videoid=2079638


Vi har även varit med i Hallandsposten i dag, ett stort reportage om oss och vad som hänt och vad som komma skall. Tyvärr går det inte att länka HP reportage , men det går att läsa tidningen som e-tidning på Hallandsposten.se .

Den 3 november kommer vi att vara med i tidningen Allas, håll utkik.

Uppdrag Granskning och P3 granskar kommer även de att göra något program som handlar om just Shaken baby syndrom och bristande läkarexpertis i Sverige.

Jag tror att jag kan lova att det inte kommer att dröja lika länge tills nästa inlägg i min blogg.

Ha det så gott alla tills nästa gång,

Kramar Malin

Hej Maria !

Jag vill först tacka för att du svarade mig och både läst min blogg och tittat på det jag skickat dig.
Detta är jag väldigt glad för.

Jag förstår att du inte kan gå in ett enskilt ärende.
Det var inte riktigt min tanke heller då jag mejlade dig.
Vi vill bara att du ska veta hur det går till på socialförvaltningar runt om i landet, hur det är möjligt att enskilda
handläggare använder sig av maktmissbruk , inte är objektiva, hotar, ljuger och använder sig av fruktansvärda metoder
för att knäcka människor och barn psykiskt.
Efter att ha läst min blogg så vet du att detta bara är droppen av allt.

Det är även skrämmande att en sådan handläggare får behålla sitt jobb, att hennes chefer accepterar ett sådant agerande.
Hon borde få gå med omedelbar verkan, framförallt för att hon kommer att fortsätta i samma stil och fördärva fler människors liv.

Vad vi menar är att du som är barn/äldre minister är ansvarig för alla dessa familjers öden, då du inte gör något åt det.
Är det verkligen så här vi ska ha det i vår land, att oskyldiga människor blir dömda på förhand ?

Utredningar måste granskas innan nämnden tar så ödesdigra beslut. Och då utav juridiska personer.
Att lita blint på en socialsekreterares muntliga redovisning , att inte ifrågasätta , då dennes utredning inte är baserad
på fakta och innehåller fabricering, censurering, manipulering mm.

Det kan inte få vara så lätt att komma och omhänderta barn, då det endast är på antaganden och spekulationer.
Socialtjänsten raserar en hel familjs liv på alla sätt, bara för att upptäcka att , oj det blev visst lite fel ...
Sedan kan de inte vara så ödmjuka och stora att erkänna det.
Som sagt , bara skylla i från sig och fortsätta sparka på oss som redan ligger, men framför allt på VÅRA BARN !!!!

Det sorgliga i vår historia är också  läkarnas roll .
Hade läkarna tagit vår oro på allvar, inte skickat hem oss gång på gång , så hade detta aldrig hänt.
Alva hade vattenskalle ,hon  inkommer till sjukhus med mig efter att BVC slagit larm, hon faller ur bilbarnstolen i akutens väntrum då jag tror att
hon är fastspänd, men är det ej. Slår i höger sida på samma sida som ögonbotten blödningen.
Läkare ignorerar oss, vi blir hemskickade med råd om att besöka BVC om 5 dagar för nya mätningar på hennes huvud.
Detta accepterar naturligtvis inte jag, då jag läst att vattenskalle kan ge allvarliga hjärnskador om man inte får vård i tid.

Ett fall från en bilbarnstol är förödande då du har en vattenskalle , då man är känslig för mindre trauman.
Detta borde denna läkaren känt till och inte skickat hem oss.
Både rättsläkare och neurokirurg påstår att Alvas ögonbotten blödning  på höger öga som var mild, samt hennes blodblandade
vätska mycket väl kan ha med fallet från bilbarnstolen att göra.
Detta har vi hela tiden lagt fram både till socialchef och handläggare, till berörda läkare, men INGEN av dess har lyssnat och tagit till sig detta.

Så det är just detta jag vill komma till .

Hur är det möjligt att vi i dag har läkare i Sverige som inte uppdaterar sig och lär sig om alla nya rön ang SBS?
Hur kan dessa (MIO GRUPPEN) med Olof Flodmark i spetsen anse sig vara experter då det inte bedrivs någon forskning inom detta område i Sverige ?
Det råder även en hemsk "hålla varandra bakom ryggen " mentalitet även då det gäller läkare.
Varför lär man sig inte allt det nya som kommer om forskningsrön från utlandet ?
Hade svenska läkare vetat om detta och lärt sig det nya, så hade vi /vår familj aldrig drabbats så här.
Hur kan läkare i dag basera sina kunskaper ang SBS på 30 år gamla läror då det hänt så mycket sedan dess, och händer hela tiden.

Vårt expert vittne Waney Squire neuropatolog John Radcliff hospital Oxford, Storbritannien , har forskat på barnhjärnor i 30-40 år.
Hon har suttit som expertvittne vid flera rättegångar i Sverige, bla för advokat Claes Borgström .

Hon besitter en enorm kunskap pga av sin forskning som började för 10-15 år sedan , då hon upptäckte att det fanns andra förklaringar till
SBS, och som inte handlar om något våld, som i vårt fall.
I England har de tom tagit bort begreppet Shaken baby syndrome, då de kommit fram till att hälften av de som döms är oskyldiga.

Denna kvinna känner Olof Flodmark neuroradiolog (MIOGRUPPEN) till då de suttit på olika sidor vid samma rättegång.
Varför tar inte svenska läkare del av forskningsrapporter om nya rön och upptäckter inom detta område ?
Varför fäller de hellre än friar ?

Det är skrämmande att det är så här, då det finns andra förklaringar , men att de vägrar lyssna och kör på som de gjort i 30 år.
Hur många barnfamiljer ska fortsätta att bli oskyldigt anklagade pga svenska läkares inkompetens på detta område ?
Nu har min man Jörgen uppmärksammat både läkare i Lund och i Halmstad om Waney och hennes forskning , då han mejlat om hennes bakgrundshistoria och hennes forskningsrapporter.
De tyckte att det var intressant läsning, och de kände inte till detta. Man blir ju mörkrädd !!!!
En vanlig svensk småbarnsfar får uppdatera svenska läkare om nya rön och forskning från världsledande experter !
Vad lär sig läkarna i dag egentligen ?
Tänk om de hade haft tillgång till all denna information , så mycket lidande det hade sparat, vi hade fortfarande haft vårt
liv och väl i behåll.

Detta Maria Larsson måste du agera för , så här kan vi absolut inte ha det .
Vi måste kunna känna oss trygga och lita på
läkare i Sverige , att det framför allt är villiga att lära sig nya saker.
Waney menar att : Svenska läkare har en hel del att lära sig om nya rön, samt att de vägrar ta till sig hennes forskning inom SBS.
Waney har fått flera utmärkelser i England för hennes arbete och är omskriven i flera läkartidningar.
Jag skickar dig en länk om Waney Squire.

Vi har anmält till Socialstyrelsen, både socialförvaltningen I Halmstad och Länssjukhuset och berörda läkare för detta.
Det pågår just nu.
Vi har även JO anmält men fått avslag, då de ansåg att Socialstyrelsen skulle ta upp det.
Vi menade att vi ville anmäla enskild handläggare och enhetschef, men de sa att vi inte kunde det då Socialstyrelsen ska granska vårt fall.
Fast socialstyrelsen granskar ju bara förvaltningen och inte enskilda handläggare.
Fick till besked av JO att vi inte kunde granska enskilda handläggare hos dem heller.
Så åter igen, har vi varken rätt eller chans till att "rätta" till och få upprättelse.

Alla Evas punkter är av högsta prioritet, du måste agera för att få en lagändring !
Det är väl inte meningen att lagen ska vara tolkningsbar som den är nu ?

Det är livsfarligt att det är så, då handläggare kan tolka den som de vill för de har en sådan makt.

Det måste även bli kännbart för dessa handläggare som begår lagbrott och agerar felaktigt och gör utredningar
som inte är baserade på fakta , utan på lögner.
Det måste få konsekvenser !!!
En handläggare kan inte ha en sådan makt, och sedan komma undan med ett fruktansvärt agerande.
Som det ser ut i dag verkar lagen vara till för alla utom personer som arbetar på socialtjänst och socialförvaltning.
Då blir även resultatet att de kan bete sig hur som helst, då de vet att de inte får några konsekvenser.
Än en gång är den lilla, vanliga människan förlorare mot denna myndighet.

Det måste även finnas alternativa metoder och tillväga gångsätt till ett omhändertagande.
Som Eva skriver skall barn omhändertas akut då det finns en fara för barnets liv, sexuella övergrepp mm.
I vårt fall gjordes bedömningen att våra tvillingar befann sig i fara.
Det anser vi också.
Ja det var en fara för Alvas liv, då hon hade livshotande skador men inte pga våld, utan en effekt av läkarnas nonchalans
och okunnighet. Det fanns inga andra tecken till misshandel, inga tecken till att barnen levde i misär eller med missbrukande föräldrar.
Det fanns absolut inga andra indikationer på att barnen skulle befinna sig i fara med oss.

Vi var på sjukhus, dit vi självmant hade sökt oss, och fått vara påstridiga.
Alva låg inlagd i minst 2 veckor, och under den tiden kunde man ha utrett oss på ett humant sätt.
Vi var på sjukhus , vi kom ingenstans, vad skulle vi kunna göra ? Det var ju inte så att vi sände ut aggressiva signaler, uppträdde hotfullt, eller verkade vara oansvariga föräldrar i allmänhet. Nej, tvärtom !

Här har man ett fall där det inte är fastställt med säkerhet , vi är lugna resonabla föräldrar.
Ja , det måste ha kunnat gått till på ett helt annat sätt.
Jag begär inte att du ska svara på just detta , då jag vet att du inte kan det. Jag ber dig bara att betänka det.

Maria, jag ber dig nu att verkligen ta till dig detta .
Våra liv är till stor del fördärvade, både psykiskt, känslomässigt och ekonomiskt .
Vi är egna företagare båda två, och Jörgens företag har stått på randen till konkurs, då han inte kunde arbeta under dessa två
månader , samt mer under tiden som kom då barnen var hemma.
Mitt företag är i botten, och vi tvingas även att sälja vårt underbara hus, som vi kämpat för och renoverat i alla dessa år,
för våra barns skull och vår framtid. Ingenting av detta finns i dag kvar .
Vi har inte råd att bo kvar, men allt de socialtjänsten gjort mot oss har svärtat ner även vårt hem, med för mycket tragedi och sorg.

Socialtjänsten har tagit i från oss vårt liv , pga felaktiga anklagelser, på ett så burdust sätt och med ett fruktansvärt agerande
Inte ens ett förlåt eller ursäkt kan de ge oss . Det är ynkligt !!!

Vi vill att du reagerar nu och att du gör något åt detta elände !!!

Jag skickar länkar om Waney Squire ,hennes bakgrund och forskning.

http://www.dailymail.co.uk/femail/article-1382290/At-half-parents-tried-shaken-baby-syndrome-wrongly-convicted-expert-warns.html

Jag skickar även med 2 debatt inlägg från Hallandsposten där Sigbritt Arwidson chef på barn/ungdom skyller i från sig och försvarar sig i media.
Jag svarar på detta i ett annat debattinlägg.

Även denna gång hade det varit trevligt med ett svar från dig, men då med förklaring till vad Ni i Riksdagen tänker göra åt detta ?
Ska verkligen fler oskyldiga få drabbas ?

Mvh

Malin Almqvist och Jörgen Olsson

För ett tag sedan skickade jag ett mejl till Maria Larsson barn/äldre minister, där jag informerade henne om vår situation , och undrade vad hon gör åt det, då så många är drabbade på felaktiga grunder.
Det krävs ändringar i lagar , där Eva (fostermaman i Mark ärendet)har fömedlat bra och konkreta lagförslag som Maria har tagit del utav. Jag bad henne inte att gå in i vårt ärende, utan bara uppmärksamma henne på att fler drabbas, hela tiden , men även berätta hur en del socialsekreterare agerar och beter sig i vårt land . Jag är ändå glad att hon svarat mig och på ett personligt sätt , även om hon inte tagit till sig av kärnan i mitt brev.
Jag kommer naturligtvis svara henne vidare , för att få veta vad hon tänker göra åt detta .
Något måste hända , då lagarna som det ser ut i dag är alldeles för "tolkningsbara" för enskilda handläggare .

Nedan följer mitt brev/mejl till barn/äldre minister Maria Larsson , och sedan hennes svar till mig :




Hej Maria !

Vi skriver till dig nu framförallt då vi varit i kontakt med Eva  fostermamman i Mark ärendet.
Vi undrar varför du/ni inte tar detta på allvar då det hela tiden kommer nya fall , där familjer i detta land
blir fruktansvärt illa behandlade utav socialtjänsten ?

Vår historia har blivit uppmärksammad i media , tv 4 Halland, Hallandsposten, Aftonbladet .
Vi kommer även inom kort vara med i ett reportage i tidningen Allas.
Radio Halland kommer att intervjua oss i ett program, likaså har Sveriges radio studio 1 hört av sig.
Vi kommer gå vidare så långt vi bara kan , för att människor har rätt att få veta hur det går till i vårt land , och hur
en myndighet behandlar sina medborgare.

Vårt fall är både polisanmält  ( tjänstefel , sekretessbrott, och vållande till kroppsskada ) och anmält till Socialstyrelsen.
Vi är inte unika i vårt land att bli drabbad på detta viset.
Då vårt ärende har uppmärksammats har vi fått ta del av fler skrämmande historier.
Oskyldiga familjer blir illa behandlade av socialtjänsten och dömda på för hand.

Vi var anklagade för att ha skakat våra tvillingar, och socialen vägrade att titta på att det fanns andra förklaringar
till tvillingarnas vattenskalle . Vårt liv har fallit i spillror efter deras agerande och rent mentalt kommer vi aldrig att komma
över hur socialtjänsten har agerat genom hot, kränkning, sekretessbrott , tjänstefel på tjänstefel men framför allt vad de har utsatt
vår lilla dotter på 4 år för. Det är inget annat än en psykisk misshandel utav soc . De skiljde henne från oss på inga grunder alls, fast att vi slog larm
till dem varje dag om att hon bröts ner psykiskt, så brydde de sig inte. De sa att barn inte far illa av att bli placerade.

Det har aldrig funnits våld i vårt hem och kommer aldrig att göra, det fanns aldrig några andra indikationer på att våra
barn skulle fara illa, mer än att de hävdade att vi hade skakat våra barn.
Socialtjänsten stal våra barn i 7 veckor och tolkade läkarjournaler som passade dem bäst.

Utredningen innehöll lögner om att barnen hade hjärnskador och svullnad i hjärnan. I läkarjournalerna kan man sedan läsa att
inget av detta har kunnat påvisas på något av barnen. Hur kan socialnämnden godkänna en utredning som de inte ens har läst igenom ?
Att lita så blint på en socialsekreterare, att inte i frågasätta utan bara rakt av köpa en muntlig redovisning, är skrämmande.
Det som bara var ännu ett fall för dem, blev vår livstragedi .

Hur många fler ska behöva bli drabbade av socialtjänstens inkompetens ?
Det får inte gå till så här, vad är det för land vi lever i , man blir ju rädd !!!!

Nu måste det till en förändring , ta detta på allvar och agera !!!

Det krävs en del lagändringar, för det är horribelt att oskyldiga familjer så lätt kan få sina barn omhändertagna,
i bland på inga grunder alls.
Är det så ni vill ha det, ska Sveriges medborgare behöva vara rädda för att vi har sådana brister i vårt system ?
Alla småbarnsfamiljer kan drabbas och då endast på en obefogad oro från socialen , som vi vet av erfarenhet
"skapar" problem som inte finns.

Tänk dig själv  Maria , att bli oskyldigt anklagad för att ha misshandlat dina barn, de tar dem i från dig, och kvar står du och
fattar ingenting, då du sökte läkarvård för att ditt barn visade tecken på att inte må bra.
Helt ofattbart att det får gå till så här.
Att soc agerar och utreder har vi aldrig sagt något om, men att gå in och separera barn och föräldrar utan att ens vara intresserad
av att föra oss samman igen ,är inte att arbeta för barnens och familjernas bästa . Den utredningen hade kunnat gå till på helt annat sätt.
Vad det har gjort för oss i dag  är att sätta djupa sår och spår i oss för resten av vårt liv.

Vi är en helt vanlig småbarnsfamilj som lever för våra barn , och sätter alltid dem främst.
Det är horribelt och ofattbart att en vanlig svensk småbarnsfamilj kan bli drabbad och utsatt på detta viset , när man är
oskyldig.
Du/ni måste göra något åt detta , det får inte hända fler stackars människor i vårt land.

Alla punkter som Eva  (fostermamman i Mark ärendet) har skrivit , och som du har fått skickat till dig via mejl är av högsta prioritet och vi stödjer det till 100 %.

Alla orkar inte gå så långt som vad vi gjort, men vi vet att det finns fler som är och blir fruktansvärt behandlade utav vår socialtjänst i Sverige.

GÖR NÅGOT NU INNAN DET ÄR FÖR SENT !!!!!!!

Vi har krävt en offentlig ursäkt från Socialförvaltningen och  chefen på socialtjänsten Sigbritt Arwidsson , men hon tänker inte ge oss det, utan skyller i från sig
och försvarar deras agerande.
Det är ynkligt att man fortfarande sparkar på oss som redan ligger, att man inte kan vara ödmjuk och stor och faktiskt erkänna att de har
gjort fel.

Vi har fått rätt i Förvaltningsrätten, polisutredningen är nerlagd, socialen har dragit tillbaka sin överklagan till kammarätten.
Med facit i hand , så är det vi som har rätt och socialen fel . Efter allt de tvingat oss att gå igenom, och hur de har fördärvat en del av våra liv, inte
ens nu kan man släppa på prestigen.

Skickar med länkar och vår historia , även debattinlägg i Hallandsposten där chefen på socialtjänsten i Halmstad Sigbritt Arwidsson försvarar sig och skyller i från sig ang , kritiken från oss  i reportaget d. 18 och 19 juli. Det inlägget svarar jag och Jörgen på i en debatt artikel publicerad i dag 12 aug. Och jag ber dig att läsa det.
Jag har även en blogg , där du kan läsa om våra upplevelser och socialens agerande , främst enskild handläggare .
www.treunderverk.blogg.se
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13293813.ab
//www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_halland?title=tv4nyheterna_halland_19_14&videoid=1751956
http://www.nyhetskanalen.se/tv?vid=1754916&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se
/hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1313313-en-svar-men-viktig-uppgift
://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1321644-handlaggare-har-val-ocksa-eget-ansvar-



Vi kommer aldrig ge oss, för det får inte gå till så här i Sverige , ett land som vi tappat tron på.

Vi väntar på ditt svar.

Vänligen,

Malin Almqvist , Jörgen Olsson i Halmstad


HÄR KOMMER MARIA LARSSONS SVAR :


Bästa Malin!

Tack för Ditt brev!

Jag berörs av det Du har skrivit i Ditt brev och även på Din blogg. Jag kan emellertid inte kommentera eller ingripa i enskilda fall, då det skulle kunna tolkas som ministerstyre, vilket är förbjudet enligt grundlag.

Jag kan däremot nämna att man kan vända sig till Socialstyrelsen om man är missnöjd med hur socialtjänsten har agerat. Vidare kan man även som enskild vända sig till Justitieombudsmannen (JO). Justitieombudsmannens uppgift är att kontrollera att myndigheter och deras tjänstemän följer gällande lagar och andra författningar i sin         verksamhet. Vem som helst kan klaga hos Justitieombudsmannen om         man tycker att en domstol eller myndighet har agerat fel. Det kallas för att man gör en JO-anmälan. Justitieombudsmannen nås lättast genom         deras hemsida www.jo.se.

Tack ännu en gång för Ditt brev!

Jag önskar Dig lycka till och hoppas att det ordnar sig till det bästa för hela Din familj!


Stockholm i augusti 2011

Med vänlig hälsning



Maria Larsson
Barn- och äldreminister