treunderverk

2 veckor och 3 dagar i nattsvart mörker.Jul och Nyår minns jag knappt. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden från d.17 december till d.3 januari så är det bara.. .......svart . Jag bad och bad, på mina bara knän att dels få hem Ella till julen så hennes liv skulle bli normalt igen, och att vi kunde få fira en jul hemma, vi tre i lugn och ro .Det var det vi behövde och önskade oss mest ,att få vara tillsammans som en familj, om än bara vi tre.Det var ju ändå jul. Men , nej det var inget att diskutera , vi fick höra att vi var en fara för Ella och att hon inte skulle vara med oss då de ansåg att det fanns våld i hemmet. Vi fick även höra att Ella kanske aldrig mer skulle komma hem. Jag kände mig spyfärdig och tänkte bara på att åter igen, vilket fruktansvärt övergrepp Socialtjänsten begick just nu. Detta måste klassas som brottsligt från deras sida, att behandla ett litet barn så här. Ett barn som aldrig har varit i behov av något skydd, som fått kärlek, trygghet och total omvårdnad under hennes 3,5 åriga liv. Ett barn som har en mamma och pappa som gör allt för sin lilla tös , en mamma och pappa som aldrig ens tagit hårt i hennes arm eller över huvudtaget aldrig använt sig av någon som helst våld och skulle inte ens kunna komma på tanken, då det inte existerar i vårt hem. Så ja, jag var spyfärdig då jag tänkte på vad Socialtjänsten gjorde mot oss, mot vår familj ....Fy f-n säger jag bara ! Det andra var att få träffa våra tvillingar innan jul. Jag skulle inte klara en jul utan att ha fått träffa dem, få se att de mådde bra, se hur de hade utvecklats, men framför allt ville vi träffa dem för att hålla anknytningen vid liv, som var så viktig. Vi visste ju inte hur länge de skulle vara i från oss och mitt hjärta förtvinade för varje dag som gick av att inte veta om och när vi skulle få hem våra älskade barn . Vi fick inte träffa dem innan jul..... Socialtjänsten kan inte ha tyckt att det var viktigt för oss och för tvillingarna att hålla kontakten och anknytningen vid liv , eftersom vi förstod med tiden att de gjorde allt för att splittra vår familj, allt för att vinna och få rätt, allt för att barnen inte skulle komma hem i första taget igen. Då spelade ju inte anknytningen någon roll, då de tydligen tyckte att några främmande människor skulle ta hand om våra barn och bli deras föräldrar. Jag frågade en socialsekreterare hur det kändes att gå hem och fira jul och helger med sin familj och sina barn , och samtidigt veta att det finns en oskyldig barnfamilj, vars liv ni har fördärvat och gjort till ett helvete. Där ni förvägrar oss att ens få träffa våra barn innan jul , hur f-n kan man vara så totalt känslokall och hjärtlös ! Jag önskade God Jul och hoppades att de kunde sova gott om nätterna , för det gjorde i alla fall inte vi. Klart att de sover gott, för dem var vi bara ännu ett fall , en massa papper som skulle vändas. För oss gällde det våra liv. Vi fick till ett möte med enhetschefen på måndagen d. 27 december, för att få honom att förstå vad Socialtjänsten gjorde mot Ella, hur dåligt hon mådde över att inte få vara hemma i sin trygghet hos mamma och pappa, sitt rum, sitt dagis, sina kompisar, sova i sin säng som hon inte hade sovit i sedan d. 12 december . Det hade varit 10 dagar utan sin säng och i hjärtskärande gråt i telefonen varje kväll, hon grät tills luften tog slut och undrade förtvivlat varför hon inte fick komma hem, varför vi inte kom och hämtade henne när hon var ledsen, varför vi var hos Olle och Alva och inte hos henne (vi fick ljuga för henne och säga att vi var på sjukhuset hos tvillingarna). Jag grät och det kändes som om en kniv vred runt i mitt hjärta...älskade Ella, vad gör de med dig , vad gör vi med dig ? Vi kunde inget annat göra än att lyda socialtjänsten , för om vi åkte och hämtade henne så hotade X med att de kom och tog henne och satte henne under LVU. Jag mår än i dag dåligt över vad vi tvingades göra mot Ella, för vi behandlar inte våra barn på det viset.Vi ljuger inte för våra barn, vi sviker inte våra barn,vi överger inte våra barn,utan vi finns ALLTID för våra barn! Jag har berättat för Ella så många gånger innan detta hände , att mamma och pappa alltid kommer att ställa upp för henne. Vi kommer att finnas till och aldrig lämna eller överge henne.Allt detta för att Ella ska växa upp och bli en trygg individ. Det Socialtjänsten däremot har gjort mot oss är att tvinga oss att göra just allt det där som vi absolut inte står för. Att överge sina barn, att svika dem,och att skapa en otrygg tillvaro. Socialtjänsten , mina vänner ! De som arbetar för barnens bästa , har utfört en brutal psykisk misshandel på vår Ella !