treunderverk

På tisdagen d. 28 dec får vi via vår advokat reda på att det finns en obstetriker som granskat min förlossnings journal och anser att min förlossning är en skandal och under all kritik. Denne fd. förlossningsläkare har skrivit ett utlåtande där han anser att min förlossning varit under godkänd standard. Samt att en möjlig förklaring till Alvas "skador" kan vara den enorma belastning och påfrestning på hennes huvud, då hon låg i huvudbjudning i 2,5 dygn utan att jag öppnade mig mer än 3-4cm på hela denna tiden. Trycket på hennes huvud är hårt då hon stöter mot livmodertappen som är lika hård som brosk, och det är då inte konstigt om Alva blivit påverkad utav det. Det är detta som vi har ansett hela tiden , att förklaringen finns redan från början med förlossningen. Någonting hände då som skulle bli förödande för oss 2,5 månad senare. Den förklaringen som vi haft och som framkommit under denna tiden är att Alva och Olle fått en blödning i huvudet som nyfödda kan få och som brukar försvinna efter 4 veckor. Men det som kan ha hänt med våra barn är att den blödningen har rubbat flödet av likvor vätska i huvudet och orsakat en extern hydrocefalus (vattenskalle). Alva låg först och det är därför troligast att hon drabbats värst, med det hårda trycket mot hennes huvud.Då det kan gälla en förlossningsskada är detta en trolig förklaring, men det finns även andra troliga förklaringar som Waney Squire har uttalat sig om. (Jörgen kommer förklara senare) Obstetrikern hade ett utlåtande färdigt och jag och Jörgen körde hem till honom på tisdagskvällen för att hämta pappret, för att ha med till Socialnämnden följande dag. Det kändes en gnutta hoppfullt , då vi för första gången kände att det var någon med en titel som trodde på oss och var villig att hjälpa oss. Nu fanns det dessutom ännu mera tvivel till vad barnen drabbats av, och vi tyckte att Socialnämnden måste inse och titta på vårt utlåtande angående förlossningsskada. Kan man verkligen bli dömd till att gå upp i en rättssal då det finns så mycket tvivel om vad våra barn hade drabbats av, då det finns ännu en sak som starkt talar för något annat än Shaken baby syndrom. När även övrig läkarkår var osäkra på vad som hänt Olle och Alva, då ingen kunde uttala sig med säkerhet eftersom det aldrig kunde styrkas att det handlade om ett skakvåld. Ändå valde Socialnämnden att godkänna X utredning , en utredning som hamnade på bordet samma dag som vi satt i Socialnämnden. Handen på hjärtat alla ni som satt i utskottet denna dag ....hur många utav er hade hunnit läsa igenom varenda sida, varenda läkarjournal och utlåtande som fanns med. Jag tvivlar på det. På sätt och vis är det kanske bättre att säga att man inte läst utredningen. Eftersom den innehöll, felaktigheter, fabricering, och rena lögner, så är det en skam och skandal att ni bara släppte igenom den. Usch !!!! Denna dag går vi upp i nämnden , jag , Jörgen och vår advokat. Vi blir invisade i ett rum där vi får sitta och vänta på att X har haft sin muntliga redovisning av sin utredning.Det är först där som vi får ta del av vår utredning , vi hinner inte ens själva att läsa igenom hela förrän vi ska gå in. Men vi hinner läsa igenom vissa delar, och det är just de delar som är rena lögner och felaktigheter. Jag är så fruktansvärt illa berörd av hela X uppenbarelse att jag mår dåligt bara av att behöva se människan ,och jag kan säga att jag har aldrig träffat en obehagligare person. Jag undrar också om man vinner pluspoäng hos personer i utskottet genom att gå runt och klappa någon hit på axeln och smeka någon dit på ryggen ? Är det så man ska bete sig för att vinna över folk på sin sida ? Ja, det är nog snarare så man måste bete sig då man har en utredning som inte håller måttet, och då man kanske känner att man är lite orolig för att inte bli godkänd av nämnden. Ja, tänk vilken skam ! Vi är inte dumma, och är det något jag har lärt mig genom alla mina år i frisör branchen så är det just personkännedom ,och att se igenom en människa. Det stinker........ ja , jag vill inte ens uttala det ordet. Vi kommer in i salen och håller våra huvud högt. Det ända jag tänker på i denna stund är att hur absurt detta är, så fruktansvärt sjukt allt är , att jag och Jörgen överhuvudtaget skulle kunna hamna i en sådan här situation .....ja, jag finner inga ord. Här sitter vi ändå i en sal på Socialförvaltningen och ska bli granskade utav politiker och personer i Halmstads kommun . Människor som har makt och rätten på sin sida att skicka oss till ett helvete. Människor som inte är bättre än du och jag , men som ändå har rätten att styra över vårt liv och våra barns öde . Vår advokat lägger fram vår talan och menar att det inte går att sätta ett LVU på bara spekulationer, samt att omhändertagandet gått alldeles förhastat till. Hon lägger även fram vårt utlåtande från obstetrikern där han menar att Alva mycket väl kan ha fått en förlossningsskada. Jag sitter och tittar på alla dessa människor, försöker titta rakt in i deras ögon för att se om det finns något hoppfullt i någons blick, jag lyckas inte få se det. I slutet ber jag att få säga några ord , jag kan inte bara sitta tyst och se på när detta elände och denna tragedi fullständigt krossar vår familj. Jag berättar hur mycket familjen och barnen betyder för oss, och att det aldrig har förekommit något våld, och aldrig kommer att göra i vårt hem , för det finns inte i vår värld och att de måste förstå att vi är oskyldiga till detta ! Ordföranden tackar och ber oss gå ut och vänta på deras beslut. Tänk så annorlunda allt hade kunnat bli för oss om nämnden denna dag hade granskat, varit kritiska, och inte godtagit allt det som X lade fram för dem . Vi hade inte tagit hälften så mycket skada ,och allt onödigt lidande hade kunnat förhindras. Allt detta hade kunnat stoppas där då , och vi hade idag haft ett helt annat liv, än vi fick. För då var det inte för sent. Visst där var mycket som redan hade skadats. Men det hade varit lättare att läka de såren ,om vi bara hade fått börja där och då. Det som komma skulle , att gå upp i Förvaltningsrätten, och tvingas att kämpa för rätten till sina barn då man inte har gjort någonting,är en extrem psykisk påfrestning som socialförvaltningen utsatte oss för .Så om nämnden hade gjort sitt jobb och kritiskt granskat vår utredning, som det enligt lag är förbundna att göra, och inte blint litat på sina tjänstemän, och sedan bara skicka vårt ärende vidare . För dem var det bara ännu en dag på jobbet, för oss var det ännu en dag då vi bara kunde se på hur vår kommun och vårt samhälle åter igen vände oss ryggen och sänkte oss i ja, det finns bara ett ord hela tiden som jag återkommer till ,och det är ......helvetet. Vi är tillbaka i rummet intill igen. Det dröjer en stund, sedan kommer X in och säger att vi ska gå in i salen för att få besked, men blir snabbt utvisade igen, då det är X som ska meddela vår dom och inte nämndemännen. Vi är inte förvånade över att X åter är förvirrad och glömsk, det ska hon senare visa prov på igen vid ett annat tillfälle. Vi får beskedet av X att LVU kvarstår och att det kommer att bli förhandlingar i Förvaltningsrätten. Vi ber X då vi fortfarande är kvar att få skriftligt på att vi får ha Ella hemma 2 nätter i veckan mot att någon annan sover över hos oss och övervakar.Just detta har vi fått tillåtelse till av en annan socialsekreterare, men vill att ha det på pränt. Vi vill även ha bekräftat att det är ok att vi får ta Ella i bilen för att köra från ett ställe till ett annat, ensamna. Vi vill ha det på papper då vi inte litar ett dugg på socialen och deras "svängningar" . X undrar varför det är nödvändigt, och då vår advokat sitter med och hör allt, så går vi med på att få det muntligt.Vårt muntliga avtal med bilen, kommer X senare att ifrågasätta, då hon har glömt , igen. Vi kunde nu bara vänta på ett datum till Förvaltningsrätten , då vi skulle få vår slutliga dom. Jag var så rädd. På ett sätt ville jag bara att det skulle vara över. Och på ett annat sätt ville jag aldrig att den dagen skulle komma ,då vi skulle upp i rätten och tvingas kämpa för att få hem våra barn. Hem till oss där de hörde hemma, och aldrig skulle ha behövts ryckas i från sina föräldrar från första början. Jag mådde så dåligt och befann mig nu i det mörkaste mörka.