En hälsning till alla mina/våra läsare del 2
Hej, igen!
Bra skrivet! Deras kommentaren kan ni vara utan. Det räcker med LITE ödmjukhet och ev att själv vara förälder för att förstå, nåja- ana, den SMÄRTA som ni utsatts för! Alla i familjen. .Du som studerar behöver verkligen öppna ögonen, du KAN inte jobba med detta om du inte ser människorna! Ingen, jag lovar, ingen är ett papper, ett ärendenummer eller en anledning till maktmissbruk.
Bra att ni står upp emot makten, Malin!!
Ps. Låt inte deras dumma kommentaren riva upp såren. De är inte värda det..
Jag går in här flera gånger per dag för att se om det har skrivits nya inlägg. Jag försöker länka hit så mycket jag kan för det ni skriver här är så himla viktigt. Jag vill bara läsa mer och veta allt och hur ni har det idag. Jag blir så arg och ledsen, som många har kommenterat innan och som du själv skriver - så här får det fan inte gå till! Jag förstår att jobba inom socialen inte är det lättaste, men ska ha svart på vitt och bevis på vad som hänt/sker i familjer innan man agerar. Det ska vara svårt att bli rekryterad till ett sådant här jobb, det ska inte räcka med en utbildning för det som har hänt med er familj kan inte ens mina fulaste ord att beskriva. Jag är mammaledig med en liten på 9månader för tillfället som precis börjat krypa/klättra och fara överallt, hon slår sig ju mest hela tiden. Jag försöker vara cool med det, det är ju naturligt att det sker men varje gång och hon gör sig illa och jag är där och tröstar har jag nu alltid denna blogg i bakhuvudet, "nu kanske soc tar henne ifrån mig också". Det kanske låter konstigt men med din text verkar det i princip så lätt. Förstå mig rätt. Det här blev den längsta kommentaren jag någonsin kommer skriva. Det tråkiga att bedriva en blogg är dem tråkiga kommentarena. Stå på er. Jag önskar er all lycka. Jag önskar jag kunde göra mer. Kramar.
detta e så hjärtskärande, jag har läst alla dina inlägg och tårarna rinner, jag kan inte förstå att man här i norden kan behandla en familj på dethär sättet. Själv bor jag i Finland, och har ingen erfarenhet av socialen i sverige, men nog blir jag ledsen över hur det kan gå till! Jag har en dotter på 3,5 år och skulle nåt liknande hända henne som hänt Ella så vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Ni e såå modiga och duktiga som står på er mot allt detta, onödiga kommentarer ska ni inte låta komma ivägen. Det e synd att det finns personer som inte verkar förstå vad samhället och kommunen sjort mot er, och jag hoppa verkligen att det i dessa personer inte ligger en X gömd!!!
Jag läser och läser, men kan ändå inte förstå. Hur kan man tillåta något sådant ske? Hur kan man förstöra så? Jag har själv DÅLIGA, riktigt DÅLIGA erfarenheter av socialen men från en annan kommun. Då mina föräldrar skulle skiljas. Jag var då 18 och min yngsta syster 11. Då beslutade socialen att varken mamma eller pappa skulle bo i huset, vi skulle bo SJÄLVA för de utgjorde en fara för oss. Suck! Jag hoppas verkligen att ni kan gå vidare och att någon får upp ögonen för er händelse. Min lilla flicka är 2,5månad och jag kan bara tänka mig hur det var för er när ni förlorade era barn! TRAGIK! All lycka och välmod till er! Styrkekramar
Hm.. Jag förstår inte riktigt att någon (även om de själva jobbar eller studerar till detta yrka) kan säga att si och så går det alltid till, och si och så gör dom aldrig, som t.ex. att dom aldrig går in för att splittra en familj o.s.v. Det är ju MÄNNISKOR som jobbar på socialstyrelsen. Som ÄR socialstyrelsen. Naturligtvis finns det människor som har hamnat på helt fel arbetsplats... Uppenbarligen! Så vem kan säga att sånt aldrig händer, och att det aldrig begås fel?
Jag saknar ord....fruktansvärt det ni gått igenom!!!
Din blogg måste ju bli en bok helt klart, läser bara verklighetsbaserade böcker o detta är min bok nu!!!! Har länkat din blogg via facebook då jag vill alla ska läsa er hemska berättelse.
Många kramar
finner inga ord,ja bara gråter mig igenom de ja läser,hur kan någon behandla en familj sådär??Kommer att följa bloggen inn i det sista!!Har också tre barn o ingenting i hela världen är viktigare änn mina barn.Styrkekramar dit,o trevlig fortsättning på sommaren!!!
Hej. Detta är fan ngt av det värsta jag hört. Vilka fullständigt inkompetenta idioter. Detta måste bara uppmärksammas i media. Varelser (för det kan fan inte vara människor) som bara kan följa paragrafer och saknar känsla för andra människor ska inte kunna ha såna här jobb. Socialtjänsten är ju heller inte det enda råttboet. Hoppas verkligen att det sker ngn slags upprättelse, även om det inte kan läka "såren".
Hej på er era kämpar!
Jag har för ett par dagar sedan hittat hit och läst som en tok, genom hela din blogg och jag tror jag fick stanna upp varannan rad för att torka bort mina tårar.
De så kallade "människor" som lagt sådana kommentarer är ni inte värda att behöva läsa efter allt ni genomgått. Det ni är värda är folk som bryr sig och har ett hjärta.
Jag som mamma har verkligen tänkt om på dessa dagar när jag kan vara grinig och irriterad på barnen att dessa dagar får jag helt enkelt lägga inom mig. Ni har verkligen fått mig att tänka annorlunda Tack för att ni delar med er. En trogen läsare!
Många styrke kramar till hela familjen.
Hej.
Det är med tårar i ögonen jag läser vad som hänt er. Jag tycker du är modig som skriver och berättar vad ni råkat ut för. Med två barn i precis samma ålder som era tre så känns det ledsamt, tungt och oförståeligt. Jag anser att barn har stort behov av att deras föräldrar mår bra. Jag tycker det borde vara självklart att försöka se till att alla mår bra, stora som små, under dessa omständigheter.
Sänder mina varmaste tankar till er.
Har läst genom din blogg för början till slut, f.. vad dåligt man mår. Jag fattar inte att det kan gå till så här i Sverige. Tänker på er och ger en styrkekramar i massor!
/Anna
Jag läser och kollar om de kommit nya inlägg hela tiden.. det är så gripnade läsning, tårarna rinner och man fattar inte att de e sant!
Kan inte förstå varför man kommenterar om man bara har såna dumma saker att säga
de märker väl vilket lidande ni gått igenom och fortfarnade har ärr av... usch
Lider med er!
kram från ännu en trogen läsare
Hittade hit genom länk ifrån en annan blogg och har läst hela på en gång...vissa rader kunde jag inte alls läsa då ögonen fylldes utav tårar. Tycker mig känna igen historien ifrån tidningen... Som du skriver här så har du varit i kontakt med media och redan då tänkte jag...stackars familj, om det nu är om er jag läste. Hoppas verkligen att ni fortfarande har kraft att kämpa vidare.
Styrkekramar
hej!
det känns nästan lite surealistiskt att läsa om detta ur en förälders perspektiv. blev själv utsatt för socialens hårda grepp. då min lärare anmält till dom. visst fanns det viss befogenhet till att jag blev jourhemsplacerad. men faktumet att dom aldrig sa något till mig, utan skickade 2 poliser för att hämta mig ur mitt klassrum var otroligt skärrande.
sen att socialtanten som hade hand om mitt fall verkar lida av svåra problem med att tala sanning, är också jobbigt. att veta att det än idag står att jag blev såld av mina föräldrar osv. stör mig otroligt då detta aldrig hänt. ändå fick jag stämpelt som prostituerad av socialen. trots att jag flera ggr sa emot, och sa att det inte stämde. och då valde DOM att inte tro på MIG, som va "offret"....
Socialen borde skämmas. Hur många barn har inte farit illa i Sverige och socialen har inte ingripit? Barn har fått sätta livet till. Det fins många fall i Sverige där socialen har fått in anmälningar på barn som far illa, misshandel, incest mm, men socialen har inte gjort ett smack. Är denna socialarbetaren möjligen en av dom som har misslyckats tidigare ? Som försöker "rätta" till sina tidigare misstag genom att attackera er??? Detta är skandal, hoppas hon läser din blogg...
Förfärad över innehållet. Tycker dock att det är bra med frågor eftersom det belyser andra sidan. Socialtjänsten agerar väl inte själv utan läkarstöd. Det måste vara en hårfin gräns om att avvakta om ett bran blir misshandlad eller inte. Om ni inte var oskyldiga och inget gjordes, vad hade hänt med barnen? Jag kan förstå att all befogad misstanke leder till att man tar barn ifrån en skadad miljö. Barn kan inte föra någon talan och att någon står på deras sida är inte mer än rätt.
Beklagar vad som hänt!
Hej på er.Först när jag läser om de som är kritiska så blir jag så jädrans arg. Dem är ju inte kloka som inte kan göra annat än lida med er.Men sen tänker jag efter,det kanske är bra..för iomed ditt svar så ruskas dem ju om rejält o kan förhoppningsvis bli bättre människor så att inte fler riskerar att möta mindre lämpade personer. Visst fattar vi alla, och det säger ju du med..att det måste va ett svårt jobb dom har.Men deras viktigaste jobb måste ju vara FAMILJEN..att den ska må bra ..därför måste både barn o föräldrar tas om hand på bästa sätt..tills dem vet va dem pratar om.För att bli så psykiskt misshandlade som ni blev är omänskligt...det måste finnas bättre sätt annars är det sjukt.Kram på er alla.
Man blir så f-bannad när man läser din blogg ändå kollar jag flera gånger per dag om du har uppdaterat den. Att det fungerar på detta sätt i sverige trodde man inte. Men vissa som jobbar med detta vill ju verkligen visa att det är deras ord som gäller. Att de förstör för en hel familj fattar de inte. Vet att där jag bor i sverige så fungerar det ungefär lika, Det är nästan så man kan tro att de får bonus för ju fler familjer de förstör för. Stå på er få socialtjänsten att erkänna att de har gjort fel,
Jag kommer att följa er ända till slutet av denna historia jag det låter som en historia skillnaden är att detta är verkligheten i vårat sverige
Många kramar till er
Jag fortsätter att läsa, förfasas och sprida er historia vidare! Det borde vi alla göra. Vi jobbar även på i bakgrunden...
Och ett litet tips, shift+enter och det borde bli mellanrum. Eller om du har mac, ctrl+shift+enter ;)
KRAM och ha en fin helg
Det som hänt er är så fruktansvärt, tårarna bara rinner. De har tagit så många veckor av era små underbara bebisars liv ifrån er då det händer så mycket. Utveckling som ni aldrig kan få tillbaka! De små korgarna var urvuxna när ni fick hem barnen igen vilket är så symboliskt för vad ni har missat. Ni borde få en jättekompensation från kommunen för att kunna vara mer hemma med era barn nu och kunna bygga upp anknytning och en trygghet igen. Jag tänker även på stackars lilla Ella som tvingas vara ifrån sina föräldrar så länge...hon kommer ju att minnas det till skillnad från sina syskon. Jag lider verkligen med er för själv vill jag inte ens vara utan mina barn i några dagar för att åka på semester med maken. Fy, för att leva i sådan ovisshet som ni har gjort. Även jag vill att denna X ska hängas ut och tycker gott du kan skriva hennes namn. Det är kanske er enda möjlighet att "hämnas". Det verkar ju svårt att få uppmärksamhet från media och kommunen är väl säkert inte intresserad av att nysta i detta. Kanske kan vi som läser din blogg på något sätt länka vidare till Aftonbladet eller nåt liknande. De kanske tar upp er historia om de blir "bombade" av meddelanden från dina läsare?
Kram på er och hoppas att ni kan bli en riktigt lycklig familj igen.
Jag fortsätter att läsa, förfasas och sprida er historia vidare! Det borde vi alla göra. Vi jobbar även på i bakgrunden...
Och ett litet tips, shift+enter och det borde bli mellanrum. Eller om du har mac, ctrl+shift+enter ;)
KRAM och ha en fin helg
Ibland undrar jag om en del människor är gjorda av sten...
Hej Malin.
Vi brukar hälsa på varandra och vet vilka vi är lite grand och när det slog mig att jag vet så väl vem du är fast jag inte träffat dig på flera år känns det som så smög sig din berättelse helt nära inpå och blev ändå verkligare.
Det du berättar berör.
Jag har suttit här framför skärmen med svid i hjärtat och tårar i ögonen, att slitas från sina barn måste vara fysiskt överjävligt och psykiskt kaos!
Jag tycker att du har ett fantastiskt bra och beskrivande språk i din blogg, att kunna förmedla allt detta tunga komplicerade jobbiga är ju inte alla som klarar av.
Har du tankar på att läsa skrivande svenska, utveckla ditt skrivande, få denna bloggen att bli en bok och kanske komplettera ditt frisörande med författarskap?
Att bli ifrågasatt är ju otroligt provocerande men oundvikligt i en blogg, hoppas du kan landa i en känsla att alla inte har samma insikter en del har inte mognaden att se hela bilden eller bara " lyssna", kanske kan provokationen vara stimulerande för att sätta igång mer lust att skriva och få ut berättelsen och sanningen? När man blir ifrågasatt studsar det ju genast tillbaka att man vet i hjärteroten vad som är sanningen och vill få ut den.
Det viktiga är ju att du/ ni får ut eran historia, för er skull, för att saker ska kunna förbättras för andra som hamnar i samma spindelnät av strid och bittra orättvisor.
Jag vet att ni är tillsammans nu alla fem och det värmer.
Kände att jag ville förmedla dig att det kommer positivt tillbaka till dig, fortsätt skriva för det är du bra på!
Kram China
Hej! jag läser din blogg ofta och tycker oxå att du skriver underbart rakt in i ens hjärta. Det är ett fruktansvärt trauma som berör oss alla som vågar läsa och ta in vad som faktiskt har skett i eran familj. Det kommer att ta tid att läka från detta Malin, men det kommer du/ni att göra och genom modet att våga öppna sitt hjärta och skriva om det svåra och jobbiga är en bra bit på väg. Du har redan vunnit mycket där! Tack för din styrka att berätta, förstår att varje gång du skriver genomlever du upplevelserna och smärtan ännu en gång. Men det du skriver blir konkret och kan vara lättare att bearbeta... Jag hoppas på upprättelse och läkedom för hela eran familj... Kram och pepp!!!! Linnea
Detta är andra fallet på kort tid som jag hör talas om där socialen agerat såväl korkat som felaktigt... det gör mig ont att höra om er och jag fortsätter följa bloggen. Hoppas också att ni får/fått NÅGON form av upprättelse eller att i alla fall barnen tilldömts någon form av skadestånd eller liknande... det löser ingenting men kanske kan det ändå kännas lite som ett erkännande att de behandlats fel! Önskar er ett fortsatt gott liv och hoppas att tiden kan läka de värsta såren även om ärren alltid kommer att finnas kvar!
Det skulle inte göra något om du delade upp inläggen i stycken. Kan låta som en löjlig detalj i detta sammanhang, men om du vill att din berättelse skall spridas så effektivt som möjligt vore det jättebra om det var lite mer lättläst... Särskilt om man är en småbarnsförälder som läser som ofta blir avbruten...
Jag är bara 13 år så det är mycket jag inte förstår men jag blir ändå så himla arg när jag läser det här!
Ni var en fara för era barn ibland enligt dom. Men OM ni var en fara (vilket ni inte var) då? Vad skulle hänt då? Om ni åkte i bilen och ni var en fara för ert barn, hur kunde dom då tillåta att ni var med henne ensamma?!! Idiotiskt.
Blir så himla arg när jag läser det här. har inte läst klart hela din berättelse utan bara kommit hit ännu så nu ska jag forsätta läsa!