treunderverk

Ella var nu också borta , och för mig och Jörgen väntade nu ett enormt arbete med att leta reda på experter inom detta område. Vi var även tvungna att sätta oss in i Alvas sjukdomsbild ,Hydrocefalus , hur det kunde uppstå och varför . Jörgen har lagt ner hundratals timmar genom att sitta vid datorn dag och natt för att lära sig , och sätta sig in i allt. Lära sig att tolka läkarjournaler på rätt sätt, men även lära sig allt han bara kunde om olika typer av blödningar och hur hjärnan ser ut och fungerar. Jag är otroligt stolt och imponerad av vad han idag har åstadkommit , och allt han har varit tvungen att lära sig. Jag tycker faktiskt att det är imponerande när du utan någon som helst läkarutbildning kan sitta och diskutera med en neurokirurg på fackspråk !!! Jörgen kommer senare i ett eget inlägg  förklara Hydrocefalus (vattenskalle) och vad Alva och Olle tros ha kunnat drabbas av. Utan detta som Jörgen har satt sig in i hade vi varit chanslösa , vi har hela tiden haft motargument, och tagit reda på fakta och experter. Det är det ingen som har hjälpt oss med utan det är på eget initiativ.
Eftersom vi båda är egna företagare så har ju denna processen varit förödande för oss. Socialtjänsten har totalt sparkat undan våra ben då det även gäller den ekonomiska biten. Som egenföretagare kan du inte rent ekonomiskt vara borta från ditt jobb så som Jörgen tvingades vara . I 2 månader var han tvungen att sitta hemma och jobba framför datorn med allt detta som för oss kändes på ett sätt livsviktigt och på ett annat sätt totalt meningslöst och även kränkande, att vi skulle behöva ägna oss åt att leta bevis och andra teorier och inte vara tillsammans som en familj , med jobb, vänner och olika vardagliga ting . Vi skulle inte behöva sitta i denna situationen, att kämpa om rätten till våra barn då vi är oskyldiga ! Jag skulle ha börjat jobba lite i december men fick ringa och avboka alla min kunder .Socialtjänsten har sänkt oss på alla sätt , Jörgens förlorade inkomst, samt att han gått miste om vissa jobb. Mina inkomster samt att jag gick miste om mina kunder som är ens levebröd. Det här påverkade inte bara då, utan det sitter i så väldigt lång tid efter.Det tar tid innan man kommer på fötter , och mina kunder vet jag inte om alla kommer tillbaka igen.
Det gick väldigt fort för Socialtjänsten att strypa ens inkomster som man är så  beroende av. Föräldrapenning, och alla tre barnbidrag drogs in fortare än kvickt . Undrar vad de trodde att vi skulle leva utav ? För även om man hamnar i en sådan här situation så återstår ju ändå alla utgifter man har. Hade vi kommit och sökt socialbidrag hade vi aldrig blivit beviljade det, för då hade vi först fått sälja huset. Att sätta en familj i en sådan sits att bara slå undan benen och sen se på när man ligger där och krälar i skiten , så fungerar vårt underbara system . Hade vi verkligen misshandlat våra barn , ja då hade det varit synd om oss och då hade vi fått all hjälp vi behövde. Nu var det inte synd om oss, för vi hade väl det för bra.
X sa en gång till min mamma , att om bara en av oss erkänner så får vi tillbaka barnen , men det är svårt att erkänna något som man inte har gjort . Vi fick också höra att dom kunde erbjuda oss att gå i våldsterapi för att få bukt med alla vår ilska och bemästra vårt humör så vi inte gav oss på våra barn. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta...... Och det i sin tur kunde vi i princip inte neka till om vi blev erbjudna, för då var det det samma  som att erkänna att man var skyldig, eftersom vi då inte ville ta emot deras hjälp och då var det detsamma som att förneka. . Igen denna maktlöshet så man bara vill skrika rakt ut, för hur Socialtjänsten än vänder och vrider på allt så slutar det med att man inte är annat än en förlorare i slutändan. Deras metoder är fula, och beräknande.
Länge var vi inställda på att tvingas sälja vårt hus, allt vi byggt upp dessa åren hade de raserat på bara några månader. All renovering allt jobb , vår framtid med våra barn som skulle få växa upp i detta huset. Jörgen som slet hela förra sommaren på varenda semesterdag med att renovera och färdigställa tvillingarnas rum.
Ett tag ville jag verkligen sälja huset, och tänkte att vi fick sätta oss i en tvåa någonstans där vi hade råd att bo,och sedan krypa ner till socialförvaltningen och söka socialbidrag. Då var vi sänkta, då hade vi ingenting kvar och då var det synd om oss . Det är först nu som det känns som om det ändå finns en framtid i detta hus. Men sorgen satt kvar i väggarna så långt efter, och gör det stundtals än. All förtvivlan och sorg som utspelats i detta hem , innanför dessa fyra väggar , kommer ta tid att få bort helt. Jag vet inte hur många mil jag vandrat fram och tillbaka på vardagsrumsgolvet . Under hela denna tid kunde jag inte sitta stilla , var tvungen att bara gå, gå och gå. Oron i kroppen som hela tiden sökte en och som aldrig försvann.
Det var så mycket vi var oroade över att det nästan är omänskligt att kunna hantera allt.
Det var oron för Olle och Alvas sjukdomsbild , oron för Ellas psykiska hälsa , oron för  socialtjänstens nästa drag , oron för vad X kunde hitta på , oron för att förlora i Förvaltningsrätten  med följden att våra barn kanske skulle tvingas växa upp i fosterhem . Det är så hemskt så man orkar knappt tänka på att vi kunde förlora våra barn, och tvingas leva med socialtjänsten flåsandes i nacken för kanske resten av våra liv. Hemskt också därför att de utsatte våra barn för en risk att bli separerade från sina föräldrar och från ett tryggt och kärleksfullt hem , där det ALDRIG har förekommit något våld och ALDRIG kommer att göra. Oron för vår ekonomi och allt vad det kunde dra med sig , men även en oro för polisutredningen som också hängde över oss. Vi var ju polisanmälda av socialtjänsten. Vad kunde hända , kunde vi hamna i fängelse om vi blev dömda ? Vi fick höra att skillnaden mellan ett fall för polisen och ett fall för socialtjänsten är att ,i ett ärende där åklagaren väcker åtal med rättegång som följd kan du aldrig fälla någon utan bevis , men det kan däremot nämden i Förvaltningsrätten göra då det handlar om ett LVU, och då bara på spekulationer. Nu blev det  inte så i vårt fall, utan Förvaltningsrätten höll sig till fakta och inte till spekulationer och antaganden. F-rätten menade att man inte kunde säga att det var föräldrarna (vi) som orsakat barnens "skador" och därmed fanns det ingen risk för barnens hälsa och utveckling.Däremot kan vi tycka att det är konstigt ATT Förvaltningsrätten överhuvudtaget tar upp vårt fall i rätten och inte avslog socialnämdens ansökan då det står i lagen att man inte får tvångsomhänderta barn på antaganden och spekulationer bla. Jag kommer att berätta mer om polisutredningen senare och även om Förvaltningsrätten och vår dom.