Rättslös och maktlös
Vår utredning som X hade skrivit innehöll så mycket felaktigheter och censurering och manipulering utav referenssamtal med viktiga personer, egna tolkningar och slutsatser av läkarutlåtande Det var information som hade gynnat oss , men som inte gynnade X utredning eftersom den säkerligen inte hade blivit godkänd .Det är fruktansvärt att en socialsekreterare låter prestige gå före barnens bästa. Och det är beklämmande att Socialnämnden köper vartenda ord rakt av utan kanske ens läst igenom utredningen !!! X utredning var färdig d. 29 dec, samma dag som vi skulle upp i Socialnämnden . Vi hade inte fått läsa den innan , vilket vi hade rätt till innan det går vidare till Förvaltningsrätten. Jag tvivlar på att personer som satt i utskottet denna dag hade hunnit läsa igenom varenda sida i denna tjocka bibba, men skicka ärendet vidare till Förvaltningsrätten det kunde dom göra, och då enbart på X muntliga version. Skandal hur det får lov att gå till i vårt samhälle ! Man är totalt både maktlös och rättslös. Vad är det för rättvisa ? Man har inte en chans som vanlig människa i ett sådant läge. Vår advokat sa att det oftast inte tjänar något till att ens gå upp i nämnden , då det är ytterst sällan nämnden dömer till socialens nackdel. Tro f-n det när det sitter enhetschefer och socialarbetare i utskottet. Risken är minimal att dom kritiserar sina kolleger och ber dem göra om sina utredningar. Att det är både pinsamt och skandal är milt uttryckt. Får det verkligen gå till så här ? Vi är chockade av hur det fungerar i samhället, och vi har tappat tron totalt både på sjukvården , rättssystemet, och vår kommun. Jag och Jörgen har stått helt ensamna i detta helvete med Socialtjänsten, inte en enda gång har vi blivit erbjudna hjälp i form av kurator eller psykolog. Inte en enda gång har personer på socialtjänsten ringt hem till oss bara för att undra hur vi mår och försöka stötta oss eller bara komma med ett vänligt ord eller bemötande. Får man lov att behandla människor så ? Att utsätta oss för ett fruktansvärt trauma genom att ta våra barn och sedan inte bry sig om hur det går för oss , bara bli lämnade vind för våg.Det är inte heller klokt att det inte fanns en psykolog närvarande för oss vid omhändertagandet i Lund. Vi fick sätta oss i bilen och köra alla milen hem till Jörgens föräldrar i Markaryd i ett tillstånd där man är helt nerbruten. Mycket av det vi varit med om och blivit bemötta under denna tid , går emot dom mänskliga rättigheterna. Jag vägrar att tro att dem som sitter högre upp i Halmstads kommun tycker att det är ok hur socialtjänsten har agerat och behandlat oss. Det är även otroligt dåligt att personer som jobbar på en myndighet inte verkar ha strategier och rutiner för hur vårt ärende skulle skötas. Att ge otydliga och luddiga besked i ett så här allvarligt skede där våra liv håller på att rasa i hop, är inte acceptabelt. Att man är slarvig , inte håller tider, inte ringer personer och ger viktig information , att man ger olika besked gällande samma sak till olika personer , så att det bäddar för konflikter och ,är oproffesionell i sin yrkesroll , är faktiskt pinsam. Hur f-n hade det sett ut om vi "vanliga" människor hade agerat så på våra arbeten ? Jo vi hade nog inte blivit långvariga på den arbetsplatsen i allafall. Men en socialsekreterare kan få bete sig hur som helst, för dem kan alltid skydda sig bakom paragrafer och sekretess, och har man sen en chef som i detta fallet skyddar sin tjänsteman varenda gång... ja då är det ju lätt att leka gud med människors liv.Vi har verkligen fått erfara att när man blir drabbad som vi och hamnar i ett sådant här läge så är man totalt utlämnad , maktlös men framförallt rättslös. Att inte kunna göra någonting , för det spelade ingen roll vad vi sa , eller hur mycket vi försökte förklara för dem att vi var oskyldiga. I deras ögon var vi skyldiga , dom hade redan dömt oss. Jag kan inte för mitt liv acceptera att det får gå till så här, hur det är möjligt att man kan bli så illa behandlad av en myndighet . Detta är Sverige vi lever i , eller ? Vad socialtjänsten och socialnämnden har gjort mot vår familj, och framför allt mot Ella är ett totalt övergrepp . Dom har låtit detta vansinne fortgå trots varningsrop från oss om hennes psykiska hälsa, men vägrat att lyssna på det.Det vi har sagt hela tiden är att den enda barnmisshandel som har skett här är den socialtjänsten har utsatt vår lilla Ella för . Socialtjänsten som ska agera för barnens bästa har i stället brutit ner en 4 årig tös som i höstas var glad och trygg, till ett barn som har blivit påtagligt förändrad. Den största förändringen är hennes panikattacker då vi går lite för långt i från henne och hon är ofta ängslig för att vi ska försvinna eller lämna henne, det är sorgligt och hjärtskärande att se sitt barn på det viset i synnerhet då Ellas omhändertagande varit helt ogrundat. Jag kommer berätta mer om det längre fram .
Fy fan för x rent ut sagt,hur kan hon sova gott om natten?Jag e helt övertygad om att detta kommer tillbaka till henne i slutändan.Sorry men det fanns ingen plats till dig i himlen...så det fick bli hell!!
Har läst en stor del utav bloggen:( har inga ord!
Men ett tips kontakta kvällspressen. Så här får det inte gå till 2011.
Må så gott
Har precis läst igenom allt, helt ofattbart och sjukt att det får gå till som det gjort. Förstöra en familjs liv så fruktansvärt..
Tycker också att ni måste kontakta pressen, det får inte gå till så här och det måste komma ut så inte fler blir drabbade !
Har suttit och läst alla dina inlägg. Ja man blir ju mörkrädd då man inser hur vårt samhälle ser ut. Jag blev väldigt berörd, det är en väldigt stark berättelse. Blir så förbannad att det bara får lov att gå till på detta vis. Hittar inte ord för alla dessa myndigheters beteende. Det jag läser gör mig ledsen, vill bara gråta, gör ont i hjärtat och magen...varför?? Varför tillåts detta?? Vill tala om att jag känner en stor förståelse i det du berättar, kan känna in din smärta och sorg. Men måste säg att Du är fantastisk som orkar skriva om det. Det är en god hjälp för din läkningsprocess att skriva av dig. Även bra att omvärden får veta. Jag hoppas och tror att du en dag ska känna att du och din familj åter kan känna glädje i livet i framtiden. Det tar tid och måste få göra det. Önskar dig och din familj allt gott.
Vet inte vart jag skall ta vägen då jag läser dina hjärtskärande rader.... Kan inte ens föreställa mig vad ni och era små barn tvingts igenom. Ta detta vidare, maila tidningar - nyhetskanaler och annan!!
Jag hoppas att ni en dag kan finna ro.
Ta vara på varandra, ni är starka!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... så fruktansvärt hemskt och orättvisst! Att det bara kan bli så himla fel... så finns det familjer där det verkligen händer en massa hemskheter och socialen ingriper inte fast dom fått en massa påtryckningar... och nä... jag tycker bara så fruktansvärt synd om er! Jag kommer dessutom från era trakter - Strömsnäs, så då känns det extra hemskt! Hoppas verkligen att ni får tillbaka era barn och att ni får nån slags upprättelse! Om det finns något jag kan göra, så bara säg till!
Styrkekramar
Tanja
Hej!
Jag förstår verkligen vilken hemsk tid ni har fått gå igenom. Min man blev misstänkt för barnmisshandel av våra äldsta pojkar och socialen förbjöd honom att komma hem på 3 veckor och 1 dag. Detta var i höstas och dem hotade mig med att om dem fick träffa sin pappa så skulle dem ta barnen ifrån oss... Så fort polisen haft sina förhör med oss och barnen fick han komma hem, men att man kan göra sådant utan minsta uns av bevis är för mig helt otroligt!!! Vart är sverige påväg? Dem som arbetar på socialen är inget annat än maktmissbrukare som borde lägga ner sin tid på att hjälpa familjer som verkligen har problem istället för att fokusera på familjer som fungerar bra!!!
Jag är så glad för att ni fått tillbaka era barn och önskar er allt gott! Vi är fortfarande helt skakade och livrädda för socialen och allmänheten.
Allt som hände oss var på grund av en anonym anmälan som kom in om att någon sett min man slå en av våra pojkar. :-(
Hoppas ni löser allt, och KRÄV att få hjälp med att må bra, t ex terapi... Det behövs efter en sån här sak.
stor kram
Har läst detta och tårarna rinner..Har ni fått tillbaka barnen? Det sista är bara hur Ella tagit skada..Hade jag varit i era kläder hade jag kontaktat te.x Janne Josefsson..Vill gärna höra hur det gått för er..Kram på dig
Fruktansvärt tragisk historia. Hoppas ni finner orken till att läka. Blir illa berörd när jag läser det du skriver. Ofattbart att det får gå till så här...
Kram
Länka till Vimmelmamman! På hennes blogg brukar det bli genomslagskraft=)
Kram
Man blir så lessen när man läser detta att det ska få hända2011. Skönt att höra att ni fick barnen åter hoppas även att ni har fått en riktig förklaring till varför de gör så här mot en familj. Att de erkänner att de har gjort fel. Det var min dotter som skickade denna adress till mig och ville att jag skulle gå och läsa. Kommer att följa med i allt du skriver skickar många kramar till dig från luleå i norr
Jag kan säga så här mycket. Utredningen är inte till för föräldrarna, den är till för barnet. Känner ni att ni behöver stöd, är det upp till er att söka det. Barnet ska stå i centrum (BBIC), det är det enda det handlar om. Med tanke på att din dotter i det här fallet var 2.5 månader och det fanns misstanke om något så allvarligt som barnmisshandel så handlade socialtjänsten rätt. Tänk dig ett annat fall med ett barn i samma ålder som faktiskt blev utsatt för misshandel, hade du fortfarande tyckt det var lika hemskt? När det handlar om sådana här fall så tar man barnet ifrån det egna hemmet under en viss tid för att utreda ifall misstanken är sann eller inte.
Anledningen till att jag sökte socionomutbildningen är att se till att barn har det bra, att de barn som blir utsatta för hemska saker slipper bli utsatta för det.
Jag vet även att det finns de socialsekreterare som inte sköter sitt jobb på ett korrekt sätt utan använder sig av ett fruktansvärt hemskt maktutövande och jag har för avsikt att aldrig någonsin bli en sådan, även det är en stor anledning till varför jag valt den utbildningen jag valt.
Jag ser fram emot att läsa resten av din historia och jag tycker det är starkt och modigt av dig att gå ut med din historia!