treunderverk

När vi kommer ut från sjukhuset är det första vi ser, två polisbilar som står parkerade. Det är en ofattbar känsla att veta att dem var ämnade för oss .Hur kunde detta hända ? Hur kunde två helt vanliga småbarnsföräldrar, som lever ett helt vanligt liv med jobb, vänner, renovering av hus , hämta/lämna på dagis mm. hamna i detta ? Vi är en helt vanlig småbarnfamilj, varken mer eller mindre, bättre eller sämre. Det är en utav anledningarna till att jag vill att folk i vårt land ska få veta vad som hänt oss , för kan det hända oss ,så kan det hända vem som helst.Hur lätt och fort det kan gå att bli av med sina barn och då bara på spekulationer . Vi var i total chock då vi kom ut från sjukhuset. jag tittade upp mot byggnaden för att se om jag kunde  få en skymt av våra barn. Konstig tanke kanske , men jag grep efter varje halmstrå för att få behålla någon liten länk till dem, och om jag bara visste om dom befann sig innanför just dom väggarna så kändes avståndet till dem inte så oändligt. Vi gick mot parkeringshuset och vi skulle nu sätta oss i bilen och köra 14 mil i ett chocktillstånd. Vi minns inte hur vi kom fram, för det var bara kaos i våra huvud. Ingen utav våra släktingar eller vänner visste något ännu , men snart skulle även dem bli varse om vilken tragedi som inträffat, ett trauma även för dem . Vi började ringa runt och berätta från bilen, som sagt kaos , förtvivlan och hysteri var bara förnamnet . Jag minns att jag satt och tänkte varenda minut vi körde på hur många mil vi nu var från våra barn.
Någonstans i mitt huvud så tändes det ändå ett pyttelitet hopp, för jag tänkte att det kan bara inte få gå till så här, de måste inse efter några dagar att de begått ett fruktansvärt misstag. Vi måste få tillbaka barnen efter helgen , fy f-n vilken hemsk helg det skulle bli tänkte jag . Oj vad jag tänkte och trodde fel . Att vi skulle vara ifrån våra barn från och med nu i 7 fruktansvärda veckor , kunde vi aldrig i vår vildaste fantasi ana , för vi trodde inte att det varken fick, eller kunde gå till så här. Vi var nu inne i socialens rullor, och deras klor hade naglat sig fast , klor som man aldrig kommer ur. För att upphäva ett LVU krävs ett mirakel .
Nu skulle vårt krig med socialtjänsten börja, ett krig som kom att sätta djupa ärr i både hjärta och själ.