treunderverk

Jag får inte luft, det kryper i hela kroppen , jag hör och ser hur Jörgen gråter. Allt är slut nu, dom har tagit allt i från oss , snart så kommer dom även ta mitt liv , tänker jag för det är så det känns.Vi bestämmer oss för att åka upp till psykakuten för att få insomningstabletter. Vi måste få sova, vi var helt slut, och vi kände att vi var tvungna att vara psykiskt närvarande för att klara av deras behandling och metoder.

Det som är så tragiskt och hemskt här är att socialen och X väljer att tolka läkarjournalerna som att det inte finns någon annan förklaring till barnens skador än att vi har skakat dem.

Men vad det står i läkarjournalerna är att en möjlig förklaring kan vara att barnen har varit utsatta för ett skakvåld. Men, det går inte heller att utesluta att det kan finnas andra orsaker till barnens skador. Så då väljer man att endast belysa den negativa förklaringen , och bortser helt från den positiva. Sedan drar X slutsatser som att i nuläget finns det inga andra förklaringar till barnens skador än skakvåld. Fast det fanns ju det hela tiden, så som förlossningen och bilbarnstolen .

Det var nu vi bestämde oss för att vi ska kämpa om det så är det sista vi gör, socialen ska inte få knäcka oss, vi ska fan i mig visa dem vilka vi är !  Oss behandlar de inte på detta sättet. Det som fick mig att orka slå tillbaka och kämpa var att vi visste hur fruktansvärt mycket fel socialen begick hela tiden , vilka horribla övergrepp dom utsatte oss för men framför allt att rätten till våra barn !  Jag tänkte att , det här kan inte vara lagligt som de håller på och att en dag så kommer detta att slå tillbaka på de som behandlat oss så här. På ett eller annat sätt kommer de att få sitt straff, det måste få konsekvenser. Jag tänkte även många gånger om de trodde att vi var dumma i huvudet ? Nej, de visste inte vilka de hade att göra med , för vi kommer inte att ge upp förrän vi har fått någon typ av upprättelse.

När vi sitter i väntrummet på psykakuten så ringer X . Jag fattade aldrig vad hon egentligen ville med det samtalet, men hon undrar var vi är, och jag svarar att vi sitter på psykakuten.
Då säger X : Men, vad bra att ni sitter på psykakuten, då är ju ni precis där ni ska vara, för jag kan inte hjälpa er med det här, jag är ingen psykolog.
Nä , tacka f-n för det..........
Ja det var väl bra att vi var på psykakuten, tyckte X , för då hade hon ju lyckats knäcka oss.
Men nu var det ju så att det inte lyckades, för vi var där enbart för att få något att sova på.


Några timmar senare sitter vi i vår bil på Lekcenters parkering, jag minns inte ens varför vi var där . Då ringer X igen och meddelar att hon nu fått rapport från läkarna i Lund att  en del provsvar har kommit, och man väntar fortfarande på svar från andra prover.
Jag protesterar och frågar hur hon kan säga så , då X för 6 timmar sedan sa att allt var utrönt, att det inte fanns fler prover att ta , samt att den enda förklaringen var att vi hade skakat våra barn ?
Men detta minns hon inte att hon sagt.
X ber oss även att tänka efter om vi ändå inte har gjort detta, och om vi , Jag och Jörgen kan vara säkra på varandra ?
X ställer sedan frågan , frågan som hon säger sig  har funderat länge på att : Varför inte , du Jörgen ringde sjukvårdsupplysningen direkt efter Alvas kolaps ?
Åter igen får vi förklara att Alva piggnade till och att vi någon timme senare åkte in till barnakuten.
Med facit i hand så hade det ju ändå inte haft någon betydelse om Jörgen hade ringt , eftersom vi ändå inte fick korrekt undersökning och vård utan diagnosen övre luftvägsinfektion och lätt dehydrering (vätskebrist).

Vi kände nu att vi inte kunde lita på denna fullkomligt förvirrade, och galna socialsekreterare som tolkar läkarjournaler som hon vill . Vi kan inte ha mer med henne att göra , då hon gång på gång visar brist på empati och kör med psykisk terror. Vi måste få fakta, och få veta vad som är sant och ber att få ett möte med läkarna i Lund. Vi har nu en hel del frågor som vi vill ha svar på, då Jörgen börjat och nysta i det som vi senare ska få bekräftat. Vi får reda på att läkarna i Lund tycker att vi ska få träffa våra barn , och fredagen d. 17 dec får vi äntligen åka ner till Lund och hålla om våra älskade barn igen. Nu hade vi varit utan dem i en hel vecka.