treunderverk

Tisd. d. 7 dec återkommer jag och Alva till akuten och får då träffa en läkare. Jag får då reda på att läkaren som undersökte Alva d 27 nov hade gjort "följa finger test" och Alva hade då svårt att följa. Jag blir stum och tänker hur i h-vete han kunde misstänka tarmvred ??? Det behöver man inte vara läkare för att förstå att det kunde röra sig om något neurologiskt.Den läkaren ordinerade dropp till Alva, vilket kan vara förödande då du har en vattenskalle och då vätskar på sig så att det inkraniella trycket ökar och blir värre med större skador som följd.Vi sitter på akuten den dagen från 10-18 , men avbrott för ultaljud på huvudet samt ögonundersökning.Läkarna upptäcker en vätska omgivande hjärnan, samt en mild ögonbottenblödning . Kl- 18 på kvällen är jag så trött, förtvivlad och utmattad och då har vi suttit i flera timmar utan att få något besked från nån läkare om vad som ska hända. Fortfarande med oron för ev hjärnskador . Jag bryter i hop inne i ett undersökningsrum och då får vi komma upp till avd.62 . Jag är förtvivlad och fruktansvärt orolig , och nu har frågan ställts från en läkare om vi har tappat, misshandlat, eller skakat Alva ? Jag fattar inte vad hon menar , och får tänka efter om det har hänt någonting , men nej inget vad vi vet , det enda jag kommer på är fallet från bilbarnstolen dagen innan. Med facit i hand om vi hade vetat vilka konsekvenserna skulle bli av det här så är jag övertygad om att om vi bara hade haft en förklaring till Alvas skador så hade utgången blivit en annan. Men vi sökte ju läkarvård upprepade gånger för att vi inte visste vad som var felet med henne.Jag fick stå på mig för att få henne undersökt.Jag har många gånger tänkt på vad som hade hänt om vi hade hittat på en historia om en olyckshändelse. Men ingenstans i ens vildaste fantasi kunde vi ana vad som komma skulle , det fanns inte i ens värld , trodde ALDRIG att det kunde få gå till på detta viset.En vän till mig kommer upp till sjukhuset för att stötta, då Jörgen är hemma med Olle och Ella. Jag och Alva blir kvar över natten, och jag gråter i förtvivlan över att Alva inte mår bra och över oron för hennes ev hjärnskador. Tiden tickar på och jag kan inte sova ligger bara och tittar på min älskade lilla Alva och undrar vad det är frågan om ? Somnar till slut , och vaknar till en dag fullspäckad med provtagningar CT och MR samt täta läkarbesök . Nu kommer frågorna igen om vi har misshandlat eller skakat Alva ? Läkarna tittar även på andra förklaringa såsom ärftligt mm.Fruktansvärt att få sådana frågor.Vi var nu ovetandes om att vi var misstänkta för misshandel.Vi skulle inte förstå vidden utav det här förrän d.10 dec i Lund, däremot fattade all annan sjukhuspersonal vad detta skulle leda till. Jag och Jörgen var ovetandes för det finns inte i vår värld att man skakar sina barn,vi tänkte inte ens tanken att vi kunde vara misstänkta, eftersom vi själva visste att inget sådant hade hänt . Vi var extremt oroliga för lilla Alva, bara det att hon var allvarligt sjuk var ju illa nog. Nästa dag åkte vi akut med ambulans ner till Lund för operation , det var d. 9dec. Vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om vi lytt läkarens råd att vänta till d. 10 dec med att göra nya mätningar. Hade Alva varit död idag? Eller kanske allvarligt hjärnskadad. Jag är så glad att vi agerade och inte accepterade vad läkaren sa , vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt...Lilla hjärtat 2, 5 månad gammal kördes upp i sjukhuskläder, tvättad och klar för operation. liten liten människa i en alldeles för stor säng försvinner in igenom dörrarna till operation, och jag står kvar och bryter i hop fullständigt. Man lämnar inte sitt lilla barn , men Alva försvinner iväg ,lilla gosan och detta är en fruktansvärd upplevelse, men ingenting kan mäta sig med vad vi nästkommande dag ska bli utsatta för. Dagen då mitt liv rasade ihop och aldrig skulle bli det samma igen....