Mötet i Riksdagen
Så har jag då varit i Riksdagen .
Resan började kl. 04.00 upp till Göteborg ,då en fotograf från Hallandsposten kom och hämtade mig.
Vi tog sedan tåget från Göteborg till Stockholm och på vägen hoppade Eva fostermamman och en kvinna vid namn Lotten på tåget. I Göteborg gick juristen Lena Wiström på , och så jag och reporter och fotograf från HP.
Tanken var att vi skulle hinna prata innan mötet i Riksdagen ,och de 5 timmar det tog att åka gick väldigt fort.
I Stockholm träffade vi Anne Skåner ordf. för Samhällets styvbarn på Centralstationen.
Eva hade dragit i hop press och ordnat en liten presskonferens utan för Riksdagen, där vi samlades 30 min innan mötet.
De som var där var Rapport och Västnytt, Expressen och då Hallandsposten.
Jag kommer länka till de reportagen.
Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson(C) kom och mötte oss i entrèn , sedan gick vi upp till ett sammanrträdesrum och där satt resten av skaran politiker och väntade på oss.
För mig , en helt vanlig småbarnsmamma från Halmstad är detta stort.
Ja, jag var nervös innan mötet , kändes nästan som om jag fått tunghäfta .
Jag kan säga att det är inte riktigt normalt för mig, har oftast inte några problem med att prata , och blir sällan längre nervös då jag vet att jag ska prata till människor.
Nu var jag nervös.
Vi kom in i entrèn och fick våra passerkort, sedan började vi gå uppför trappan och genom korridorer.
Jag vet att jag tänkte att det är så här det ser ut på insidan , och kunde inte riktigt fatta att jag var där.
Det var nog just det som fick mig att tappa talet, jag blev lite för tagen av stundens allvar och som sagt för mig var detta stort.
För nästan ett år sedan satt jag med två ljuvliga små bebisar på då 1 månad gamla.
Utan att ana vad och hur vårt liv så brutalt skulle ändras 6 veckor senare.
Ett år senare sitter jag på ett möte i Riksdagen för att prata om det vi varit med om , och hur fruktansvärt vårt liv
skulle bli pga socialtjänstens agerande. Nä, det är inte enkelt att ta in.
Jag hade inte heller suttit där den dagen d. 25 okt 2011 om vi inte hade kämpat för upprättelse, om vi inte hade gått till media , om jag inte lagt ner timmar, tårar , förtvivlan , och på gränsen till depression , om jag hade struntat att gå igenom allt detta , ja då hade jag inte varit där jag är i dag . Tack vare vår artikel i Aftonbladet så fick jag kontakt med Eva fostermamman i Mark.Hon har hjälpt oss väldigt mycket och framförallt stöttat mig till att fortsätta kämpa . Detta var Evas möte och hennes kamp som vi alla var där för att bekräfta inför dessa politiker.
Detta har varit en bearbetning av mitt sorgearbete och varit nödvändigt för mig.
Många har undrart hur jag har orkat, och varit oroliga att jag skulle förlora mig själv på vägen.
Det är ju just därför jag har orkat, det har inte funnits några val, det har varit en absolut nödvändighet för mitt sorgearbetet.
Jag vill veta att jag har gjort allt som jag kunnat för oss och våra barn, och inte en dag ångra varför gjorde jag inte si eller så , då jag hade haft rätt till det.
Jag vill inte leva mitt liv i ständig sorg och bitterhet, jag vill kunna förlåta , och gå vidare.
Efter denna process som snart tagit 1 år så kommer jag att kunna det, men det är bara just därför.
Utan allt slit och alla tårar hade jag varit en bedrövlig person i dag, och den personen och en sådan mamma ska inte min familj behöva ha.
Allt jag gjort har jag gjort för våra barns framtid.
Mötet gick bra , vi var 5 personer på plats som antingen blivit drabbade eller hade erfarenhet utav socialtjänsten.
Alla med olika historier och bakgrund men med en gemensam erfarenhet utav socialtjänsten.
Det var jag som representerade biologisk familj, Eva som är fosterfamilj, Lotten också fosterfamilj, Lena jurist med fokus på mänskliga rättigheter och Anne Skåner som varit drabbad och ordf. för samhällets styvbarn.
Det var 7 politiker som tagit en timme av deras tid för oss.
Kenneth Johansson ordf (C)
Mats Gerdau vice ordf (M)
Annika Eclund suppleant skolutskottet (KD)
Anders Andersson ledamot (KD)
Jan Ericson (M) Marks kommun utbildningsutskottet
Johan Linander (M) justitieutskottet
Maria Lundqvist Brömster (FP)
Eva inledde och presenterade , jag fick börja att prata.
Jag berättade kortfatatt vad vi varit med om, om socialens agerande, om att vi saknar expertis i Sverige då det gäller SBS. Jag presenterade vår expert och forskare Waney Squire och fick överlämna ett kompendie till ordf. Kenneth Johansson med Waneys bakgrund och forskning. Tiden gick väldigt fort då vi knappt hade 10 min var att föra fram det vi ville ha sagt.
Juristen pratade om sina erfarenheter då hon sett konsekvenserna av hur det kan gå i rätt då nämnd och domstolar dömer efter vad en enskild handläggare kokar i hop. Vi behöver ha en lag som heter att man "skall" och inte "bör". Eva förde bla fram vikten av bra utbildning för socionomer , för som det ser ut i dag så berör inte utbildningen ämnet barn . Att det finns inbyggda fel, subjektiva bedömningar,och skiftande lagtolkningar, men även förändring i nämnden att införa juridiska personer och inte som det är i dag , då det sitter "fritidspolitiker" och avgör människors liv och framtid. Eva pratade även om hur det ser ut för fosterhemsföräldrar i dag och vad som bör ändras på där.
Alla lyssnade och de tog verkligen till sig allt vi sa , de tackade oss för att vi kom dit och berättade för dem hur verkligheten ser ut.
Efter mötet kom Maria Lundqvist Brömster (Fp) fram till mig och undrade om vi inte hade barnen hemma idag.
Hon frågade även varför vi inte fick alternativet att få bo i ett familjehem hela familjen samlad, eller ha någon hemma hos oss från socialen.
Jag svarade att vi hade ställt den frågan till chefen och handläggarna , men de sa bara att "det inte går till på det viset"
Maria sa då bestämt att det gör det visst !
Det finns flera sätt att utreda på och hon sa att det var ett rent tjänstefel att neka oss det.
För mig betydde det väldigt mycket att få höra det från en högt uppsatt politiker.
Detta kommer leda till en förändring förr eller senare, redan några dagar efter hade Anders Andersson (KD) lagt in en motion om vissa lagförslag .
Jag är så tacksam att fått vara med och påverka och att förändra och jag kommer att fortsätta att engagera mig för andra människor på ett eller annat sätt. Vi kommer bilda en organisation med Eva som är upphovsman till denna.
Den kommer att heta Barnperspektivet i Sverige , och jag kommer berätta mer om den senare.
För våran del och vår kamp , kommer snart att vara över.
Jag har gjort allt jag har kunnat nu , och det får bära eller brista.
Jag har satt ett slutdatum på den dagen då jag ska lägga alla papper i en kartong på vinden, inte kämpa mig blodig för upprättelse längre. Det får vara slut sen, jag vill börja leva ett normalt liv igen , vill vara där för mina barn till fullo. Vi har missat ett helt år av våra barn då vi tvingats att gå igenom allt detta . Visst har jag funnits där för dom till 100 % , men jag har inte kunnat njuta av vårt första år tillsammans , eller av Ellas 4 års år, som man ska som förälder. Det har hela tiden legat en press och mörk skugga över våra liv.
Nu vill jag försöka ta tillbaka en liten bit av det liv vi hade innan detta "krig" bröt ut.
Nej , våra liv kan aldrig bli det samma igen , men vi måste helt enkelt lära oss att leva med det.
Våra tre underverk ligger nu och sover och jag är så lycklig över att ha dem här , ja kanske lyckligast av alla för jag vet hur skört det är, hur ofattbart lätt det är i vårt land Sverige att bli av med sina barn på endast spekulationer.
Var rädd om det ni har och tänk så lyckligt lottade ni är .
Som en klok kvinna sa : Man har inte rätt till sina barn, sina barn ska man förtjäna .
Resan började kl. 04.00 upp till Göteborg ,då en fotograf från Hallandsposten kom och hämtade mig.
Vi tog sedan tåget från Göteborg till Stockholm och på vägen hoppade Eva fostermamman och en kvinna vid namn Lotten på tåget. I Göteborg gick juristen Lena Wiström på , och så jag och reporter och fotograf från HP.
Tanken var att vi skulle hinna prata innan mötet i Riksdagen ,och de 5 timmar det tog att åka gick väldigt fort.
I Stockholm träffade vi Anne Skåner ordf. för Samhällets styvbarn på Centralstationen.
Eva hade dragit i hop press och ordnat en liten presskonferens utan för Riksdagen, där vi samlades 30 min innan mötet.
De som var där var Rapport och Västnytt, Expressen och då Hallandsposten.
Jag kommer länka till de reportagen.
Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson(C) kom och mötte oss i entrèn , sedan gick vi upp till ett sammanrträdesrum och där satt resten av skaran politiker och väntade på oss.
För mig , en helt vanlig småbarnsmamma från Halmstad är detta stort.
Ja, jag var nervös innan mötet , kändes nästan som om jag fått tunghäfta .
Jag kan säga att det är inte riktigt normalt för mig, har oftast inte några problem med att prata , och blir sällan längre nervös då jag vet att jag ska prata till människor.
Nu var jag nervös.
Vi kom in i entrèn och fick våra passerkort, sedan började vi gå uppför trappan och genom korridorer.
Jag vet att jag tänkte att det är så här det ser ut på insidan , och kunde inte riktigt fatta att jag var där.
Det var nog just det som fick mig att tappa talet, jag blev lite för tagen av stundens allvar och som sagt för mig var detta stort.
För nästan ett år sedan satt jag med två ljuvliga små bebisar på då 1 månad gamla.
Utan att ana vad och hur vårt liv så brutalt skulle ändras 6 veckor senare.
Ett år senare sitter jag på ett möte i Riksdagen för att prata om det vi varit med om , och hur fruktansvärt vårt liv
skulle bli pga socialtjänstens agerande. Nä, det är inte enkelt att ta in.
Jag hade inte heller suttit där den dagen d. 25 okt 2011 om vi inte hade kämpat för upprättelse, om vi inte hade gått till media , om jag inte lagt ner timmar, tårar , förtvivlan , och på gränsen till depression , om jag hade struntat att gå igenom allt detta , ja då hade jag inte varit där jag är i dag . Tack vare vår artikel i Aftonbladet så fick jag kontakt med Eva fostermamman i Mark.Hon har hjälpt oss väldigt mycket och framförallt stöttat mig till att fortsätta kämpa . Detta var Evas möte och hennes kamp som vi alla var där för att bekräfta inför dessa politiker.
Detta har varit en bearbetning av mitt sorgearbete och varit nödvändigt för mig.
Många har undrart hur jag har orkat, och varit oroliga att jag skulle förlora mig själv på vägen.
Det är ju just därför jag har orkat, det har inte funnits några val, det har varit en absolut nödvändighet för mitt sorgearbetet.
Jag vill veta att jag har gjort allt som jag kunnat för oss och våra barn, och inte en dag ångra varför gjorde jag inte si eller så , då jag hade haft rätt till det.
Jag vill inte leva mitt liv i ständig sorg och bitterhet, jag vill kunna förlåta , och gå vidare.
Efter denna process som snart tagit 1 år så kommer jag att kunna det, men det är bara just därför.
Utan allt slit och alla tårar hade jag varit en bedrövlig person i dag, och den personen och en sådan mamma ska inte min familj behöva ha.
Allt jag gjort har jag gjort för våra barns framtid.
Mötet gick bra , vi var 5 personer på plats som antingen blivit drabbade eller hade erfarenhet utav socialtjänsten.
Alla med olika historier och bakgrund men med en gemensam erfarenhet utav socialtjänsten.
Det var jag som representerade biologisk familj, Eva som är fosterfamilj, Lotten också fosterfamilj, Lena jurist med fokus på mänskliga rättigheter och Anne Skåner som varit drabbad och ordf. för samhällets styvbarn.
Det var 7 politiker som tagit en timme av deras tid för oss.
Kenneth Johansson ordf (C)
Mats Gerdau vice ordf (M)
Annika Eclund suppleant skolutskottet (KD)
Anders Andersson ledamot (KD)
Jan Ericson (M) Marks kommun utbildningsutskottet
Johan Linander (M) justitieutskottet
Maria Lundqvist Brömster (FP)
Eva inledde och presenterade , jag fick börja att prata.
Jag berättade kortfatatt vad vi varit med om, om socialens agerande, om att vi saknar expertis i Sverige då det gäller SBS. Jag presenterade vår expert och forskare Waney Squire och fick överlämna ett kompendie till ordf. Kenneth Johansson med Waneys bakgrund och forskning. Tiden gick väldigt fort då vi knappt hade 10 min var att föra fram det vi ville ha sagt.
Juristen pratade om sina erfarenheter då hon sett konsekvenserna av hur det kan gå i rätt då nämnd och domstolar dömer efter vad en enskild handläggare kokar i hop. Vi behöver ha en lag som heter att man "skall" och inte "bör". Eva förde bla fram vikten av bra utbildning för socionomer , för som det ser ut i dag så berör inte utbildningen ämnet barn . Att det finns inbyggda fel, subjektiva bedömningar,och skiftande lagtolkningar, men även förändring i nämnden att införa juridiska personer och inte som det är i dag , då det sitter "fritidspolitiker" och avgör människors liv och framtid. Eva pratade även om hur det ser ut för fosterhemsföräldrar i dag och vad som bör ändras på där.
Alla lyssnade och de tog verkligen till sig allt vi sa , de tackade oss för att vi kom dit och berättade för dem hur verkligheten ser ut.
Efter mötet kom Maria Lundqvist Brömster (Fp) fram till mig och undrade om vi inte hade barnen hemma idag.
Hon frågade även varför vi inte fick alternativet att få bo i ett familjehem hela familjen samlad, eller ha någon hemma hos oss från socialen.
Jag svarade att vi hade ställt den frågan till chefen och handläggarna , men de sa bara att "det inte går till på det viset"
Maria sa då bestämt att det gör det visst !
Det finns flera sätt att utreda på och hon sa att det var ett rent tjänstefel att neka oss det.
För mig betydde det väldigt mycket att få höra det från en högt uppsatt politiker.
Detta kommer leda till en förändring förr eller senare, redan några dagar efter hade Anders Andersson (KD) lagt in en motion om vissa lagförslag .
Jag är så tacksam att fått vara med och påverka och att förändra och jag kommer att fortsätta att engagera mig för andra människor på ett eller annat sätt. Vi kommer bilda en organisation med Eva som är upphovsman till denna.
Den kommer att heta Barnperspektivet i Sverige , och jag kommer berätta mer om den senare.
För våran del och vår kamp , kommer snart att vara över.
Jag har gjort allt jag har kunnat nu , och det får bära eller brista.
Jag har satt ett slutdatum på den dagen då jag ska lägga alla papper i en kartong på vinden, inte kämpa mig blodig för upprättelse längre. Det får vara slut sen, jag vill börja leva ett normalt liv igen , vill vara där för mina barn till fullo. Vi har missat ett helt år av våra barn då vi tvingats att gå igenom allt detta . Visst har jag funnits där för dom till 100 % , men jag har inte kunnat njuta av vårt första år tillsammans , eller av Ellas 4 års år, som man ska som förälder. Det har hela tiden legat en press och mörk skugga över våra liv.
Nu vill jag försöka ta tillbaka en liten bit av det liv vi hade innan detta "krig" bröt ut.
Nej , våra liv kan aldrig bli det samma igen , men vi måste helt enkelt lära oss att leva med det.
Våra tre underverk ligger nu och sover och jag är så lycklig över att ha dem här , ja kanske lyckligast av alla för jag vet hur skört det är, hur ofattbart lätt det är i vårt land Sverige att bli av med sina barn på endast spekulationer.
Var rädd om det ni har och tänk så lyckligt lottade ni är .
Som en klok kvinna sa : Man har inte rätt till sina barn, sina barn ska man förtjäna .
Socialstyrelsen skall granska !
Hej alla läsare !
Nu är det alldelses för längesedan som jag skrev i bloggen. Jag har den senaste tiden lagt all min tid och kraft på barnen naturligtvis, men även på vår fortsatta kamp om förändring och upprättelse. Det är oerhört tidsödande och väldigt jobbigt stundtals, men så viktigt för framtiden.
Det är nu klart att Socialstyrelsen kommer att granska vårt fall , men även alla barnutredningar som gjorts från mars-september i år. Detta är ett enormt framsteg och vi hoppas verkligen på att det kommer att hända något nu.
Som jag skrivit tidigare så har jag haft regelbunden kontakt med Eva fostermamman i Mark ärendet (Uppdrag Granskning) sedan i juli.
Denna kvinna har kämpat i 2 år för att få till förändringar inom socialtjänstlagarna bla.
Eva har ett antal konkreta lagförslagsändringar då det gäller hantering av ärende, brister i utredningar, enskild handläggares ansvar mm. Kommer att berätta mer om detta senare.
Eva är inbjuden till Riksdagen och socialutskottet för att lägga fram och diskutera just dessa punkter .
Med sig till Stockholm tar hon mig som är en biologisk familj, 2 fosterfamiljer,en jurist, en domare, ordförande i Samhällets styvbarn och en socionom.
Vi kommer den 25 oktober åka upp till Stockholm för att träffa ledande politiker och få chans att lägga fram det vi vill få till stånd en förändring på.
Min uppgift blir att lägga fram och prata om att det inte finns expertis i Sverige ang Shaken Baby Syndrome, och hur ovilliga svenska läkare är att ta till sig nya rön och forskning som kommer från ledande forskarexperter utomland, och då vårt expertvittne Waney Squire från Storbritannien.
Detta är så stort och så enormt spännande, vem hade kunnat ana detta då jag först började på min blogg ?
Det känns ändå som om det är en mening med allt detta elände och tragedi, det finns väl en anledning till att detta drabbade just oss.
Jag står kvar vid mitt ord då vi var mitt inne i svartaste mörker, att jag en dag skulle få kämpa för upprättelse, förändring och att göra allt som stod i min makt för att skipa rättvisa.
Även rättvisa för andra människor, då det händer att det då och då ringer människor till oss som blivit drabbade som vi. Att då kunna hjälpa och berätta hur vi gjorde, att ge dem kontakter till rätt människor är helt underbart .
Just nu sitter jag långt in på nätterna och går igenom alla journalanteckningar och akter från socialtjänsten, då vi skall skicka in vårt yttrande till Socialstyrelsen innan de börjar sin granskning.
Jag håller även på att skriva vad jag ska ha med mig till Riksdagen , hur allt ska läggas upp och vad jag ska framföra.
Vår historia kommer jag att skriva färdig, för den är ju faktiskt inte färdigskriven än.
Det får komma då detta är över , och när det är det då kommer vi att kunna gå vidare i vårt liv .
Vi har vårt hus ute till försäljning, men det går trögt . Mer om det kan ni titta på inslaget från i kväll på TV4 Hallands nyheter där vi är med. http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_halland?title=misstanken_forstorde_deras_liv&videoid=2079638
Vi har även varit med i Hallandsposten i dag, ett stort reportage om oss och vad som hänt och vad som komma skall. Tyvärr går det inte att länka HP reportage , men det går att läsa tidningen som e-tidning på Hallandsposten.se .
Den 3 november kommer vi att vara med i tidningen Allas, håll utkik.
Uppdrag Granskning och P3 granskar kommer även de att göra något program som handlar om just Shaken baby syndrom och bristande läkarexpertis i Sverige.
Jag tror att jag kan lova att det inte kommer att dröja lika länge tills nästa inlägg i min blogg.
Ha det så gott alla tills nästa gång,
Kramar Malin
Nu är det alldelses för längesedan som jag skrev i bloggen. Jag har den senaste tiden lagt all min tid och kraft på barnen naturligtvis, men även på vår fortsatta kamp om förändring och upprättelse. Det är oerhört tidsödande och väldigt jobbigt stundtals, men så viktigt för framtiden.
Det är nu klart att Socialstyrelsen kommer att granska vårt fall , men även alla barnutredningar som gjorts från mars-september i år. Detta är ett enormt framsteg och vi hoppas verkligen på att det kommer att hända något nu.
Som jag skrivit tidigare så har jag haft regelbunden kontakt med Eva fostermamman i Mark ärendet (Uppdrag Granskning) sedan i juli.
Denna kvinna har kämpat i 2 år för att få till förändringar inom socialtjänstlagarna bla.
Eva har ett antal konkreta lagförslagsändringar då det gäller hantering av ärende, brister i utredningar, enskild handläggares ansvar mm. Kommer att berätta mer om detta senare.
Eva är inbjuden till Riksdagen och socialutskottet för att lägga fram och diskutera just dessa punkter .
Med sig till Stockholm tar hon mig som är en biologisk familj, 2 fosterfamiljer,en jurist, en domare, ordförande i Samhällets styvbarn och en socionom.
Vi kommer den 25 oktober åka upp till Stockholm för att träffa ledande politiker och få chans att lägga fram det vi vill få till stånd en förändring på.
Min uppgift blir att lägga fram och prata om att det inte finns expertis i Sverige ang Shaken Baby Syndrome, och hur ovilliga svenska läkare är att ta till sig nya rön och forskning som kommer från ledande forskarexperter utomland, och då vårt expertvittne Waney Squire från Storbritannien.
Detta är så stort och så enormt spännande, vem hade kunnat ana detta då jag först började på min blogg ?
Det känns ändå som om det är en mening med allt detta elände och tragedi, det finns väl en anledning till att detta drabbade just oss.
Jag står kvar vid mitt ord då vi var mitt inne i svartaste mörker, att jag en dag skulle få kämpa för upprättelse, förändring och att göra allt som stod i min makt för att skipa rättvisa.
Även rättvisa för andra människor, då det händer att det då och då ringer människor till oss som blivit drabbade som vi. Att då kunna hjälpa och berätta hur vi gjorde, att ge dem kontakter till rätt människor är helt underbart .
Just nu sitter jag långt in på nätterna och går igenom alla journalanteckningar och akter från socialtjänsten, då vi skall skicka in vårt yttrande till Socialstyrelsen innan de börjar sin granskning.
Jag håller även på att skriva vad jag ska ha med mig till Riksdagen , hur allt ska läggas upp och vad jag ska framföra.
Vår historia kommer jag att skriva färdig, för den är ju faktiskt inte färdigskriven än.
Det får komma då detta är över , och när det är det då kommer vi att kunna gå vidare i vårt liv .
Vi har vårt hus ute till försäljning, men det går trögt . Mer om det kan ni titta på inslaget från i kväll på TV4 Hallands nyheter där vi är med. http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_halland?title=misstanken_forstorde_deras_liv&videoid=2079638
Vi har även varit med i Hallandsposten i dag, ett stort reportage om oss och vad som hänt och vad som komma skall. Tyvärr går det inte att länka HP reportage , men det går att läsa tidningen som e-tidning på Hallandsposten.se .
Den 3 november kommer vi att vara med i tidningen Allas, håll utkik.
Uppdrag Granskning och P3 granskar kommer även de att göra något program som handlar om just Shaken baby syndrom och bristande läkarexpertis i Sverige.
Jag tror att jag kan lova att det inte kommer att dröja lika länge tills nästa inlägg i min blogg.
Ha det så gott alla tills nästa gång,
Kramar Malin
