Till möte på kommunen för att kräva en offentlig ursäkt
http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1537166-hp-hade-alla-fakta
I gårdagens Hallandsposten kunde vi läsa Anders Holmers debattinlägg .
Det var ett svar på Mikaela Walterssons debattinlägg förra veckan där hon går ut
och försvarar sig .
I förra veckan var även socialchefen Hans-Jörgen Wahlhed och kommunchefen Fredrik Geijer
på besök hos HP chefsredaktör för att i frågasätta Hp:s alla skriverier som de inte gillar.
De tycke att det var snedvinklat och alldeles för stora uppslag, som gjorde att allmänheten
tappade förtroendet för socialtjänsten.
Det är i mitt tycke så fruktansvärt lågt att agera på detta viset, försvara, slå i från sig, och inte vilja
fatta vad problemet är.
Det är inte HP som får förtroendet för socialtjänsten att svikta, för det sköter socialtjänsten alldeles själva.
Hur i hela friden har de mage att skylla det på någon annan ?
Men det är ju det som är problemet, när man inte kan ta till sig kritik och bemöta den på ett vettigt sätt,
då kan det inte ske några förändringar i heller, och det är tragiskt.
Detta är även ett hot mot vår demokrati , om de menar att HP inte får skriva vad de vill.
Det som förvånar och oroar är att Fredrik Geijer som påstod att detta ärendet inte "låg på hans bord" som han uttryckte det, ändå är med på ett möte med chefen på Hallandsposten ??? Han som inte kunde "sätta sig in i enskilda ärende"
Vi anser att dessa människor handlar i panik för de vet att de gjort fel, och kan inte tackla det.
Det förstår inte heller att de gör sig själva till åtlöje.
Läs länken , för vi blev väldigt glada för vad Anders skrev då han lyckats träffa mitt i prick .
I dag kl 11.00 ska vi vara i rådhuset på ett möte med Mikaela Waltersson.
Ett uppföljningsmöte som vi kom överrens om att ha i höstas., då vi träffades
för att kräva en offentlig ursäkt och ekonomisk ersättning från kommunen.
Vi blev ombedda att vänta tills Socialstyrelsens granskning var klar, och utefter vad de kom
fram till så fick vi vänta på att se om det blev någon ursäkt eller ej.
Mikaela påstar att hon flera gånger har bett oss om ursäkt.
Vi kallar det inte en ursäkt att säga: "Jag kan bara beklaga om ni upplevt er illa behandlade"
Det räcker inte, då det inte är vad hon anser utan lägger över det på oss.
Hur svårt kan det vara att säga : "Vi ber om ursäkt för att ni blivit illa behandlade och bemötta, detta ska
inte få upprepas och vi måste säkerställa att det inte kan hända igen. Berörda socialskreterare som behandlat er illa kommer att få ta konekvenserna av sitt handlande."
Vi vet att Mikaela inte kommer att be oss om ursäkt för att de gjorde ett omhändertagnade på våra barn, då
de inte fick kritik för detta från socialstyrelsen.
Jag är så trött på att behöva förklara att det inte är omhändertagandet vi riktar kritik mot utan, sättet och metoderna. Därav kommer det dåliga bemötandet.
De har fått kritik för just det och då förväntar vi oss att man rättar till och ber om ursäkt för det.
Sedan tycker inte vi att det är klokt att denna handläggare får jobba kvar efter allt som har framkommit om hennes agerande i dag. Hon har varit under utredning, hon är polisanmäld för brott som kan ge upp till 2 års fängelse, men ändå så låter nämnden henne jobba på som vanligt. Just nu i detta så gör hon kanske en annan familjs liv till ett helvete med sina nedbrytande metoder.
Jag återkommer senare om hur mötet gick
På återseende ....
Insändare i HP d.13/2 -12
http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1525219-be-om-ursakt-
I dagens Hallandsposten har Eva fostermamman från Markärendet skrivit en insändare om
vad hon tycker om att Halmstad socialnämnd inte ber oss om ursäkt.
Återigen har och är Eva ett enormt stöd och bollplank för oss , utan henne hade inte jag varit där jag är i dag.
Tack Eva , det betyder så mycket för mig/oss att veta att vi har dig som stöttar upp då vi behöver det.
Vi har ett möte inplanerat med socialnämndens ordf , M. Waltersson nästa vecka.
Jag återkommer snart igen , då jag vet hur det gick .
Stora kramar till alla er som läser min blogg !
Socialnämnden får kritik
Så kom då Socialstyrelsens beslut.
Vår handläggare ringde i onsdags morse , och meddelade oss att granskningen var klar och borde komma med posten samma dag. Jag frågade vad deras uslag blev , och fick till svar att de hittat brister då det gällde dokumentation, vårdplan då det gällde Ella samt umgängesplan. De kritiserade även hur socialen skött ärendet då Ella skulle läkarundersökas då de inte hade inhämtat vårt samtycke till detta.
Brister i dokumentation så som att enhetschefen inte hade dokumenterat att vi hade ett möte med honom, och då vi slagit larm om att Ella inte mådde bra,och att hennes önskan var att få komma hem.
Det fanns brister då det gällde umgängesplaneringen och en vårdplan för Ella saknades helt.
Socialstyrelsen kritiserade också personalens bemötande och agerande gentemot oss.
Citerar:
"Socialstyrelsen anser att klagomål angående bemötande måste tas på största allvar och att nämnden måste försöka ta reda på anledningen till att de upplevt kontakten och sammarbetet som kränkande och negativt"
Däremot ansåg Socialstyrelsen att nämnden inte gjort fel som tvångsomhändertagit barnen.
Jag i fråga satte det för vår handläggare på Socialstyrelsen och hon tyckte att i efterhand och med facit i hand att det var fel att omhänderta barnen , men det var inte fel att omhänderta dem då det begav sig.
Detta var väl ungefär det vi hade förväntat oss, kanske ändå att de hade kunnat gå in och nämt något ändå, kanske satt det på pränt i beslutet just det som handläggaren sa, att "i efterhand var det fel att omhänderta."
Vi fick även beslutet från sjukvårdsgranskningen, och det enda de har granskat är om sjukvården gjort rätt eller fel som anmält oss.
Helt meningslös granskning då det naturligtvis inte går att att påstå att läkaren som anmälde gjorde fel, då han har anmälningsplikt.
Det vi tycker är märkligt är att de inte nämner något om hur vården har ignorerat oss, ställt fel diagnoser, skickat hem en liten patient med livshotande skador , och därmed orsakat Alva lidande, utsatt henne för fara, samt varit en bidragande orsak till att vi hamnade i denna fruktansvärda situation. Mycket märkligt ......
Vi anser nu att socialnämnden är tvugna att be oss om ursäkt, inte för att de gjort ett omhändertagande utan för att bemötandet och agerandet varit illa. Nu finns det ett beslut av en gransknng och nu står det på pränt.
Vi kommer kräva att de ger oss en offentlig ursäkt då det gäller bemötande, och inte som Mikaela Waltersson säger " Om det är så vi har upplevt det" För det är ingen ursäkt, det är en fråga och inte ett erkännande att bemötandet varit dåligt.
De måste visa ödmjukhet, respekt, och sunt förnuft nu, för de har ju framkommit att det finns brister och att bemötandet varit dåligt och då får Halmstad kommun be om ursäkt för det, föräkra att det inte kommer upprepas men vad som viktigast är att dessa handläggare får gå med omedelbar verkan !
Hur ska man försvara det, hur kan det få sitta kvar handläggare som misskött sig och fått kritik för sitt bemötande och agerande ? Ska fler människor råka illa ut av dessa handläggare ?
Det är bemötandet som har kritiserats och då är det de som har bemött som måste gå.
Övrig granskning då det gällde hela verksamheten fick massiv och svidande kritik.
Där gällde det brister i utredningar, långa väntetider på beslut, bla fanns det 60 ärenden i somras som blev liggandes och familjer fick vänta på beslut. Det längsta en familj fick vänta var 11 månader.
Där fanns det även familjer som var anmälda utan fog som fick gå och vänta på beslut om hur deras liv och framtid skulle se ut.
Jag länkar till nyhetsinslaget på TV4 Halland i morgon
Ska även be om en pdf fil av HP i morgon om dagens artikel om oss.
Det går inte att länka från Hallandsposten.
I nyhetsinslaget som visades i kväll , säger Mikaela Waltersson att de inte tänker be oss om ursäkt.
Socialstyrelsen har inte kritiserat själva omhändertagandet och då kan hon inte heller be om ursäkt för det.
Men som jag skriver ovan, så är det just själva bemötandet som vi kräver att de ska be oss om ursäkt för.
Vi har fått ett förslag på en tid och dag för ett möte med Mikaela Waltersson för att diskutera bla detta.
Vi ses snart igen ...
Vår handläggare ringde i onsdags morse , och meddelade oss att granskningen var klar och borde komma med posten samma dag. Jag frågade vad deras uslag blev , och fick till svar att de hittat brister då det gällde dokumentation, vårdplan då det gällde Ella samt umgängesplan. De kritiserade även hur socialen skött ärendet då Ella skulle läkarundersökas då de inte hade inhämtat vårt samtycke till detta.
Brister i dokumentation så som att enhetschefen inte hade dokumenterat att vi hade ett möte med honom, och då vi slagit larm om att Ella inte mådde bra,och att hennes önskan var att få komma hem.
Det fanns brister då det gällde umgängesplaneringen och en vårdplan för Ella saknades helt.
Socialstyrelsen kritiserade också personalens bemötande och agerande gentemot oss.
Citerar:
"Socialstyrelsen anser att klagomål angående bemötande måste tas på största allvar och att nämnden måste försöka ta reda på anledningen till att de upplevt kontakten och sammarbetet som kränkande och negativt"
Däremot ansåg Socialstyrelsen att nämnden inte gjort fel som tvångsomhändertagit barnen.
Jag i fråga satte det för vår handläggare på Socialstyrelsen och hon tyckte att i efterhand och med facit i hand att det var fel att omhänderta barnen , men det var inte fel att omhänderta dem då det begav sig.
Detta var väl ungefär det vi hade förväntat oss, kanske ändå att de hade kunnat gå in och nämt något ändå, kanske satt det på pränt i beslutet just det som handläggaren sa, att "i efterhand var det fel att omhänderta."
Vi fick även beslutet från sjukvårdsgranskningen, och det enda de har granskat är om sjukvården gjort rätt eller fel som anmält oss.
Helt meningslös granskning då det naturligtvis inte går att att påstå att läkaren som anmälde gjorde fel, då han har anmälningsplikt.
Det vi tycker är märkligt är att de inte nämner något om hur vården har ignorerat oss, ställt fel diagnoser, skickat hem en liten patient med livshotande skador , och därmed orsakat Alva lidande, utsatt henne för fara, samt varit en bidragande orsak till att vi hamnade i denna fruktansvärda situation. Mycket märkligt ......
Vi anser nu att socialnämnden är tvugna att be oss om ursäkt, inte för att de gjort ett omhändertagande utan för att bemötandet och agerandet varit illa. Nu finns det ett beslut av en gransknng och nu står det på pränt.
Vi kommer kräva att de ger oss en offentlig ursäkt då det gäller bemötande, och inte som Mikaela Waltersson säger " Om det är så vi har upplevt det" För det är ingen ursäkt, det är en fråga och inte ett erkännande att bemötandet varit dåligt.
De måste visa ödmjukhet, respekt, och sunt förnuft nu, för de har ju framkommit att det finns brister och att bemötandet varit dåligt och då får Halmstad kommun be om ursäkt för det, föräkra att det inte kommer upprepas men vad som viktigast är att dessa handläggare får gå med omedelbar verkan !
Hur ska man försvara det, hur kan det få sitta kvar handläggare som misskött sig och fått kritik för sitt bemötande och agerande ? Ska fler människor råka illa ut av dessa handläggare ?
Det är bemötandet som har kritiserats och då är det de som har bemött som måste gå.
Övrig granskning då det gällde hela verksamheten fick massiv och svidande kritik.
Där gällde det brister i utredningar, långa väntetider på beslut, bla fanns det 60 ärenden i somras som blev liggandes och familjer fick vänta på beslut. Det längsta en familj fick vänta var 11 månader.
Där fanns det även familjer som var anmälda utan fog som fick gå och vänta på beslut om hur deras liv och framtid skulle se ut.
Jag länkar till nyhetsinslaget på TV4 Halland i morgon
Ska även be om en pdf fil av HP i morgon om dagens artikel om oss.
Det går inte att länka från Hallandsposten.
I nyhetsinslaget som visades i kväll , säger Mikaela Waltersson att de inte tänker be oss om ursäkt.
Socialstyrelsen har inte kritiserat själva omhändertagandet och då kan hon inte heller be om ursäkt för det.
Men som jag skriver ovan, så är det just själva bemötandet som vi kräver att de ska be oss om ursäkt för.
Vi har fått ett förslag på en tid och dag för ett möte med Mikaela Waltersson för att diskutera bla detta.
Vi ses snart igen ...
Mitt mejl till Waltersson d. 10 dec 2011
Hej Mikaela !
Vi vill bara uppmärksamma och påminna dig om att det just i dag är 1 år sedan NI tog våra barn i från oss,
på antaganden och spekulationer.
Vi mår fortfarande mycket dåligt över hur Ni har behandlat och agerat gentemot oss , och som Ni vet är vi
själsligt märkta för livet , över hur enskilda handläggare bemötte och agerade mot oss.
Vi kan aldrig få vårt gamla liv tillbaka, vi har blivit anklagade för barnmisshandel som är något
av det vedervärdigaste som finns.
Handläggare har behandlat oss föraktfullt, talat om och beskrivit vad "vi gjort" och skakat på sina huvuden
med avsky mot oss.
Ni har tagit i från oss rätten till våra barn , tagit bort vår lycka och vår livsglädje, tagit våra barn
och placerat i ett främmande hem deras och vår första jul tillsammans.
Jag som var en nybliven mamma, med allt vad det innebär , då man lever i symbios med sina barn, har fått
sår i mitt hjärta och i min själ som ALDRIG kommer att läka.
Ni fråntog mig även rättigheten att få amma mina barn.
Jag får fortfarande andnöd och panik när jag tänker på den dagen då vårt helvete började , och det gör jag
varje dag.
VI ÄR OSKYLDIGA till alla era anklagelser och för det behöver Ni inte ha Socialstyrelsen i ryggen för att kunna be om ursäkt !
Det är medmänsklighet, empati , storhet, hyfs och sunt förnuft att be om förlåtelse då man gjort fel.
Det lär vi våra barn och det är en självklarhet .
Vad tycker Ni att det ger för signaler då Ni som kommun inte vill föregå med gott exempel och göra rätt för er ?
Det är ynkligt att Ni inte efter vad som framkommit i dag kan ge oss den ursäkten .
Vi är friade i rätt, har aldrig varit misstänkta för brott, ni själva har bedömt att vi är lämpliga föräldrar genom att
dra tillbaka er överklagan, sjukvården har inga som helst betänkligheter mot oss, BVC har aldrig misstänkt något, tvärtom, likaså
Ellas dagispersonal som aldrig känt någon oro över Ella , eller oss som föräldrar.
Det är sorgligt Mikaela att Ni fortfarande sitter och uttalar er om att läget var så akut då ni omhändertog barnen att det var det enda rätta.
Ja, det var akut, men pga av läkarnas slarv med att ställa rätt diagnos.
I dagsläget vet vi vad tvillingarnas symptom berodde på , och det hade inte med något skakvåld eller någon misshandel att göra alls.
Det hade kunnat utredas på helt annat sätt , och det tror jag du vet.
Politiker i socialutskottet i riksdagen håller med om detta, och anser att det är ett tjänstefel utav er.
Ella , som Ni har behandlat horribelt och emot FN:s barnkonvention , hennes högsta önskan var att få komma hem , men Ni
struntade att lyssna till det. Jag gråter ofta för vad Ni utsatt henne för.
Ni förstörde och tillintetgjorde hennes trygghet och hela hennes värld.
Skäms ni verkligen inte ?
Eller är det så att allt ni står för kallas PRESTIGE ?
1 år efter vårt livs helvete som Ni utsatte oss för är det dags att be oss om ursäkt för att ni gjorde ett förhastat omhändertagande,och
ett oacceptabelt agerande .
Märk väl : Inte Att ni har gjort ett omhändertagande utan på vilket sätt och med vilka metoder,
och att det kunde
ha skötts annorlunda.
Vi vill kunna fira det nya året 2012 med ny livsanda och positivitet, kunna lämna allt detta hemska bakom oss och gå vidare i livet.
Det är vi väl värda och framförallt våra barn.
Vi vill kunna sätta ett avslut på detta lidande, nu när vi går in i ett nytt år.
Vi vill kunna bli lyckliga och försöka ta tillbaka vårt liv igen.
Detta kan vi bara göra om NI ger oss en offentlig ursäkt , och det NU !
Allt ont som Ni gjorde oss förra julen kan Ni nu ställa till rätta igen .
Vi är världens lyckligaste föräldrar , för vi har våra älskade underverk hemma i dag.
Vi behöver även bli lyckliga människor.
Så hjälp oss nu att sätta punkt, det betyder allt för oss och för vår framtid .
Ett enkelt "förlåt" är det bara det handlar om , är det så svårt ?
Ett litet tips Mikaela om du får lite tid över i jul , är att läsa min blogg om du inte redan gjort det.
www.treunderverk.blogg.se
Ge oss en GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR .
Mvh
Malin Almqvist och Jörgen Olsson
föräldrar till tre underverk .
Vi vill bara uppmärksamma och påminna dig om att det just i dag är 1 år sedan NI tog våra barn i från oss,
på antaganden och spekulationer.
Vi mår fortfarande mycket dåligt över hur Ni har behandlat och agerat gentemot oss , och som Ni vet är vi
själsligt märkta för livet , över hur enskilda handläggare bemötte och agerade mot oss.
Vi kan aldrig få vårt gamla liv tillbaka, vi har blivit anklagade för barnmisshandel som är något
av det vedervärdigaste som finns.
Handläggare har behandlat oss föraktfullt, talat om och beskrivit vad "vi gjort" och skakat på sina huvuden
med avsky mot oss.
Ni har tagit i från oss rätten till våra barn , tagit bort vår lycka och vår livsglädje, tagit våra barn
och placerat i ett främmande hem deras och vår första jul tillsammans.
Jag som var en nybliven mamma, med allt vad det innebär , då man lever i symbios med sina barn, har fått
sår i mitt hjärta och i min själ som ALDRIG kommer att läka.
Ni fråntog mig även rättigheten att få amma mina barn.
Jag får fortfarande andnöd och panik när jag tänker på den dagen då vårt helvete började , och det gör jag
varje dag.
VI ÄR OSKYLDIGA till alla era anklagelser och för det behöver Ni inte ha Socialstyrelsen i ryggen för att kunna be om ursäkt !
Det är medmänsklighet, empati , storhet, hyfs och sunt förnuft att be om förlåtelse då man gjort fel.
Det lär vi våra barn och det är en självklarhet .
Vad tycker Ni att det ger för signaler då Ni som kommun inte vill föregå med gott exempel och göra rätt för er ?
Det är ynkligt att Ni inte efter vad som framkommit i dag kan ge oss den ursäkten .
Vi är friade i rätt, har aldrig varit misstänkta för brott, ni själva har bedömt att vi är lämpliga föräldrar genom att
dra tillbaka er överklagan, sjukvården har inga som helst betänkligheter mot oss, BVC har aldrig misstänkt något, tvärtom, likaså
Ellas dagispersonal som aldrig känt någon oro över Ella , eller oss som föräldrar.
Det är sorgligt Mikaela att Ni fortfarande sitter och uttalar er om att läget var så akut då ni omhändertog barnen att det var det enda rätta.
Ja, det var akut, men pga av läkarnas slarv med att ställa rätt diagnos.
I dagsläget vet vi vad tvillingarnas symptom berodde på , och det hade inte med något skakvåld eller någon misshandel att göra alls.
Det hade kunnat utredas på helt annat sätt , och det tror jag du vet.
Politiker i socialutskottet i riksdagen håller med om detta, och anser att det är ett tjänstefel utav er.
Ella , som Ni har behandlat horribelt och emot FN:s barnkonvention , hennes högsta önskan var att få komma hem , men Ni
struntade att lyssna till det. Jag gråter ofta för vad Ni utsatt henne för.
Ni förstörde och tillintetgjorde hennes trygghet och hela hennes värld.
Skäms ni verkligen inte ?
Eller är det så att allt ni står för kallas PRESTIGE ?
1 år efter vårt livs helvete som Ni utsatte oss för är det dags att be oss om ursäkt för att ni gjorde ett förhastat omhändertagande,och
ett oacceptabelt agerande .
Märk väl : Inte Att ni har gjort ett omhändertagande utan på vilket sätt och med vilka metoder,
och att det kunde
ha skötts annorlunda.
Vi vill kunna fira det nya året 2012 med ny livsanda och positivitet, kunna lämna allt detta hemska bakom oss och gå vidare i livet.
Det är vi väl värda och framförallt våra barn.
Vi vill kunna sätta ett avslut på detta lidande, nu när vi går in i ett nytt år.
Vi vill kunna bli lyckliga och försöka ta tillbaka vårt liv igen.
Detta kan vi bara göra om NI ger oss en offentlig ursäkt , och det NU !
Allt ont som Ni gjorde oss förra julen kan Ni nu ställa till rätta igen .
Vi är världens lyckligaste föräldrar , för vi har våra älskade underverk hemma i dag.
Vi behöver även bli lyckliga människor.
Så hjälp oss nu att sätta punkt, det betyder allt för oss och för vår framtid .
Ett enkelt "förlåt" är det bara det handlar om , är det så svårt ?
Ett litet tips Mikaela om du får lite tid över i jul , är att läsa min blogg om du inte redan gjort det.
www.treunderverk.blogg.se
Ge oss en GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR .
Mvh
Malin Almqvist och Jörgen Olsson
föräldrar till tre underverk .
I väntan på Socialstyrelsens beslut ...
I morgon kommer beskedet från Socialstyrelsen gällande deras granskning av vårt fall.
Då får vi vår "dom" känns det som.
Vi har ingen som helst aning om hur utslaget blir, och jag kommer att var så nervös och orolig när jag
går och hämtar posten i morgon.
Detta har en enorm betydelse för oss, då det är en upprättelse för oss om de anser att allt inte har gått rätt till.
Vi vet att det är 10 fall som har granskats enskilt, men bara 2 som de har givit kritik.
Vårt fall kan vara ett av de 2, eller inte ......
Hur som helst så kommer TV4 Halland att filma oss i morgon och det kommer att sändas vid deras lokala nyhets
sändning vid 18 eller 19 tiden. Hallandsposten kommer även de att skriva om det. Vet ej , men kan tänka mig att det kommer i tidningen på torsdag.
Håll alla tummar och tår för oss och att det går vägen nu, och rättvisa ska skipas.
Tack åter igen till alla er som läser och som varit ett stöd hela tiden .
Då får vi vår "dom" känns det som.
Vi har ingen som helst aning om hur utslaget blir, och jag kommer att var så nervös och orolig när jag
går och hämtar posten i morgon.
Detta har en enorm betydelse för oss, då det är en upprättelse för oss om de anser att allt inte har gått rätt till.
Vi vet att det är 10 fall som har granskats enskilt, men bara 2 som de har givit kritik.
Vårt fall kan vara ett av de 2, eller inte ......
Hur som helst så kommer TV4 Halland att filma oss i morgon och det kommer att sändas vid deras lokala nyhets
sändning vid 18 eller 19 tiden. Hallandsposten kommer även de att skriva om det. Vet ej , men kan tänka mig att det kommer i tidningen på torsdag.
Håll alla tummar och tår för oss och att det går vägen nu, och rättvisa ska skipas.
Tack åter igen till alla er som läser och som varit ett stöd hela tiden .
Den bästa julen i våra liv
Tiden gick och vi hade fullt upp med alla våra barn.
Olle och Alva var och är väldigt ativa och mobila , så det är full fart från morgon till kväll.
Vi tog ett beslut att inte sälja vårt hus, utan försöka bo kvar ändå.
När vi väl hade tagit det beslutet kändes det mycket lättare, som att vi landade och bara fick vara.
Det började närma sig jul, och jag visste inte riktigt hur det skulle kännas ,eller vara att gå igenom samma tid som för ett år sedan. Skulle allt komma tillbaka och skulle jag bli nedstämd och ledsen av att minnas varje dag i december månad som det var 2010 ? För jag kan varje dag utantill, jag kan känna sorgen, förtvivlan, maktlösheten, den obeskrivbara längtan efter mina barn , ja jag kan göra denna lista hur lång som helst.
Men så kom jag ändå att tänka positivt och med en ödmjukhet över vad vi faktiskt hade hos oss.
Vi hade våra tre underbara barn hemma, vår kärlek och vårt förhållande hade klarat denna prövning, vi hade blivit så enormt starka i vilka vi var och hur vi var för varandra .
Om vi har klarat detta, så kan vi klara vad som helst.
Det går inte att bryta ner oss, det gick inte att knäcka oss , vi har klarat detta tillsammans , och det måste väl betyda något ?
Visst kom det stunder där jag skönk ner i svarta hål, när allt kom tillbaka , och det trauma som jag fortfarande
bär med mig gör sig påmint. Det kommer nog alltid att vara så , men det kommer att komma med större och större intervaller . Jag får bara acceptera att mitt liv och den jag var innan allt detta delvis är förlorat.
Jag kommer ha svåra stunder emellanåt i hela mitt liv, för vad vi har utsatts för, är en våldtäkt och ett övergrepp. Kropp och sinne har satts i chock , och den stressen som följer är hemsk.
Jag har än idag svårt att ta djupa andetag , jag yt andas , och har vissa stunder svårt att andas överhuvudtaget...... samma känslor och trauma kommer tillbaka.
Ödmjukheten inför vad vi hade gjorde att jag kunde se och tycka att detta skulle bli vår bästa jul någonsin.
Ingenting kunde bli sämre. Jag kände lycka och tacksamhet över att få vara med dem som betyder mest av allt i hela världen , våra barn . Vi skulle fira jul tillsammans, vår allra första gemensamma jul med alla barnen samlade. Vi skulle få fira jul tillsammans med våra barn..... känn på den ni , för det är ingen självklarhet i dag.
Vem som helst kan bli drabbad som vi, ingen är immun i synnerhet med facit i hand då det framkommit att det finns så stora brister i kompetens då det gäller enskilda socialsekreterare, då de inte har förmågan att avgöra vilka barn som ska omhändertas eller inte. Att det framkommit att det skett många felaktiga omhändertaganden de senaste åren.Alltså går inte ens oskyldiga föräldrar säkra längre. Problemet är likadant i hela Sverige . Detta är nykommen statistik från socialstyrelsen.
Men visst , följde jag dagarna i december och mindes tillbaka , men det var inte med sorg och förtvivlan utan med lycka över att vårt liv hade en mening denna jul. Och jag tänkte på alla de föräldrar där ute som vi bla fått kontakt med, som inte var lika lyckligt lottade som vi . För det var ju det vi var,lyckligt lottade då det är ett lotteri om vem som blir drabbad.
Den enda dagen då det kändes riktigt illa , var d. 10 dec samma dag som de tog våra barn i från oss.
Då längtade jag mer än någonsin efter upprättelse och en ursäkt av kommunen . Jag längtade och önskade att vi kunde få möta och gå in i 2012 utan att behöva dra ut på det mer nu , att vi kunde få börja det nya året med att släppa detta och gå vidare. Den dagen var inte rolig, då jag satt och tittade på klockan och mindes vartenda klockslag den dagen som ödelade våra liv.
Hela förmiddagen då vi aldrig ens kunde föreställa oss vilken fruktansvärd tragedi och hur vårt liv skulle se ut bara några timmar senare.
Vid 10 tiden, personal beter sig kostigt och otrevligt, telefon med Ella som vill komma ner till oss.
Jag var med Alva på skelettröntgen, Jörgen var uppe och matade henne.
Väntan på besked om operationen som aldrig kom , Jörgen som skulle köra och hämta Ella.
Hur en läkare stoppar oss vid utgången ,och ger oss besked om att socialen är på väg ner........
Jag tror att det var vid 13 tiden som de kom, och som vårt liv försvann ner i den mörka avgrunden .......
Jag skickade ett mejl till Mikaela Waltersson denna dag d. 10 dec bara för att påminna henne om att det var exakt 1 år sedan de stal våra barn.
Ännu efter 1 års tid då det framkommit att vi är oskyldiga till deras anklagelser , att vi har rätt och de har fel. så
vägrar de oss en ursäkt .
Jag fick till svar att hon trodde att vi var överrens om att inte ta några beslut innan socialstyrelsen har granskat.
Ingen empati, medmänklighet, och inget erkännande att fel har begåtts, då det är så uppenbart och då alla andra som polis, läkare och rättsväsende inte längre har några betänkligheter gentemot oss.
Alla andra utom Socialnämnden i Halmstad.
För det behöver man inte socialstyrelsens godkännande i ryggen, utan det handlar om just ovannämnda, empati och medmänskliget .
Jag tycker att det är skamligt .
Jul och nyårshelgen blev just så bra och speciell som vi bara hade önskat.
Alva tog sina första steg d. 19 dec , och då hade Olle tultat och sprungit omkring sedan d. 17 oktober.
Jag kan inte med ord beskriva min lycka över att få ha mina barn hos mig/oss , att få se dem lära sig gå och göra alla de framsteg som komma skall , att få se dem växa upp i det hem där de hör hemma .
Det var ju ingen självklarhet då för lite mer än ett år sedan.
Olle och Alva var och är väldigt ativa och mobila , så det är full fart från morgon till kväll.
Vi tog ett beslut att inte sälja vårt hus, utan försöka bo kvar ändå.
När vi väl hade tagit det beslutet kändes det mycket lättare, som att vi landade och bara fick vara.
Det började närma sig jul, och jag visste inte riktigt hur det skulle kännas ,eller vara att gå igenom samma tid som för ett år sedan. Skulle allt komma tillbaka och skulle jag bli nedstämd och ledsen av att minnas varje dag i december månad som det var 2010 ? För jag kan varje dag utantill, jag kan känna sorgen, förtvivlan, maktlösheten, den obeskrivbara längtan efter mina barn , ja jag kan göra denna lista hur lång som helst.
Men så kom jag ändå att tänka positivt och med en ödmjukhet över vad vi faktiskt hade hos oss.
Vi hade våra tre underbara barn hemma, vår kärlek och vårt förhållande hade klarat denna prövning, vi hade blivit så enormt starka i vilka vi var och hur vi var för varandra .
Om vi har klarat detta, så kan vi klara vad som helst.
Det går inte att bryta ner oss, det gick inte att knäcka oss , vi har klarat detta tillsammans , och det måste väl betyda något ?
Visst kom det stunder där jag skönk ner i svarta hål, när allt kom tillbaka , och det trauma som jag fortfarande
bär med mig gör sig påmint. Det kommer nog alltid att vara så , men det kommer att komma med större och större intervaller . Jag får bara acceptera att mitt liv och den jag var innan allt detta delvis är förlorat.
Jag kommer ha svåra stunder emellanåt i hela mitt liv, för vad vi har utsatts för, är en våldtäkt och ett övergrepp. Kropp och sinne har satts i chock , och den stressen som följer är hemsk.
Jag har än idag svårt att ta djupa andetag , jag yt andas , och har vissa stunder svårt att andas överhuvudtaget...... samma känslor och trauma kommer tillbaka.
Ödmjukheten inför vad vi hade gjorde att jag kunde se och tycka att detta skulle bli vår bästa jul någonsin.
Ingenting kunde bli sämre. Jag kände lycka och tacksamhet över att få vara med dem som betyder mest av allt i hela världen , våra barn . Vi skulle fira jul tillsammans, vår allra första gemensamma jul med alla barnen samlade. Vi skulle få fira jul tillsammans med våra barn..... känn på den ni , för det är ingen självklarhet i dag.
Vem som helst kan bli drabbad som vi, ingen är immun i synnerhet med facit i hand då det framkommit att det finns så stora brister i kompetens då det gäller enskilda socialsekreterare, då de inte har förmågan att avgöra vilka barn som ska omhändertas eller inte. Att det framkommit att det skett många felaktiga omhändertaganden de senaste åren.Alltså går inte ens oskyldiga föräldrar säkra längre. Problemet är likadant i hela Sverige . Detta är nykommen statistik från socialstyrelsen.
Men visst , följde jag dagarna i december och mindes tillbaka , men det var inte med sorg och förtvivlan utan med lycka över att vårt liv hade en mening denna jul. Och jag tänkte på alla de föräldrar där ute som vi bla fått kontakt med, som inte var lika lyckligt lottade som vi . För det var ju det vi var,lyckligt lottade då det är ett lotteri om vem som blir drabbad.
Den enda dagen då det kändes riktigt illa , var d. 10 dec samma dag som de tog våra barn i från oss.
Då längtade jag mer än någonsin efter upprättelse och en ursäkt av kommunen . Jag längtade och önskade att vi kunde få möta och gå in i 2012 utan att behöva dra ut på det mer nu , att vi kunde få börja det nya året med att släppa detta och gå vidare. Den dagen var inte rolig, då jag satt och tittade på klockan och mindes vartenda klockslag den dagen som ödelade våra liv.
Hela förmiddagen då vi aldrig ens kunde föreställa oss vilken fruktansvärd tragedi och hur vårt liv skulle se ut bara några timmar senare.
Vid 10 tiden, personal beter sig kostigt och otrevligt, telefon med Ella som vill komma ner till oss.
Jag var med Alva på skelettröntgen, Jörgen var uppe och matade henne.
Väntan på besked om operationen som aldrig kom , Jörgen som skulle köra och hämta Ella.
Hur en läkare stoppar oss vid utgången ,och ger oss besked om att socialen är på väg ner........
Jag tror att det var vid 13 tiden som de kom, och som vårt liv försvann ner i den mörka avgrunden .......
Jag skickade ett mejl till Mikaela Waltersson denna dag d. 10 dec bara för att påminna henne om att det var exakt 1 år sedan de stal våra barn.
Ännu efter 1 års tid då det framkommit att vi är oskyldiga till deras anklagelser , att vi har rätt och de har fel. så
vägrar de oss en ursäkt .
Jag fick till svar att hon trodde att vi var överrens om att inte ta några beslut innan socialstyrelsen har granskat.
Ingen empati, medmänklighet, och inget erkännande att fel har begåtts, då det är så uppenbart och då alla andra som polis, läkare och rättsväsende inte längre har några betänkligheter gentemot oss.
Alla andra utom Socialnämnden i Halmstad.
För det behöver man inte socialstyrelsens godkännande i ryggen, utan det handlar om just ovannämnda, empati och medmänskliget .
Jag tycker att det är skamligt .
Jul och nyårshelgen blev just så bra och speciell som vi bara hade önskat.
Alva tog sina första steg d. 19 dec , och då hade Olle tultat och sprungit omkring sedan d. 17 oktober.
Jag kan inte med ord beskriva min lycka över att få ha mina barn hos mig/oss , att få se dem lära sig gå och göra alla de framsteg som komma skall , att få se dem växa upp i det hem där de hör hemma .
Det var ju ingen självklarhet då för lite mer än ett år sedan.
Rapport och Aftonbladet
I samma veva som Uppdrag Granskning visade om familjen från Sandviken som blev anklagade för sexuella övergrepp på sina barn, så hörde både Aftonbladet och Rapport av sig till oss för intervjuer , samt att de gav en hänvisning till att det fanns fler som blivit oskyldigt anklagade och utsatta utav socialtjänst och rättsväsende i vårt land Sverige.
Länken till Rapports sändning d. 13 nov 2011 finns ej längre att få tag på.
Likaså kan jag ej heller hitta länken till reportaget i Aftonbladet.
Tråkigt , men så är det .
Länken till Rapports sändning d. 13 nov 2011 finns ej längre att få tag på.
Likaså kan jag ej heller hitta länken till reportaget i Aftonbladet.
Tråkigt , men så är det .
Möten med de styrande i kommunen
Ett år har gått och mer än det , sedan våra barn kom hem.
Det har gått en hel höst och nästan en vinter sedan jag senast skrev.
Jag valde att helt ta avstånd från allt detta , då musten helt gick ur mig efter mötet i riksdagen.
Jag fokuserade på min familj , på vårt hus och boende och på att få leva ett normalt småbarnsliv.
Det har varit nödvändigt och nyttigt för mig att ta ett break.
Vi bor kvar i vårt hus och det har med tiden blivit lättare för mig att trivas och vilja stanna kvar här.
Vi tittade på andra hus , vi lade bud men det gick liksom inte vägen, det var väl inte meningen att vi skulle flytta.
Vi fick därefter dagisplatser till Olle och Alva precis då vi önskade , det bara klaffade och jag lärde mig att försonas med allt det negativa som satt i våra väggar. Nu känns det inte riktigt så hemskt längre .
Ett år har gått och det är det första året som är jobbigast att gå igenom efter en tragedi. Från och med nu så relaterar vi inte längre till det hemska som hände för ett år sedan, för nu finns det ljusa och glada minnen att tänka och minnas tillbaka till.
Det svarta , mörka avgrundshålet har börjat att fyllas igen.
Jag kommer att berätta lite om vad som har hänt de senaste månaderna, och det börjar med vårt möte med kommunchefen Fredrik Geijer som jag krävde då jag tyckte att det var angeläget för honom att få veta hur människor anställda av kommunen hade agerat och betett sig mot oss. Det tyckte inte Geijer, utan avböjde ett möte med oss , där han genom sin sekreterare lät meddela att det inte låg på hans bord.
Jag blev fruktansvärt besviken , och ledsen då jag tyckte att Halmstad kommun stängde dörrar i ansiktet på oss.
Efter allt vi tvingats gå igenom, och efter allt som kommit fram så fanns det ändå ingen som behandlade oss väl och med respekt , utan de fortsatte att trycka ner oss .
Det var även detta som gjorde att jag ville flytta, och flytta i från Halmstad kommun som svek oss så.
Efter det beskedet tog jag kontakt med socialnämndens ordf Mikaela Waltersson (m).
Hon var villig att träffa oss för ett möte.
I samma veva så skickade jag ett mejl till Geijer där jag skrev vad jag ansåg om att han nekade oss ett möte.
En kort stund efter det , ringde hans sekreterare och nu var han intresserad av att träffa oss.
Så vad vi hade då var ett möte först med Mikaela Waltersson , och sedan ett möte till med Fredrik Geijer.
Vårt syfte med dessa möten var att få dem att förstå vad de hade ställt till med, hur vi känslomässigt och psykiskt hade blivit skadade utav deras och handläggares agerande. Vad konsekvenserna blev för en helt vanlig småbarnsfamilj och hur fruktansvärt lätt det är att hamna i en sådan här situation , om man råkar få en olämplig och inkompetent handläggare.
Hur illa de hade skött allt gällande Ella, att de Halmstad kommun och socialförvaltning samt socialnämnd hade utfört en , i vårt tycke medveten psykisk misshandel på ett litet barn som då var 3 nästan 4 år.
Vi undrade också vad som hände med denna och de handläggare som bar ansvaret för vårt öde , om de verkligen var lämpligt att de jobbade kvar, då det dessutom pågick en granskning och utredning av socialstyrelsen ?
Vi fick till svar av Mikaela att de jobbar kvar, men att hon är den förste att agera om socialstyrelsen anser att de gjort något fel. Jag blev illamående av tanken att denna människa just i det ögonblicket kunde sitta och fördärva andra människors liv och missbruka sin makt.
Mikaela lyssnade på vad vi hade att säga, men sa att de inte tänkte göra något innan socialstyrelsen var klar med sin granskning. Vi bad om en offentlig ursäkt för hur vi hade blivit bemötta, behandlade och felaktigt anklagade.
Men det var inte snack om någon ursäkt förrän granskningen var klar , och hela tiden denna tillbaka lutan på socialstyrelsen ...... Jag menade på att de hade väl själva som kommun ett moraliskt ansvar, en medmänsklighet och empati för sina medborgare. Att när man gjort fel, då ber man om förlåtelse.
Halmstad kommun är en kommun med dess styrande så full av prestige och ovilja till att se, och ta till sig kritik, utan skyller hellre i från sig och försvarar sig.
Det värsta var nog ändå vårt möte som sedan kom med kommunchefen Fredrik Geijer.
Hallandsposten och Tv 4 halland ville vara med och skriva samt sända detta, då vi hade en kravlista med oss om ekonomisk ersättning för vad vi förlorat rent ekonomiskt på denna tragedi.
Vi ville först och främst ha tillbaka allt det som vi tvingats låna från släkten för att endast kunna överleva dessa månader, så att vi kan betala av våra skulder och bli fria . Det andra som vi ansåg vara lika viktigt var skadestånd för Ella, för hur de har agerat gentemot henne. Plåster på såren pengar om hon en dag behöver dessa för att kunna anlita privata terapeuter för sitt välmående. Hon ska inte då behöva ställas i en situation att inte få hjälp för att hon inte har råd att betala för att reparera den skada som kommunen har orsakat henne. Även om hon inte kommer att behöva dem, så är det pengar som hon ska ha för den kränkning och det övergrepp hon utsattes för utav socialförvaltningen.
Vi hade spaltat upp en lista för vad vi tyckte det var värt.
Fredrik Geijer tog emot oss, vi satt en timme på ett enskilt möte , han lyssnade och kunde bara beklaga.
Han lät oss även förstå att det inte var han som bar ansvaret för detta, som sagt det låg inte på hans bord.
40 min in i mötet så i frågasätter han ändå vår skuld , då han menar på att han inte kan veta om vi är oskyldiga eller inte.....
Jag tror inte det är sant, och ifrågasätter hur han kan sitta och säga så ?
Han påstår då att det är omöjligt för honom att sätta sig in i ett enskilt ärende.
Jag menar på om han inte har hängt med om vad som hänt, han måste väl ha läst om oss i Hallandsposten ? Hört talas om vårt fall ? Nej, han påstår att han inte vet någonting .
Inte ens de grundläggande uppgifterna om att :
1. Vi är friade i rätt
2. Polisen har lagt ner allt om oss, då vi aldrig varit misstänkta för brott
3. Socialnämnden har själva dragit tillbaka sin överklagan till kammarrätten
Detta visste han inte heller., påstod han.
Har du inte läst Hallandsposten undrar jag ?
Han svarar att han inte använder sig av HP som ett sanningsforum.
Jag säger då att dessa 3 grundläggande uppgifterna kunde han ha tagit reda på inför vårt möte.
Det är inget som en journalist ljuger om i skrift, utan ren fakta.
Det är beklagligt att en chef för vår kommun kommer och tar emot människor som varit så utsatta
utan att vara påläst och informerad om vilka han skulle träffa.
Det är ytterliggare en kränkning mot oss och mycket respektlöst och nonchalant.
Fredrik Geijer är chef över Halmstad kommun och är tvungen att vara uppdaterad över allt som händer och
har med kommunen att göra. Detta visste han mycket väl , men det var väl enklare för honom att ljuga oss rakt upp i ansiktet.
Vi lämnar över vår kravlista och han låter oss förstå att om socialstyrelsen inte har några synpunkter på deras agerande så gäller inte den listan längre.
Vi tackar för mötet och går ut och möter upp Tv 4 halland för en intervju.
Det har gått en hel höst och nästan en vinter sedan jag senast skrev.
Jag valde att helt ta avstånd från allt detta , då musten helt gick ur mig efter mötet i riksdagen.
Jag fokuserade på min familj , på vårt hus och boende och på att få leva ett normalt småbarnsliv.
Det har varit nödvändigt och nyttigt för mig att ta ett break.
Vi bor kvar i vårt hus och det har med tiden blivit lättare för mig att trivas och vilja stanna kvar här.
Vi tittade på andra hus , vi lade bud men det gick liksom inte vägen, det var väl inte meningen att vi skulle flytta.
Vi fick därefter dagisplatser till Olle och Alva precis då vi önskade , det bara klaffade och jag lärde mig att försonas med allt det negativa som satt i våra väggar. Nu känns det inte riktigt så hemskt längre .
Ett år har gått och det är det första året som är jobbigast att gå igenom efter en tragedi. Från och med nu så relaterar vi inte längre till det hemska som hände för ett år sedan, för nu finns det ljusa och glada minnen att tänka och minnas tillbaka till.
Det svarta , mörka avgrundshålet har börjat att fyllas igen.
Jag kommer att berätta lite om vad som har hänt de senaste månaderna, och det börjar med vårt möte med kommunchefen Fredrik Geijer som jag krävde då jag tyckte att det var angeläget för honom att få veta hur människor anställda av kommunen hade agerat och betett sig mot oss. Det tyckte inte Geijer, utan avböjde ett möte med oss , där han genom sin sekreterare lät meddela att det inte låg på hans bord.
Jag blev fruktansvärt besviken , och ledsen då jag tyckte att Halmstad kommun stängde dörrar i ansiktet på oss.
Efter allt vi tvingats gå igenom, och efter allt som kommit fram så fanns det ändå ingen som behandlade oss väl och med respekt , utan de fortsatte att trycka ner oss .
Det var även detta som gjorde att jag ville flytta, och flytta i från Halmstad kommun som svek oss så.
Efter det beskedet tog jag kontakt med socialnämndens ordf Mikaela Waltersson (m).
Hon var villig att träffa oss för ett möte.
I samma veva så skickade jag ett mejl till Geijer där jag skrev vad jag ansåg om att han nekade oss ett möte.
En kort stund efter det , ringde hans sekreterare och nu var han intresserad av att träffa oss.
Så vad vi hade då var ett möte först med Mikaela Waltersson , och sedan ett möte till med Fredrik Geijer.
Vårt syfte med dessa möten var att få dem att förstå vad de hade ställt till med, hur vi känslomässigt och psykiskt hade blivit skadade utav deras och handläggares agerande. Vad konsekvenserna blev för en helt vanlig småbarnsfamilj och hur fruktansvärt lätt det är att hamna i en sådan här situation , om man råkar få en olämplig och inkompetent handläggare.
Hur illa de hade skött allt gällande Ella, att de Halmstad kommun och socialförvaltning samt socialnämnd hade utfört en , i vårt tycke medveten psykisk misshandel på ett litet barn som då var 3 nästan 4 år.
Vi undrade också vad som hände med denna och de handläggare som bar ansvaret för vårt öde , om de verkligen var lämpligt att de jobbade kvar, då det dessutom pågick en granskning och utredning av socialstyrelsen ?
Vi fick till svar av Mikaela att de jobbar kvar, men att hon är den förste att agera om socialstyrelsen anser att de gjort något fel. Jag blev illamående av tanken att denna människa just i det ögonblicket kunde sitta och fördärva andra människors liv och missbruka sin makt.
Mikaela lyssnade på vad vi hade att säga, men sa att de inte tänkte göra något innan socialstyrelsen var klar med sin granskning. Vi bad om en offentlig ursäkt för hur vi hade blivit bemötta, behandlade och felaktigt anklagade.
Men det var inte snack om någon ursäkt förrän granskningen var klar , och hela tiden denna tillbaka lutan på socialstyrelsen ...... Jag menade på att de hade väl själva som kommun ett moraliskt ansvar, en medmänsklighet och empati för sina medborgare. Att när man gjort fel, då ber man om förlåtelse.
Halmstad kommun är en kommun med dess styrande så full av prestige och ovilja till att se, och ta till sig kritik, utan skyller hellre i från sig och försvarar sig.
Det värsta var nog ändå vårt möte som sedan kom med kommunchefen Fredrik Geijer.
Hallandsposten och Tv 4 halland ville vara med och skriva samt sända detta, då vi hade en kravlista med oss om ekonomisk ersättning för vad vi förlorat rent ekonomiskt på denna tragedi.
Vi ville först och främst ha tillbaka allt det som vi tvingats låna från släkten för att endast kunna överleva dessa månader, så att vi kan betala av våra skulder och bli fria . Det andra som vi ansåg vara lika viktigt var skadestånd för Ella, för hur de har agerat gentemot henne. Plåster på såren pengar om hon en dag behöver dessa för att kunna anlita privata terapeuter för sitt välmående. Hon ska inte då behöva ställas i en situation att inte få hjälp för att hon inte har råd att betala för att reparera den skada som kommunen har orsakat henne. Även om hon inte kommer att behöva dem, så är det pengar som hon ska ha för den kränkning och det övergrepp hon utsattes för utav socialförvaltningen.
Vi hade spaltat upp en lista för vad vi tyckte det var värt.
Fredrik Geijer tog emot oss, vi satt en timme på ett enskilt möte , han lyssnade och kunde bara beklaga.
Han lät oss även förstå att det inte var han som bar ansvaret för detta, som sagt det låg inte på hans bord.
40 min in i mötet så i frågasätter han ändå vår skuld , då han menar på att han inte kan veta om vi är oskyldiga eller inte.....
Jag tror inte det är sant, och ifrågasätter hur han kan sitta och säga så ?
Han påstår då att det är omöjligt för honom att sätta sig in i ett enskilt ärende.
Jag menar på om han inte har hängt med om vad som hänt, han måste väl ha läst om oss i Hallandsposten ? Hört talas om vårt fall ? Nej, han påstår att han inte vet någonting .
Inte ens de grundläggande uppgifterna om att :
1. Vi är friade i rätt
2. Polisen har lagt ner allt om oss, då vi aldrig varit misstänkta för brott
3. Socialnämnden har själva dragit tillbaka sin överklagan till kammarrätten
Detta visste han inte heller., påstod han.
Har du inte läst Hallandsposten undrar jag ?
Han svarar att han inte använder sig av HP som ett sanningsforum.
Jag säger då att dessa 3 grundläggande uppgifterna kunde han ha tagit reda på inför vårt möte.
Det är inget som en journalist ljuger om i skrift, utan ren fakta.
Det är beklagligt att en chef för vår kommun kommer och tar emot människor som varit så utsatta
utan att vara påläst och informerad om vilka han skulle träffa.
Det är ytterliggare en kränkning mot oss och mycket respektlöst och nonchalant.
Fredrik Geijer är chef över Halmstad kommun och är tvungen att vara uppdaterad över allt som händer och
har med kommunen att göra. Detta visste han mycket väl , men det var väl enklare för honom att ljuga oss rakt upp i ansiktet.
Vi lämnar över vår kravlista och han låter oss förstå att om socialstyrelsen inte har några synpunkter på deras agerande så gäller inte den listan längre.
Vi tackar för mötet och går ut och möter upp Tv 4 halland för en intervju.
